Veckans blomma: Fuchsia
 |
| En blommande fuchsia i en trädgård i Dublin. |
De flesta av fuchsiasläktets arter kommer ursprungligen från Sydamerika. Några kommer från Nya Zeeland, Tahiti och Centralamerika. En art, scharlakansfuchsia, växer ända nere på Eldslandet i Sydamerikas sydligaste del. Där är klimatet kallt, men de flesta övriga arter lever i tropiskt eller subtropiskt klimat.
Scharlakasfuchsian har som prydnadsväxt importerats till Irland, där den spridit sig i stor omfattning och nu förekommer vilt växande över hela ön. Källa: Wikipedia
*
Det var verkligen inga problem att hitta diktrader till Fuchsia-inlägget. Det var snarare en fråga om att begränsa sig till tre dikter. Katrina Vandenberg var en trevlig bekantskap, hon återkommer säkert i bloggens framtid.
Fuchsia, by Katrina Vandenberg
(Published in Orion Magazine)
That summer in the west I walked sunrise
to dusk, narrow twisted highways without shoulders,
low stone walls on both sides. Hedgerows
of fuchsia hemmed me in, the tropical plant
now wild, centuries after nobles imported it
for their gardens. And I was unafraid,
did not cross to the outsides of curves, did not
look behind me for what might be coming.
For weeks in counties Kerry and Cork, I walked
through the red blooms the Irish call
the Tears of God, blazing from the brush
like lanterns. Who would have thought
a warm current touching the shore
of that stone-cold country could make
lemon trees, bananas, and palms not just take,
but thrive? Wild as the jungles they came from,
where boas flexed around their trunks —
like my other close brushes with miracles,
the men who love you back, how they come
to you, gorgeous and invasive, improbable,
hemming you in. And you walk that road
blazing, some days not even afraid to die.
***
De flesta Fuchsia-arterna är buskar som blir mellan 2 decimeter och 4 meter höga. Nya Zeelands enda inhemska fuchsia, kotukutuku (Fuchsia excorticata), är ett träd som kan bli mellan 12 och 15 meter högt. Det finns både lövfällande och städsegröna fuchsior.
Blommorna är hängande och kjolliknande. De har fyra långa, smala foderblad och fyra kortare, bredare kronblad. Hos många arter är foderbladen klarröda och kronbladen lila, vilket är färger som lockar de kolibrier som pollinerar dem. Blomfärgen varierar dock beroende på art och kan vara vit, mörkröd, blålila, orange och fuchsia; en färg som påminner om magenta och har fått sitt namn efter fuchsian. Källa: Wikipedia
Caroline Maitland (1858 – 1920) var en engelsk poet. Hon gifte sig 1883 med Ernest Radford, och skrev under namnet Dollie Radford.
*
August, by Dollie Radford (1858-1920)
Like a delicate sea coral,
Barberry shines here and there,
Through the brightness of a garden
Filled with all the summer's ware;
And the fuchsia hangs its blossom
In the richly scented air.
Passion-flowers in sober beauty,
Through the trellis twine and twist,
And the stocks breathe out their fragrance
Near the sweet love-in-a-mist;
Where the bees all day for gladness
In their honey-search persist.
Cut your box and mow your grass now,
Lest they grow too thin and high,
Gather herbs too, for distilling,
As was done in days gone by,
For the old ways are the wisest
When our gardening plans run high.
***
Fuchsian är en riktig ruskvädersblomma. Den gillar svala regniga dagar och lider av soliga heta sommardagar. Under förutsättning att det inte är minusgrader så ta inte in en fuchsia bara för att du tycker att det "känns kyligt". Källa: Swedish Fuchsia Society
Fuchsian har odlats som krukväxt sedan början av 1900-talet. Ett äldre svenskt namn är bloddroppe eller Kristi blodsdroppe. Källa: NE
 |
| Foto: Marianne Erlandsson |
The Jessamine and the morning-glory (two stanzas), by Madison Cawein (1865-1914)
I.
On a sheet of silver the morning-star lay
Fresh, white as a baby child,
And laughed and leaped in his lissome way,
On my parterre of flowers smiled.
For a morning-glory's spiral bud
Of shell-coned tallness slim
Stood ready to burst her delicate hood
And bloom on the dawning dim:
A princess royal in purple born
To beauty and pride in the balmy morn.
II.
And she shook her locks at the morning-star
And her raiment scattered wide;
Low laughed at a hollyhock's scimetar,
Its jewels of buds to deride.
The pomegranate near, with fingers of flame,
The hot-faced geraniums nigh,
Their proud heads bowed to the queenly dame
For they knew her state was high:
The fuchsia like a bead of blood
Bashfully blushed in her silvery hood.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar