Den engelska författaren Jane Austen föddes 1775 i Steventon, Hampshire som det näst sista av sju barn. Fadern var en välbärgad kyrkoherde som hade litterära intressen och med hans hjälp lärde sig dottern att läsa och skriva. Jane Austen och favoritsystern Cassandra gick 1785-86 i en flickskola i Berkshire och efter återkomsten till hemmet påbörjade Austen sin första litterära produktion av komiska essäer och korta berättelser som skrevs och lästes för familjen. Källa: Alex författarlexikon
Romanerna är kärleksromaner i den meningen att de skildrar de tvivel, frågor och förhoppningar som upptar unga förälskade människor. Austen bygger skickligt upp förvecklingar och gåtor som håller spänningen uppe till det givna lyckliga slutet. Kvinnans utsatta ställning som omyndig var ett tema hon genomgående återkom till och kvinnor i hennes ställning kunde ofta tvingas acceptera att göra ett så kallat "gott parti".
I "Stolthet och fördom" (1813, Pride and Prejudice), försöker mrs Bennett få sina döttrar lyckligt bortgifta.
Fitzwilliam Darcy är den manliga huvudpersonen i romanen. Han är 28 år gammal och en intelligent, rik och stilig man. Främlingar uppfattar honom ofta, även Elizabeth Bennet först, som för stolt och snobbig, medan han egentligen är väldigt vänlig och generös till naturen. Källa: Wikipedia
**
Chris Webster har tagit starka intryck från Austen's roman och gett ut en diktsamling med titeln "The Pemberley poems - a tribute to Jane Austen's Pride and Prejudice". Pemberley är Fitzwilliam Darcy's herrgård. I de inledande dikterna låter han Darcy komplimentera Elizabeth's ögon.
 |
| Greer Garson i filmatiseringen av Pride and Prejudice (1940) |
Sonnet to Elizabeth's fine eyes, by Chris Webster
(from The Pemberley poems - a tribute to Jane Austen's Pride and Prejudice. CreateSpace, 2013.)
I have been meditating on the pleasure
That fine eyes in a fair face can bestow.
Nothing is more beautiful! No treasure
Is more precious! No diamond can glow
More brilliantly! For in those shining eyes
I see her soul, reflecting that in me;
Except it is more gentle and more wise,
Putting my pride to shame with modesty.
And if her eyes are gems, what of the setting?
Her face, I mean; 'tis like a cameo
Of purest ivory. This world of getting
And spending has no finer thing to show.
Whose eyes, you ask, inspired me in this tenet?
Only the eyes of Miss Elizabeth Bennet.
***
[Redan i kapitel nio uppkommer den lilla dispyt som jag omnämnde i ingressen.] Så här faller replikerna i boken:
"And so ended his affection", said Elizabeth impatiently. "There has been many a one, I fancy, overcome in the same way. I wonder who first discovered the efficacy of poetry in driving away love!"
"I have been used to consider poetry as the food of love", said Darcy.
"Of a fine, stout, healthy love it may. Everything nourishes what is strong already. But if it be only a slight, thin sort of inclination, I am convinced that one good sonnet will starve it entirely away."
(From Pride and Prejudice, by Jane Austen.)
**
Så småningom ställer Mr Darcy den viktiga frågan om äktenskap till Elizabeth. Men han blir avvisad.
Den händelsen har gett barnboksförfattaren och poeten Kelly Ramsdell Fineman material till en "etheree". Den sortens dikt är uppbyggd av fallande eller stigande antal stavelser över textraderna.
Pride & Prejudice, by Kelly Ramsdell Fineman
(from website "Writing and Ruminating")
You
walk in,
so sure of
your welcome, so
confident that I
would jump at your offer.
As if I could. As if your
attitude did not matter, your
prior actions did not signify.
Sorry, Mr. Darcy, I must decline.
It never occurred to me that you might
decline my proposal, or that my
recitation of my concerns
might be inappropriate.
I thought that you were on
the same page as me.
I can’t believe
that I may
have lost
you.
***
Efter ett besök på Darcy's herrgård och efter att ha läst ett brev som ställer honom i en annan dager, så mjuknar Elizabeth och accepterar så småningom hans andra frieri.
Den avslutande dikten om relationen hämtar jag från Chris Webster's diktsamling.
The moment of which I had long since dreamed, by Chris Webster
(from The Pemberley poems - a tribute to Jane Austen's Pride and Prejudice. CreateSpace, 2013.)
The moment of which I had long since dreamed
When all her loveliness was in my arms,
Took place so unexpectedly, I seemed
At loss before her overwhelming charms.
I had often fantasised what I would say;
The words that I would whisper in her ear,
But never thought to have the chance one day:
When I at last should hold her sweetness near!
Yet in that hour I thought would never come,
My heart was so enthralled with ecstasy,
That, though a would-be poet, I was struck dumb;
And though a gentleman, lacked courtesy.
I hope she understood, and put it down
To love, which makes the proudest man a clown.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar