söndag 18 oktober 2015

När dagen försvinner gör tystnaden entré

  Det har varit en bra vecka, i såväl arbetslivet som privatlivet. Till det kan läggas två lyskraftiga läsupplevelser som dessutom harmonierar väl med varandra. Det gäller poeten Ada Salas från Spanien och hennes svenska uttolkare, poeten Ulf Eriksson. Jag sticker ut hakan och rankar detta partnerskap som det bästa i min serie Poeten och Översättaren. 

  Bokförlaget Edda gav under hösten 2014 ut "En tystnad som väcker världen" i vilken Ulf Eriksson tolkar tre av Ada Salas verk. Det är den boken som uppfyllt mitt sinne under veckan.


  "Ada Salas är född 1965 i Cáceres, huvudort i provinsen Extremadura i Spanien. Efter studier i spansk filologi, krönta av en licentiatexamen, undervisade hon två år vid universitetet i Angers i Frankrike. 1988 debuterade hon med diktsamlingen "Arte y memoria del inocente" och har därefter publicerat ett halvdussin diktböcker, jämte två essäsamlingar. Ada Salas bor nu i Madrid där hon arbetar som lärare i litteratur." Citat från bokens författarbiografi.

  Jag blev helt förtrollad av hennes dikter och kommer att ge er fyra exempel. Först två stycken alster från "Törsten" (1997).

(Ur En tystnad som väcker världen / Ada Salas ; tolkning av Ulf Eriksson. Uppsala : Edda, 2014.)

Smärtan har fötts som lugnet föds.
Med samma fräckhet. Ett sorl
av kokonger lägger skuggstenar
över mina ögonhav. Kvar
nu är bara att stilla se ifall dagen
försvinner

och sången ljusfylls.


**

  "Tystnad, frånvaro, tomhet, väntan, vidd, ensamhet ... Sådana är de elementära signalementen på detta författarskap, och alldeles särskilt så i de tre här tolkade diktsamlingarna. Den spanska term som brukar användas om Ada Salas typ av diktkonst är tystnadspoesi, poesía del silencio." Citat hämtat från Ulf Erikssons efterord.

(Ur En tystnad som väcker världen / Ada Salas ; tolkning av Ulf Eriksson. Uppsala : Edda, 2014.)

En tystnad utan gryning.

Damm
till skulptur av din skugga.


***

  Ulf Eriksson (f. 1958) är född och uppvuxen i Stockholmsförorten Högdalen. Han bedrev studier vid Stockholms universitet, bl.a. i arkeologi, filosofi, litteraturvetenskap och spanska.
  Under tre år arbetade Ulf Eriksson på ett bokförlag, men annars har han i huvudsak levt som fri författare. Periodvis har han varit en flitig litteraturkritiker, framför allt i DN och Aftonbladet, på senare tid också i Göteborgs-Posten. Ett specialområde är spanskspråkig litteratur och han har även arbetat som översättare från spanska.

  Ulf Eriksson är en av de tongivande bland de författare som framträdde på 1980-talet. Debuten ägde rum 1982 med diktsamlingen "Varelser av gräs". Inom ramen för den modernistiska traditionen är Erikssons dikter ofta abstrakta, reflekterande men också fyllda av en klar och sinnlig bildrikedom. Källa: Alex författarlexikon

  Ur hans rika produktion har jag valt att studera "Flamma livsstund kalla eld" (1998) samt den hyllade "Rymdens vila" (2002). När jag väljer dikter till rubriken Poeten och Översättaren försöker jag hitta texter som kompletterar varandra. Det blev rätt bra den här gången, tycker jag.

Elegi, av Ulf Eriksson
(från Stämmor av ljus fördelar världen : dikter 1982-2011. Stockholm : Bonnier, 2011.)

Arlanda långtidsparkering, november 1996, kl. 4.30


Immiga busskurer
på den morgonmörka långtidsparkeringen.
Ljusslipade nattkuber,
ur mörkret skurna
block av "is"
som bildar rum åt skuggorna
och deras röster.

Sprickorna kring kroppen
fuktas. De rinner
vidare ut bland vindar.

Tiden förgrenas.
Nattliga bilkaravaner
syns från ensamhetens höjd, bakom
det kalla, lufttomma ansikte som
väl hemma skall framträda
ur ytan av den rostfria kaffebryggaren.

Tidens kondens lyser, på vindrutor,
urtavlor, apparatvisir, den lyser
hela tiden allt mattare,
och alltmer fjärranifrån. Underligen åtsmitande
lyser den också för skelettet, skiner för
lilla bror Ben och syster Knota, för alla andande
syskon till det skira trädet
i förgrunden av hjärnans vår.

                "Allt du minns.

                                               Kräver all du glömmer.

                                                  Om en hand rörde dig.

                              Badade nejden i ljus.

                                     Sågs din dag sådan den vore."

Vintergatssjälen och
den oändligt tunna natthimlen
färdas ut i varandra.

Så anländer en liten gul buss.
Sinnena känner igen sig i
dammet på instrumentbrädan.


***

  På omslaget till "En tystnad som väcker världen" kan man också hitta följande formulering: Salas dikter är ordknappa men glödande, täta som stenar, och ändå öppnar de sig - men kanske snarare inåt än utåt.

  Ur den andra samlingen "Nederlagets plats" (2003) har jag valt två dikter som kännetecknas av det ovan beskrivna särdraget.

(Ur En tystnad som väcker världen / Ada Salas ; tolkning av Ulf Eriksson. Uppsala : Edda, 2014.)

Bränn din tunga.
Drick saltet som rensar
strupen,

grässlag som vuxit
ur det sista namnet

och tala. Nu när du inte kan
tala

med en tystnad som väcker världen.


**

(Ur En tystnad som väcker världen / Ada Salas ; tolkning av Ulf Eriksson. Uppsala : Edda, 2014.)


Så som stenen i dammen.
Någon som ser hur glupande
den faller

hör den kalla tyngd
som öppnar mörkret

och känner igen

rösten hos ett hjärta som vidnuddar tiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar