*
För en vecka sedan släppte Forum för poesi och prosa sitt vårprogram. Det inleds den 2 februari med Tema Sökning, och ett framträdande i Skövde av Beate Grimsrud och Lyra Ekström Lindbäck. Beate är en mycket intressant prosaförfattare, tycker jag.
I början av mars avgår nästa tematåg, med rubriken "Stigar" och då framträder bland annat Pernilla Berglund. Ni missade väl inte min hyllning till hennes debutbok "Tilltar". Nästa vecka släpps hennes andra diktsamling "Fälla". Jag har inget recensionsexemplar i min ägo, men här får ni ett litet textutdrag som förlaget har valt att använda för sin marknadsföring.
Ur Fälla, av Pernilla Berglund (f. 1982)
(Teg Publishing, 2015)
Här är vi hemma eller är upplevelsen en gräns mot verkligheten.
Den plats jag talar utifrån måste jag hela tiden inta. Om vi sa oss ifrån,
en tydlighet som kunde gälla. Här vore vi säkra.
*
Och i april månad deltar Kristian Lundberg tillsammans med Bagir Kwiek, Elisabeth Hjorth och Bennie Åkerfeldt under rubriken "Gränser".
Bakgrund och deklaration
"Forum för poesi och prosa grundades i Göteborg 2003 med syfte att skapa en fast scen – en återkommande mötesplats för litteraturintresserade. Sedan starten har Forum för poesi och prosa successivt ökat både vad gäller frekvens och publik. Vi har blivit Sveriges ledande scen för uppläst litteratur och sedan starten har drygt 300 författare uppträtt hos oss."
***
Jag övergår till en annan deklaration, den som tidskriften the Times Literary Supplement delger läsarna på sin hemsida.
"The TLS is the only literary weekly – in fact the only journal – to offer comprehensive coverage not just of the latest and most important publications, in every subject, in several languages – but also current theatre, opera, exhibitions and film."
Den 20:e januari utvaldes Alison Brackenbury's dikt "No" till Poem of the Week, i tidskriften.
No, by Alison Brackenbury (f. 1953)
(from Then. Manchester : Carcanet, 2013.)
No one is ever good enough,
or kind enough.
No one stays awake
through the lovely rush of rain which fills our dark.
No one can hold the music.
They are counting coins or frowning
they are toppling, they are drowning.
No one is good.
But nothing is as quick as us,
no screen can match us
tape’s whirr catch us
nothing tilts like sun
to light from sad.
Nothing in all history
can reach to take your hand from me,
the dark, the rain’s gift, O
we should be glad.
***
På Svenska Dagbladets nätsidor kunde man i lördags läsa en initierad artikel om "boomen" inom dansk poesi. Dock är det si och så med utgivningen av de danska talangerna i svenska översättningar. En bok som nyss har utkommit är Asta Olivia Nordenhofs "det enkla och det ensamma", på Modernista bokförlag, i översättning av Tom W-O Silkeberg.
Den har jag ännu inte tillgång till, så istället publicerar jag titeldikten från "Jag äter mig själv som ljung : flicksinne", som är skriven av en annan dansk "nykomling", Olga Ravn.
Jag äter mig själv som ljung, av Olga Ravn (f. 1986)
(från Jag äter mig själv som ljung : flicksinne / Olga Ravn ; översättning: Jan Henrik Swahn. Stockholm : 10TAL : 2013.)
ARTIGHETEN och LUSTEN bildar SNÅR IHOP.
Ätande dimma. Alla friheter man tar sig är stora.
Jag har en skymt av MYTOLOGISK. Jag äter mig själv som LJUNG.
Den som stiger in när man ser någon. Som egentligen inte kan ge.
Den som går med uggleteckningar i händerna.
Den som är en liten röd kräfta i en ugglas avbildning.
Den som bränns.
Vad kan man BÄRA i munnen.
En mörk HÄRSKAR som ett HÅRSPÄNNE.
Tänk bara som fylls till randen av SÖT.
Där jag glider ut som en tråd.
Sött som skam, sött som ANISKTET bortvänt.
Ett halvt dunkelt. Frossbrytningar: HÖBLOMMA.
ALDRIG så snart är det söta. Under hjärtats förhud.
Att sluta sina händer kring. Att köra genom frost. Jag blir aldrig densamma.
Mitt arbete är SÖMN.
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar