Alla vägar bär till Earlston

  Utblicken betraktar en programpunkt från Bokmässan i Göteborg, en reklamfilm från andra sidan jordklotet och en byst av en ryss.

Svetlana Aleksijevitj (f. 1948)
Årets Nobelpristagare i litteratur

  Jag har inte varit på många Bok- och biblioteksmässor i min yrkesroll. Det är sällan så att arbetsgivarna erbjuder medarbetarna den möjligheten. Inte heller i år.
  Bland programinslagen vid årets Bokmässa i Göteborg fanns det ett som jag gärna hade besökt. Det gick under rubriken "En evighet i poesin" och var ett samtal om poesin som språk och hur en evighet kan framträda i dikten. Moderator var Maria Küchen (som jag högaktar), och övriga medverkande var Marie Lundquist och Dmitrij Strotsev.

  Som av en händelse är Dmitrij Strotsev född i Minsk år 1963. Huvudpersonen för dagens stora litterära nyhet, vitryska Svetlana Aleksijevitj, har kallat honom Vitrysslands främste poet. Med boken Adams tystnad ges han för första gången ut på svenska.

till Svetlana Aleksijevitj, av Dmitrij Strotsev
(ur Adams tystnad ; översättning: Dmitri Plax ; efterord: Per Bergström. Malmö : Rámus, 2015.)

ett land av fästningar
slitna till tandköttet
de europeiska tvisternas
vildmark

hej era latmaskar
kom med oss fort
till det nya seklet
kallar grannarna

ur kolhögar
från jordkojor
kommer vi ut saliga

kysser
den tysta solen
som en säker nyhet

***

  I förra veckan snubblade jag över en artikel som handlade om en nyutgiven bok med en lång och cool titel.

The road not taken : finding America in the poem everyone loves and almost everyone gets wrong

  Författaren David Orr har studerat en av de populäraste dikterna inom amerikansk lyrik. Den är dessutom en av de vanligast förekommande texterna i reklaminslag, och David Orr utgår ifrån ett sådant i sin bok (se reklamfilmen nedan). Han konstaterar också att Googles statistik över sökta fraser befäster poemets ställning då Robert Frost vackra dikt är den mest eftersökta.
  Reklamfilmen visades i Australien och Nya Zeeland (2008) och den marknadsför bilmärket Ford. Jag äger en Ford Focus.

The road not taken, by Robert Frost (1874-1963)
(From The road not taken, and other poems. New York : Dover Publications, 1993.)

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

***

  Den 3 oktober avtäcktes en byst av den ryske poeten Mikhail Lermontov (1814-1841) i den lilla skotska orten Earlston (knappt 2000 invånare). Vid det högtidliga tillfället bjöds det på rysk och skotsk dansuppvisning, poesiuppläsningar och tal av inbjudna ättlingar till Lermontov.

  Lermontov, som dog i en duell 1841 vid 26 års ålder, fick aldrig se Skottland. Men han var en ättling till en förmögen skotsk soldat, George Learmonth, som bosatte sig i Ryssland i början av 1600-talet och anpassade sitt namn till Lermontov. 
  Även om den tidiga släktforskningen är omtvistad, tros han ha varit en ättling till Thomas de Ercildoune - kring vilken legenden om Thomas The Rhymer bygger - som levde i vad som nu är Earlston på 1200-talet.

Yearning, by Mikhail Lermontov
(översättning till engelska av Thomas Beavitt)

If I were a raven, a raptor of the plain,
Whirling far above this earthly brain;
If I could only my desires betake to wing
And all at once my heart were free to sing.

To the west, to the west, I’d be gone in an hour!
Where the fields of my sires are in flow’r,
Where in a bare keep ’neath the swirling of mists,
Their oblivious bones are lying at rest.
Where on ancient walls ancestral shields hang 
Above a broad sword, rusty and lang.

I would fly over the sword and the shield,
Brushing the dust of ages as I wheeled;
Grazing the neglected Scottish harp strings
As, again, through the chamber it rings
And is heard by the one who awakes –
And as it reverberates... so the spell breaks.

But disconsolate dreams, unfulfillable yearning
Against the strict edicts of fate not returning;
Between me and the hills of my native land
Billowing furrows lie twixt either strand.

The last scion of a race that routed foes
Desiccating here amongst th’ alien snows;
Ach, I was born here – but I would be fain...
O! Why am I not a raptor of the plain?