Vad kvinnor sagt om kvinnor
"Men vad är kvinnan? Bara ett av naturens förtjusande misstag." Hannah Cowley
Hannah Cowley (1743-1809) var en engelsk pjäsförfattare och poet. Hennes mest kända pjäs, "The Belle's stratagem", kretsar kring äktenskap och om hur kvinnor strävar efter att övervinna de orättvisor som följer av familjeliv och social anpassning. Källa: Wikipedia
Den sista dikt hon författade före sin död är nedanstående textutdrag hämtat från.
Petition After Thaw-Flood (inledningen), by Hannah Cowley
(from The works of Mrs. Cowley, 1813 : Women Writers Project first electronic edition. Providence, RI : Brown University Women Writers Project, 1999-.)
Give Grief and Age relief! a bed
That sorrow may repose its head!
The sportive winds sprang up on high,
With feathery snow played through the sky,
The earth was cloathed, the hills grew white,
The shrinking Vales gave gelid light,
The blanch'd Oak waved his hoary crown,
And nook his silver garland down.
Green wheat, just piercing through the ground
With tender blade from root profound,
A chilling element found there,
That check'd its rise to live in air.
The Spirit of dread Storms awoke,
The roaring winds their magic spoke,
Transformed to Torrents settled snow
And bade the dark brow'd tempests grow,
O'er Devon's hills fierce waters gush'd,
And boisterous on the meadows rush'd,
They drench'd the Woodlands, choak'd the Plain
...
***
"De flesta goda kvinnor är dolda skatter som ingen söker efter." Dorothy Parker
Dorothy Parker (1893-1967) var en amerikansk poet, kritiker och författare. Efter ett tiotal års verksamhet som journalist gjorde Parker 1928 en uppmärksammad poetiskt debut med diktsamlingen "Enough Rope". Hon skrev även filmmanus, bl.a. till "A star is born" (Skandal i Hollywood) från 1937. Dorothy Parker har själv blivit porträtterad på film av bland andra Jennifer Jason Leigh i Mrs. Parker and the Vicious Circle, 1994. Källa: Wikipedia
Song in a Minor Key, by Dorothy Parker
(from Not much fun : the lost poems of Dorothy Parker. New York : Scribner, 1996.)
There's a place I know where the birds swing low,
And wayward vines go roaming,
Where the lilacs nod, and a marble god
Is pale, in scented gloaming.
And at sunset there comes a lady fair
Whose eyes are deep with yearning.
By an old, old gate does the lady wait
Her own true love's returning.
But the days go by, and the lilacs die,
And trembling birds seek cover;
Yet the lady stands, with her long white hands
Held out to greet her lover.
And it's there she'll stay till the shadowy day
A monument they grave her.
She will always wait by the same old gate, —
The gate her true love gave her.
***
"Så snart en kvinna tänker någorlunda snabbt så kallas det intuition." Barbro Alving
Barbro Alving (1909-1987) var en journalist och författare som skrev under pseudonymerna "Bang" och "Käringen mot strömmen". Barbro Alving påbörjade sin journalistiska bana som redaktionssekreterare på tidskriften Idun endast 19 år gammal. Under åren 1934-1959 arbetade hon för Dagens Nyheter. I många år skrev hon parallellt för Veckojournalen, där hon arbetade 1942-1978. Hon arbetade även extra för Idun och andra veckotidningar. 1959 sade hon upp sig i protest från Dagens Nyheter eftersom hon inte sympatiserade med tidningens hållning gällande kärnvapen.
Barbro Alving är en av de kvinnliga pionjärerna inom den svenska journalistiken. Hon var en driven, starkt engagerad och mångsidig journalist med utrikesreportage som främsta specialitet. Hon rapporterade från fronten både under spanska inbördeskriget 1936 och finska vinterkriget 1939, från OS i Berlin år 1936, från Vietnam, Mellanöstern, USA, Indonesien med flera länder. Hon kämpade för fred och mot alla former av förtryck. Källa: Alex författarlexikon
Men Barbro Alving var ingen poet. Däremot var hon god vän till Karin Boye och ombads av henne att ge synpunkter på manuskriptet till diktsamlingen "För trädets skull" (1935), som bland annat innehåller "Ja visst gör det ont, när knoppar brister". I samlingen ingår även den här ...
Idyll, av Karin Boye (1900-1941)
(ur För trädets skull : dikter. Stockholm : Bonnier, 1935.)
Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min arbetsdag.
Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din levande värme.
Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag undrar bara,
att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor.
Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len lätt dimma.
Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i det gråa?
Var inte rädd: i vardagens innersta, i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar