Karins enigma

  Veckans poet i Diktarkeologens söndagsporträtt är Karin Boye. Hennes dikter har redan förekommit i bloggen, men i kväll blir det fokus på tonårsalster och debutverk.

Karin Boye (1900-1941)

Dedikationsexemplar av debutboken med brev.
Dedikation till Dagmar Gårde "från hennes vän författaren 12.11 1922".
Originalupplaga av debutboken. Även ett visitkortsfotografi av Boye.
Auktionskammaren, december 2011.

  Karin Boye föddes i Göteborg och levde där fram till 1909, då familjen flyttade till Stockholm. Karin Boye växte upp i högborgerlig miljö. Hennes farfar kom från en tysk köpmannasläkt och på mödernet stammade hon från den bemärkta släkten Liljestrand. Fadern arbetade som civilingenjör och modern var engagerad i politik och kvinnofrågor. Boye hade även två bröder som föddes efter henne. Källa: Alex författarlexikon

  I Stockholm började hon i tredje förberedande klass i Åhlinska skolan på Dalagatan. Skolan heter numera Lilla Adolf Fredriks skola. 

  Under perioden 1909-1915 får Karin ta ett allt större ansvar, så att moderns alkoholproblem kan fortgå i det fördolda. Stundom tar en kusin hand om barnen när mamman får vård. I de tidiga tonåren syns också de första tendenserna till depression hos Karin Boye.

  1915 flyttar familjen till Huddinge, vilket ger Karin en betydligt längre resväg till skolan. 

  Hon skrev flera verser och brev till sina skolkamrater. En del av dessa finns bevarade. Till Dagmar Gårde, som liksom Karin var förälskad i Carl Dymling (en lärare på skolan), skrev hon dikter och gjorde ett ABC-häfte. En av dikterna med Karins kommentarer och understrykningar finns publicerad i "Karin Boye och människorna omkring henne : en fotobok", av Pia-Kristina Garde (Ellerström, 2011). I den skriver hon om den tidiga förälskelsen.

Min vän - min stridskamrat och vän,
jag räcker dig mina händer.
Ej darrar min hand - vill du taga den? - (! ? !)
över bålets slocknade bränder.
De glimma, glimma och glöda än.
Du eld, slå ej upp lågan igen! Ve mig om den återvänder!

*

  Karin Boye tar studenten 1920 och börjar under hösten samma år i Folkskoleseminariet på Södermalm (nuvarande Björngårdsskolan), för att studera till lärarinna. Utbildningen var ettårig och Karin utexaminerades 1921.

Björngårdsskolan
Här utbildade sig Karin Boye till lärarinna, 1920-21.

  En av lärarna vid seminariet, Marie-Louise Gagner, hade i sin ägo tre häften med dikter, författade av Karin Boye. Det är okänt var de finns idag. En kantat som Karin skrev till skolan för ett jubileum, finns kvar. Källa: boken "Karin Boye och människorna omkring henne"

Vilans dag,
välv kring mödan din eviga rymd!
Vilans dag,
slut vårt arbetes stund, annars av oro skymd,
in i din himmels vidd, dina klockors dröjande slag!

***

  Hösten 1921 började Karin Boye studera vid Uppsala universitet. Där kom hon att läsa grekiska, nordiska språk och litteraturhistoria, samt historia. Under jullovet 1921 skickar hon in en samling dikter till Albert Bonniers Förlag, och de gillas av förlaget. Debutsamlingen "Moln" kommer ut 1922. Den präglas av andliga funderingar och en ängslan över det egna mörkret. Men den innehåller också en stark symboldikt och en ekphrastisk(?) dikt om en målning från förrenässansens period.

Nattskärran, av Karin Boye

(ur Moln : dikter. Stockholm : Bonnier, 1922.)

Halvvaken ruvar sommarnatten

stilla på drömmar, dem ingen vet.

Tjärnarnas blanka vatten

spegla en skymningshimmels

bleka oändlighet.

Stjärnorna vitare bli.

Fjärran, fjärran

nattskärran

sjunger ensam sin tonlösa, tröstlösa vaggmelodi.

Aldrig djärvt hon mot höjden svingar,

Nattskärra

svävar lågt för sin låghets skull.

Duniga skymningsvingar

tyckas bundna vid jorden,

tyngda av stoft och mull.

Ve den, vars vingepar

ej kan sig höja,

blott dröja,

övermäktigt draget mot dyn, vars färger det har.

Men den vitaste vita bland svanor,

som i morgonens ljusrymd far

sina kungliga banor,

hyste aldrig en längtan

sådan som skärran har.

Ingen kan längta så

mot det fjärran

som skärran

mot det evigt vinkande, evigt vikande blå.

***

  Den andra dikten beskriver en målning från 1300-talet, men jag har inte lyckats identifiera vilken det rör sig om. "Arnos stad" som omnämns i dikten, är Florens.

 

Florens, "Arnos stad"

  Staden ligger vid floden Arno. Om någon känner till vilken tavla som inspirerat Karin Boye, så tar jag gärna emot er kommentar eller ett mejl.

Tidig vår, av Karin Boye

(ur Moln : dikter. Stockholm : Bonnier, 1922.)

(En tavla i för-renässans.)

En slöjlätt dimma över ängen står,

och pärlgrå dagg bestänker bleka blad --

en vårlig morgon, sval och vemodsglad,

då luftig blom slår ut från dävna snår.

I gräset glimmar matt narcissers rad.

Från spröda kalkar sprids en doft av vår,

när över dem med drömska blickar går

en gosseädling ifrån Arnos stad.

En undrans lycka vilar på hans drag.

Hans gång är full av tafatt vekt behag.

En bok han bär så varsamt som en vis.

Han märker knappast ängens paradis,

men stirrar aningsblek som vårens dag

mot gåtfullt fjärran, gömt i morgondis.