En friares lön?

  Det blir ett kortare inlägg från diktarkeologen idag. Det är dags att runda av de sju antologierna med dikter från radioprogrammet "Dagens dikt". Den senaste antologin kom ut 2012 i samband med att programmet fyllde 75 år. Det är en väldigt kort och summarisk diktsamling. Den innehåller bara 30 dikter.

*

  Den äldsta av dessa är Anna Maria Lenngrens "Förlorade saker". Dikten är skriven som en annons, och det finns en "verklighetshistoria" att berätta kring den. En rätt osannolik historia, så den får väl betraktas som en (påhittad?) anekdot.
  Berättelsen och dikten är hämtad från: 
Anna Maria Lenngren / av Karl Warburg. 2., omarb. uppl. Stockholm : Bonnier, 1917.

  Traditionen vill veta att fru Schröderheim, som gärna ville se Anna Maria Malmstedt fäst vid huvudstaden, med nöje märkt den uppmärksamhet Lenngren visade henne och var 
intresserad av att föra dem samman. 

  En förmiddag (år 1779), då Anna Maria Malmstedt vid 
ett besök i Stockholm var på visit hos Schröderheims, 
märkte hon vid ditkomsten, att hon under vägen tappat 
sin sypung. Fru Schröderheim, som på skämt tagit den 
till vara, uppmanade henne då att skriva en annons 
på vers att införas i Stockholms-Posten. 
  Utan tanke på att någon intrig låg bakom, satte 
mamsell Malmstedt sig ned och skrev: 

Förlorade saker, av Anna Maria Lenngren (1754-1817)
(Ursprungligen publicerad 1795.)

FOTO: Sack, Catharina / Nordiska museet
En sypung från senare delen av 1800-talet

En flicka har sin sypung mist, 
den tappades, gu nås så visst, 
vid sista morgonpromenaden 
emellan Södermalm och Staden. 
Uti den pungen låg en sax,
två silkesnystan, litet vax, 
en halsduksnål, två små berlocker, 
och en Cupido utaf socker, 
en fingerborg, syringar två 
så genom-nätta och så små, 
som fingrarna de suttit på; 
ett litet nålhus och ett mönster, 
nyss ritadt af emot ett fönster, 
och till en väst det mönstret var, 
till julklapp ämnadt söta far. 
Nu kommer hon därmed till korta, 
ty hennes sypung nu är borta. 
Den denna pung, till färgen grön, 
tillrättaskaffar, får till lön 
en puss och tvenne sockerbrön. 

*

  Ett par dagar senare fick Anna Maria en bjudning till 
väninnan Anna Charlotta. Då hon kom dit, fann hon vid 
sitt inträde på ett litet bord en kristallassiett med 
två sockerbröd. Strax därpå öppnade fru Schröderheim 
dörren till angränsande rum och kanslisten Lenngren 
trädde in, överlämnade med en bugning sypungen till 
dess ägarinna och frågade, om han kunde få hittelönen: 
»en puss och tvenne sockerbrön». Detta skulle varit 
Lenngrens frieri.

  Mot historiens trovärdighet - redan i och för sig 
ringa - kan ytterligare anmärkas, att den anförda 
skämtannonsen på vers, som fru Lenngren mycket riktigt 
upptecknat såsom författad av henne, först återfinnes 
i Stockholms-Posten mot slutet av år 1795, alltså 16 år efter att händelsen skulle ha passerat.