Bridgewater International Poetry Festival, Virginia
Poeter och förläggare från hela världen kommer att samlas på Bridgewater College 15-18 januari för en konferens med syftet att fira poesi, kreativitet och globalt utbyte av idéer.
Festivalen är främst avsedd som en mötesplats för framförande av poesi, men kommer också innehålla seminarier och informella möten för diskussion och nätverkande. Varje registrerad poet kommer att ha 20 minuter på sig att presentera sitt arbete under sin session. Det kommer skribenter från Egypten, Sydafrika, Indien, Japan, Frankrike, Zimbabwe, Venezuela, Kuwait och Kanada, med flera länder. Poeter från 15 stater, däribland 21 poeter från Virginia, förväntas också delta.
En av de deltagande poeterna är Jacqueline Bishop.
Hon är en prisbelönt fotograf, konstnär och författare, född och uppvuxen i Jamaica, men som nu bor och arbetar i New York City. Hon har två gånger fått Fulbright Fellowships, bland annat ett årslångt stipendium till Marocko; hennes verk ställs ut i såväl Nordamerika, som i Europa och Nordafrika. Hon undervisar i "Liberal Studies Program" vid New York University; är grundare och redaktör för "Calabash : A Journal of Caribbean Art & Letters"; och författare till "The River Song", en roman om att växa upp i Jamaica. Hon har givit ut två diktsamlingar, "Fauna" och "Snapshots from Istanbul".
Don't you know this woman (first part), by Jacqueline Bishop
(from Fauna : poems. Leeds : Peepal Tree, 2006.)
My name is Fibbah, Carribah, Abbenah,
Hannah, Lubbah, Quasheba –
none of these my rightful names.
Superannuated slave,
grown past youthfulness,
past the days I was prized
for the fruits of my labour; the fruits of my body.
Yes, you have heard this lament before;
still I keep asking:
Don’t you know this woman?
...
***
I Riverwood, Connecticut, ordnar sällskapet "Riverwood Poetry Series" poesikvällar för allmänheten, med inbjudna poeter som reciterar sina dikter för att sedan svara på åhörarnas frågor. Sällskapet är även inblandat i Connecticut Poetry Festival i november.
Det närliggande programmet för nästa torsdag, 15 januari, innehåller ett besök av Pam Nomura.
Pam Nomura grundade programmet "Creative Writers" vid Greater Hartford Academy of Arts och "Center for Creative Youth" vid Wesleyan University. Hon har också varit chef för Poetry Centret, och programmet för Poetry-in-the-Schools, inom Trinity College. Hon gav ut diktsamlingen "Water and land by turns", 2001.
Praise, by Pam Nomura
Praise to the hump on my mother’s back,
to the compression of years, to cracks
in the sidewalk outside our front door.
Praise to the brittle bones,
to one injury stacked on another,
and the hairline fractures that spiral her spine:
staircase of pain we both climb, each one
chasing what the other does not have
to give.
Praise to the watery darkness
where I once floated, blind
and battered by the beat of her heart,
that muscled fist clenched
tight to fight her own
muffled song.
...
Den elfte upplagan av Palm Beach Poetry Festival, som äger rum 19-24 januari, har en stark uppställning av poeter. Den inkluderar Chard deNiord, Linda Gregerson, Thomas Lux, Maurice Manning, Molly Peacock, Brenda Shaughnessy, Patricia Smith, and Robert Wrigley. Det blir sex dagar med uppläsningar, intervjuer, föreläsningar, workshops och några speciella tilldragelser.
Jag vill lyfta fram den flerfaldigt belönade författaren Patricia Smith (f. 1955). Hon tilldelades helt nyligen (22 december), "Rebekah Johnson Bobbitt National Prize", ett pris som delas ut vartannat år av nationalbiblioteket "Library of Congress".
Hon har sysslat med olika genrer och uttrycksformer. Hon är poet, spoken word-artist, dramatiker, författare och hon har tidigare varit journalist. Hon har även gett skrivarkurser. Det sägs att hon var en av de första "slampoeterna" som besökte Sverige och hjälpte till att introducera Poetry Slam, såväl uttrycksformen som tävlingsdelen.
Utmärkelsen i december fick hon för diktsamlingen "Shoulda Been Jimi Savannah". Här får ni första delen av titeldikten ur boken.
Shoulda Been Jimi Savannah (first part), by Patricia Smith
(from Shoulda been Jimi Savannah : poems. Minneapolis : Coffee House Press, 2012.)
My mother scraped the name Patricia Ann from the ruins
of her discarded Delta, thinking it would offer me shield
and shelter, that leering men would skulk away at the slap
of it. Her hands on the hips of Alabama, she went for flat
and functional, then siphoned each syllable of drama,
repeatedly crushing it with her broad, practical tongue
until it sounded like an instruction to God, not a name.
She wanted a child of pressed head and knocking knees,
a trip-up in the doubledutch swing, a starched pinafore
and peppermint-in-the-sour-pickle kinda child, stiff-laced
and unshakably fixed on salvation. Her Patricia Ann
would never idly throat the Lord’s name or wear one
of those thin, sparkled skirts that flirted with her knees.
She’d be a nurse or a third-grade teacher or a postal drone,
jobs requiring alarm-clock discipline and sensible shoes.
My four downbeats were music enough for a vapid life
of butcher-shop sawdust and fatback as cuisine, for Raid
spritzed into the writhing pockets of a Murphy bed.
No crinkled consonants or muted hiss would summon me.
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar