Plenty of wisdom

  Ytterligare en ny rubrik i bloggosfären, "Kurs och Konferens". Det låter kanske urtråkigt, men är tänkt att ta upp utbildningar i lyrik som ges vid olika universitet i världen eller konferenser/symposium som anordnas för att främja utbytet mellan forskare och poeter världen över. Premiären behandlar ett tvådagars-symposium om Sydafrika som hölls i Cambridge i juni.

  Writing South Africa Now, som startade 2013, är ett årligt brittiskt symposium på South African litteratur som syftar till att främja den internationella dialogen genom att föra samman forskare som befinner sig tidigt i karriären med akademiker som arbetar inom detta område. The Southern African Poetry Project lanserades också under 2013. Det byggde på ett samarbete mellan Centrum för Commonwealth Education vid Cambridge och University of Witwatersrand, som syftar till att utveckla forskningen om södra Afrikas poesi och stödja undervisningen i gymnasieskolor i Storbritannien och Sydafrika.

  Panelerna hade fokus på olika teman såsom “Testimony and Truth”, “Politics and Aesthetics”, “The Global and Transcultural”, and “Identity and Representation". 
  Delegaterna - litterära forskare, poeter, artister och författare - skapade en kritiskt engagerande och stödjande atmosfär där idéer kunde testas och nya sätt att tänka kring sydafrikanska litteratur kunde uppstå. Mellan paneldebatterna under den första dagen av konferensen, kunde man lyssna till levnadstecknaren Lyndall Gordon som läste ur sina verk, tillsammans med  novellförfattaren Henrietta Rose-Innes. Rita Barnard talade via Skype om nya trender i sydafrikanska temporalitet. Dagen avslutades med uppläsningar och performance av poeterna Denis Hirson, Toni Stuart och Malika Ndlovu.

Innocent wisdom, by Toni Stuart (f. 1983)
(published in Badilisha Poetry X-Change)

naive child
cradled in an old soul
tinged with
pain unmet
daydreams through indigo eyes
breath the mad reason
she often dances at dusk
to crush criticism
and constant cynicism
with her song of why?

poisoned by
perverted perceptions of truth
eyes assume
the colour of confusion
languished by labels
her sanity curdles

under a muse of secret stars
she smoothes suffering away
with free thought
and a heart is enraptured
by enigmatic emotions
streaming through
and from
and to her being;
invincible.

deafening calls of Pluto
fade like a feather
and only the sound
of imagination is heard…
please let me be

***

  Konferensens andra dag inleddes med en sista paneldebatt, och fortsatte sedan med ett tankeväckande anförande av Kelwyn Sole om poesi och litteraturkritik i Sydafrika. 
  Kelwyn Sole (f. 1951) växte upp i Johannesburg och har examen från University of the Witwatersrand och School of Oriental & African Studies, University of London. Han har publicerat många arbeten i lokala och internationella böcker och tidskrifter, främst i frågor som rör sydafrikansk och postkolonial litteratur och kultur, samt varit involverad i debatter och polemik. Han har också publicerat sex egna diktsamlingar. Han har vunnit Olive Schreiner Prize, Sydney Clouts Priset och Thomas Pringle Award för poesi.

Pastoral, by Kelwyn Sole
(from The blood of our silence. Johannesburg : Ravan Press, 1987.)

Place where the word of trees
is useless, wood
gnarled into absent meaning
and meagre song --

rock where the
adder glistens momentarily,
a spurt of brown water
between darkness
and darkness --

the sun licks across shale
its parched tongue.
Towards evening
the flycatcher thrums
fitfully. A broken tap
drools shadow, runs
and
slices the horizon: sky still
glaring high and flat
as a sheet of tin.

Thunderclouds roll and fatten.
Their sphincters never relax.
And the smell of wood-fire smoke
as people starve
in mud-patched houses,
invisible.

***

  Ett rundabordssamtal på eftermiddagen presenterade Denis Hirson, Kate Kilalea, Toni Stuart och Isobel Dixon som diskuterade urval och utgivning av poesiantologier. Konferensen avslutades med ett urval uppläsningar av poeterna Kelwyn Sole, Kate Kilalea och Isobel Dixon.

Isobel Dixon

Plenty, by Isobel Dixon (f. 1969)
(from Weather Eye. Plumstead, South Africa : Carapace Poets, 2001.)

When I was young and there were five of us,
all running riot to my mother’s quiet despair,
our old enamel tub, age-stained and pocked
upon its griffin claws, was never full.

Such plenty was too dear in our expanse of drought
where dams leaked dry and windmills stalled.
Like Mommy’s smile.  Her lips stretched back
and anchored down, in anger at some fault –

of mine, I thought – not knowing then
it was a clasp to keep us all from chaos.
She saw it always, snapping locks and straps,
the spilling: sums and worries, shopping lists

for aspirin, porridge, petrol, bread.
Even the toilet paper counted,
and each month was weeks too long.
Her mouth a lid clamped hard on this.

We thought her mean. Skipped chores,
swiped biscuits – best of all
when she was out of earshot
stole another precious inch

up to our chests, such lovely sin,
lolling luxuriant in secret warmth
disgorged from fat brass taps,
our old compliant co-conspirators.

Now bubbles lap my chin.  I am a sybarite.
The shower’s a hot cascade
and water’s plentiful, to excess, almost, here.
I leave the heating on.

And miss my scattered sisters,
all those bathroom squabbles and, at last,
my mother’s smile, loosed from the bonds
of lean, dry times and our long childhood.