A walk among cows in Wales

  Veckans Utblick har besökt gränslandet mellan Wales och England. I den lilla orten Presteigne anordnades den gångna helgen en poesifestival. Det var första gången som den arrangerades. Jag vet inte varför jag har missat den i min festivalbevakning, men det tar jag igen i kväll. Den hade ett välkomponerat program som var helt i linje med den här bloggens intentioner. Tredagarsarrangemanget avslutades dessutom med en bluesafton!

Presteigne, Wales

  Festivalen inleddes med de två lokala poeterna Edward Storey och Roger Garfitt. De läste dikter till tonerna av klassisk gitarrmusik under fredagskvällen.

  Första lördagshändelsen stod två lovande kvinnliga poeter för: Nicky Arscott och Anna Lewis läste ur sina senaste verk.
  Anna Lewis debuterade med diktsamlingen "Other harbours" (2012), på förlaget Parthian. Hon har vunnit flera utmärkelser för sin poesi, inklusive GS Fraser Prize och Robin Reeves Prize , och hennes berättelse "Fruit" vann Orange / Harpers Bazaar's novelltävling. Hennes dikter och berättelser har publicerats i olika magasin, bland annat Agenda, New Welsh Review, Poetry Wales och The Interpreter's House.

Penelope and the Suitors by John William Waterhouse (1912).

Penelope, by Anna Lewis (f. 1984)
(from Other harbours. Parthian Press, 2012.)

The ancient Britons never did it for me -
their mudded veg and dowdy wattle-and-daub,
accents that furl up into our own -

but the Greeks ran me through, a virus:
Daphne skirted the trip-wires of my bronchioli,
the Minotaur hoofed at each turn of my gut
and Odysseus wrested his oars down my arteries,
winier, blacker than any Greek sea.

Their scandals distracted me;
I feared turning bad, as a pear does,
from the core to the skin

and I wished for it,
biting my neatly-filed nails at the front of the class,
swinging, swinging my legs from the stool,

as I waited to be re-made by love,
to understand what made the Minotaur steam in his cave,
why Apollo pounded for miles after Daphne,
what made Odysseus flounder

for so long with Circe,
as Penelope paced at some other harbour
baring herself, day after day,
to the scrape of each empty in-coming tide.

***

  Lördagen fortsatte sedan med en intressant presentation av Nicholas Murray som handlade om faunteman i dikter och gåtor. Ytterligare två förlag lyfte fram sina poeter under eftermiddagen. En intressant programpunkt under lördagen var samarbetet mellan den etablerade poeten Samantha Wynne-Rhydderch och tangodansören Peter Baldcock. Titeln för deras föreställning var "Tango in Stanzas".

  Samantha växte upp i New Quay, Ceredigion där hon fortfarande bor. Hon läste "Classics" på Cambridge följt av en MA i skrivande vid Cardiff University. Hon har bott i Oxford, Paris och Scillyöarna innan hon återvände till New Quay.
  Hon debuterade 2001 med Rockclimbing in Silk på förlaget Seren. Hennes nästa bok "Not in these shoes" gavs ut av Picador, 2008. Den boken blev nominerad till Wales Book of the Year. 

Willow pattern, by Samantha Wynne-Rhydderch (f. 1966)
(from Rockclimbing in silk. Bridgend, Wales : Seren, 2001.)

When you dropped the plate, the bridge broke
in two and the tiny blue ferns were torn.
Like us they would not mend. They spoke
in their dismembering; we could not mourn.
I wrote your name in willowy
handwriting on a scrap of paper, dropped
it in a jar of jasmine tea
which three hours in the freezer turned to rock.
  
On our first walk I plucked a fern,
arranged it in a cast full of hot wax.
Now the candle is almost burnt
away, a hard miniature pool acts
as evidence on a plate, a spell
cast and lost on a pagoda shell.

**

  Lördagskvällen avslutades med Wales nationalpoet, den så älskade Gillian Clarke (f. 1937). Hon genomförde sin uppläsning tillsammans med harpspelaren Robin Ward. Alltså det måste ha varit en dröm för alla litterärt och musikaliskt intresserade walesare.

Beudy (first half of poem), by Gillian Clarke
(from The King of Britain's Daughter. Manchester : Carcanet, 1993.)

Above my desk the western light selects
a mountain landscape. All afternoon
it lights on litographs, the sea in oils,
my daughter's pencil drawing of a horse.

The dog sighs in her dream.
Out there a buzzard mews
drawing her blue across the field
where the frost ebbs.

Rose, ink, carmine
rugs from Afghanistan,
the camel-bag from Bukhara
with a glitter of sand still in it.

This room, where beasts were once,
she leaned her cheek against the old cow's flank,
stiff hands warmed at the udder,
the milk singing.

Where the yard door was, hills, a field's far gold,
a white horse like a flake of snow.
Sometimes my foot, treading a deep piled rug,
feels cobblestones, a thin veil of straw.
...

(Not: Beudy är walesiskt ord för ladugård, eller cowhouse in english)

***

  Söndagen innehöll flera musikaliska inslag och avslutades som sagt med bluesafton. Uppträdde då gjorde gitarrpoeterna Richard Marggraf Turley och John Barnie tillsammans med munspelsartisten Dilwyn Roberts-Young. I videoklippet kan ni lyssna till låten "The Overgate" med Richard Marggraf Turley.