onsdag 28 oktober 2015

The sun is a bubble circling the moon

  Jag kan helt ärligt säga att kvällens poet var fullständigt okänd för mig fram tills jag skissade på onsdagsrubriken "Bortglömda poeter" i början av september. Vachel Lindsay var uppenbarligen en ganska populär poet som dessvärre gick ett tragiskt öde till mötes. Han kan ha varit den första "performance-poeten" någonsin och som sådan krattade han manegen (bildligt) för exempelvis Dylan Thomas.


  Vachel Lindsay (1879-1931) anses vara en av grundarna av modern lyrisk poesi. Han beskrev själv den som "singing poetry", där verserna är tänkta att sjungas eller skanderas. I hans omfattande korrespondens med poeten WB Yeats beskriver han sina avsikter att återuppliva de musikaliska kvaliteterna av poesi som de praktiserades av de gamla grekerna. På grund av sin identitet som en performancekonstnär och sin användning av amerikanska mellanvästern som teman i dikterna, blev Lindsay känd på 1910-talet som "Prairie Troubador". Under de sista tjugo åren av sitt liv var han en av de mest kända poeterna i USA. Källa: Wikipedia

The Chinese Nightingale (three stanzas), by Vachel Lindsay
(from Poetry Magazine. February, 1915.)

“How, how,” he said. “Friend Chang,” I said,
“San Francisco sleeps as the dead—
Ended license, lust and play:
Why do you iron the night away?
Your big clock speaks with a deadly sound,         
With a tick and a wail till dawn comes round.
While the monster shadows glower and creep,
What can be better for man than sleep?”

“I will tell you a secret,” Chang replied;
“My breast with vision is satisfied,         
And I see green trees and fluttering wings,
And my deathless bird from Shanghai sings.”


Then he lit five fire-crackers in a pan.
“Pop, pop,” said the fire-crackers, “cra-cra-crack.”
He lit a joss stick long and black.         
Then the proud gray joss in the corner stirred;
On his wrist appeared a gray small bird,
And this was the song of the gray small bird:
“Where is the princess, loved forever,
Who made Chang first of the kings of men?”         

And the joss in the corner stirred again;
And the carved dog, curled in his arms, awoke,
Barked forth a smoke-cloud that whirled and broke.
It piled in a maze round the ironing-place,
And there on the snowy table wide         
Stood a Chinese lady of high degree,
With a scornful, witching, tea-rose face …
Yet she put away all form and pride,
And laid her glimmering veil aside
With a childlike smile for Chang and for me.
...

***

  Lindsay föddes i Springfield, Illinois där hans far, Vachel Thomas Lindsay, arbetade som läkare. Familjen hade betydande ekonomiska resurser. 
  Lindsay studerade medicin vid Ohio Hiram College 1897-1900, men han ville inte bli läkare och det skapade oro hos föräldrarna som inte uppskattade hans konstnärliga ambitioner. Han lämnade Hiram ändå för att studera vid Art Institute of Chicago från 1900 till 1903. År 1904 lämnade han Chicago för att gå i New York School of Art. Lindsay fortsatte att vara intresserad av konst under resten av sitt liv. Han illustrerade ibland sin poesi när den publicerades. Hans konststudier ledde troligen också honom till att uppskatta den nya konstformen stumfilm. Källa: Wikipedia

The Queen Of Bubbles, by Vachel Lindsay
(first published in The New York Critic, 1904.)

(Written for a picture)

Lady Gaga

The Youth speaks:--
"Why do you seek the sun
In your bubble-crown ascending?
Your chariot will melt to mist.
Your crown will have an ending."

The Goddess replies:--

"Nay, sun is but a bubble,
Earth is a whiff of foam--
To my caves on the coast of Thule
Each night I call them home.
Thence Faiths blow forth to angels
And loves blow forth to men--
They break and turn to nothing
And I make them whole again.
On the crested waves of chaos
I ride them back reborn:
New stars I bring at evening
For those that burst at morn:
My soul is the wind of Thule
And evening is the sign--
The sun is but a bubble,
A fragile child of mine."

***

  Under tiden i New York omkring 1905 vände han sig till poesin på allvar. Han försökte sälja sina dikter på gatorna som en självupplevd modern version av en medeltida trubadur. Han gjorde flera långa fotvandringar under vilka han försökte få mat och husrum genom att handla med sina dikter.
  Under sin sista vandring (1912) komponerade han dikten "The Congo", den som senare blivit hans mest (ö)kända. Vid återkomsten publicerade Harriet Monroe i Poetry Magazine, först hans dikt "General William Booth Enters into Heaven" 1913 och sedan "The Congo", 1914.

  Krossad av finansiell oro och sviktande hälsa sjönk Lindsay in i depression. Den 5 december, 1931 begick han självmord genom att dricka en flaska Lysol . Källa: Wikipedia

  Jag tänker inte publicera dikten om de "primitiva folken" utan väljer istället en tidig dikt med tema månen.

Euklides (325 f.Kr.- 265 f.Kr)
Målning av Justus van Gent, (1400-talet)

Euclid, by Vachel Lindsay
(from Poetry Magazine. July, 1913.)

Old Euclid drew a circle 
On a sand-beach long ago. 
He bounded and enclosed it 
With angles thus and so. 
His set of solemn greybeards 
Nodded and argued much 
Of arc and circumference, 
Diameter and such. 
A silent child stood by them 
From morning until noon 
Because they drew such charming 
Round pictures of the moon. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar