 |
| "Who is Mr Walker?" staty av Jan Håfström Järnvägsparken i Stockholm |
Jan Håfström föddes 1937 och är främst känd som målare, tecknare och skulptör. Han studerade filosofi och konsthistoria och tog en fil kand-examen 1962. Han utbildade sig på Kungliga Konsthögskolan mellan 1963-68 och debuterade som konstnär redan 1966. Idag intar han en central position i den svenska konstvärlden.
Håfström kan beskrivas som nyrealist likväl som en av samtidskonstens stora romantiker. Inspirerad av popkonstens framväxt började han under 1960-talet kontextförflytta objekt. Han har sedan växlat mellan figurativt och abstrakt måleri. Källa: Bukowskis
När jag sökte efter material till mina "ekphrasis-inlägg" fick jag träff på Katarina Frostensons diktsvit till Jan Håfströms arbeten. Jag är väldigt glad över det. Eftersom boken är placerad bland konstnärsbiografier är den svår att snubbla över för en poesiälskare.
Det är inte alla dikter i boken som tillskrivs ett särskilt konstverk ur Jan Håfströms produktion. Jag har valt ut tre dikter, varav en är tillskriven verket "Vägen".
*
Ingång, av Katarina Frostenson (f. 1953)
(ur Jan Håfström : [en diktsvit till Jan Håfström och till verk av honom] ; biografi av Lars Nittve. Malmö : Rooseum, 1994.)
I vakenheten följer jag vida leder ut. Betar där
med sinnesljusa gap, blåst får gå genom vävnader.
Segelduken färgas röd, skallbens bläster. Sinne
klistrar sig vid luftens höga rev, och kling, lager
mot lager. Allting kommer utifrån, strömmar,
fälten, dikena och träden fäster. Stannar där
och blickar ut. Trädet ångar lila ur sin rot,
dikets blåa vatten, fjärilsväven grånar över fälten.
***
Jag tycker framför allt om prosadikten "Markerna". Här kommer ett utdrag ur den.
Markerna (utdrag), av Katarina Frostenson
(ur Jan Håfström : [en diktsvit till Jan Håfström och till verk av honom] ; biografi av Lars Nittve. Malmö : Rooseum, 1994.)
Smaragd, lapis, butelj, jade, gran, tallört, säv och bambus spira: i ett, av olika arter och ton. I ett dunkel, ett hav av det gröna -
Under locket låg skimret av allt som var grönt, av den färg som steg upp ur roten. Som pressades ut, av saft, han kände sin törst, riste till, bet i sin gråa tunga där han låg på rygg. Han låg på sin rygg och var enslig
Det ligger dis över markernas värld. Det ligger tjocka däröver. Det är ett hölje som inte trängs bort. Därför tänkte man bara på detta
Dimman gungade tät, däven, bred och fet där, över det vida. Ett täcke av dagg, av insekters darr, tills en stråle drev sig ner däri och rörde i något -
Under, ett gungande hav, av linjer, krusningsfläckar. Ormbunksvärld och hans kinder fick strimmor av dessa ljus när han drömde sig in därute
Upp för den brant, dit allt ville upp. Över den höga och bruna skrevan. Termitbrun och röd, flammig och sträv, därute där blicken reste -
I bergsskrevan växte det rikt, det växte igen, feta kronblad, gula stänglar, runda och breda kronor. Röda knoppar av ätlig art, rötter stinna och knotiga, närda av tysta förtorkade kroppar -
Ut. Däri. Ut i ett sken
Det ligger ett dis över markernas värld. De visste den låg därute,
Sedda i synen, i kattdjurets blick. Och framförd av alla tillsammans
- Ut. Ut i allt
...
Faderns bok (till "Vägen"), av Katarina Frostenson
(ur Jan Håfström : [en diktsvit till Jan Håfström och till verk av honom] ; biografi av Lars Nittve. Malmö : Rooseum, 1994.)
Det här är faderns bok. Det bristfälligt limmade. Det sorgfälligt lappade. Hans krans smulad
med den röst som därur kan resa sig och slå
med häpnaden -
Detta är faderns knogmjöl, hans benpipors och skallben,
det är hans lämning. Men den stämma som härur kan väckas
kan nagla, med det ohörda ur sänkan
Detta är gruset, knastrandet, detta är själva tanken
borgen, detta är roten, grunden
men den väta som dränker hans viste i denna stund
och skummar blicken
I min faders bok ligger hans skorrande sträng
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar