*
Den äldsta av dessa är Anna Maria Lenngrens "Förlorade saker". Dikten är skriven som en annons, och det finns en "verklighetshistoria" att berätta kring den. En rätt osannolik historia, så den får väl betraktas som en (påhittad?) anekdot.
Berättelsen och dikten är hämtad från:
Anna Maria Lenngren / av Karl Warburg. 2., omarb. uppl. Stockholm : Bonnier, 1917.
Traditionen vill veta att fru Schröderheim, som gärna ville se Anna Maria Malmstedt fäst vid huvudstaden, med nöje märkt den uppmärksamhet Lenngren visade henne och var
intresserad av att föra dem samman.
En förmiddag (år 1779), då Anna Maria Malmstedt vid
ett besök i Stockholm var på visit hos Schröderheims,
märkte hon vid ditkomsten, att hon under vägen tappat
sin sypung. Fru Schröderheim, som på skämt tagit den
till vara, uppmanade henne då att skriva en annons
på vers att införas i Stockholms-Posten.
Utan tanke på att någon intrig låg bakom, satte
mamsell Malmstedt sig ned och skrev:
Förlorade saker, av Anna Maria Lenngren (1754-1817)
(Ursprungligen publicerad 1795.)
 |
| FOTO: Sack, Catharina / Nordiska museet En sypung från senare delen av 1800-talet |
En flicka har sin sypung mist,
den tappades, gu nås så visst,
vid sista morgonpromenaden
emellan Södermalm och Staden.
Uti den pungen låg en sax,
två silkesnystan, litet vax,
en halsduksnål, två små berlocker,
och en Cupido utaf socker,
en fingerborg, syringar två
så genom-nätta och så små,
som fingrarna de suttit på;
ett litet nålhus och ett mönster,
nyss ritadt af emot ett fönster,
och till en väst det mönstret var,
till julklapp ämnadt söta far.
Nu kommer hon därmed till korta,
ty hennes sypung nu är borta.
Den denna pung, till färgen grön,
tillrättaskaffar, får till lön
en puss och tvenne sockerbrön.
*
Ett par dagar senare fick Anna Maria en bjudning till
väninnan Anna Charlotta. Då hon kom dit, fann hon vid
sitt inträde på ett litet bord en kristallassiett med
två sockerbröd. Strax därpå öppnade fru Schröderheim
dörren till angränsande rum och kanslisten Lenngren
trädde in, överlämnade med en bugning sypungen till
dess ägarinna och frågade, om han kunde få hittelönen:
»en puss och tvenne sockerbrön». Detta skulle varit
Lenngrens frieri.
Mot historiens trovärdighet - redan i och för sig
ringa - kan ytterligare anmärkas, att den anförda
skämtannonsen på vers, som fru Lenngren mycket riktigt
upptecknat såsom författad av henne, först återfinnes
i Stockholms-Posten mot slutet av år 1795, alltså 16 år efter att händelsen skulle ha passerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar