I kväll blir det en författare som kan väldigt mycket om lyrik. Hon har skrivit flera essäer i ämnet.
Tyvärr har sonens influensa hittat in i min kropp och jag har inte varit tillräckligt fräsch i knoppen för att kunna ta till mig Jane Hirshfields filosofiska dikter. Men jag publicerar ändå två exempel från hennes bok After.
***
Jane Hirshfield (f. 1953) publicerade sin första dikt 1973, strax efter examen från Princeton som en medlem av universitetets första årskull i vilken kvinnor inkluderades.
Hon la ned sitt skrivande under nästan åtta år för att studera vid San Francisco Zen Center. Det här sökandet har hon sedan fortsatt med både i essäer och i sin lyrik.
The destination, by Jane Hirshfield
(from After : poems. New York : HarperCollins, 2006.)
I wanted something, I wanted. I could not have it.
Irremediable rock of refusal, this world thick with bird song,
tender with starfish and apples.
How calming to say, “Turn right at the second corner,”
and be understood,
and see things arrive as they should at their own destination.
Yet we speak in riddles–
“Turn back at the silence.” “Pass me the mountain.”
To the end we each nod, pretending to understand.
***
The monk stood beside a wheelbarrow, by Jane Hirshfield
(from After : poems. New York : HarperCollins, 2006.)
The monk stood beside a wheelbarrow, weeping.
God or Buddha nowhere to be seen --
these tears were fully human,
bitter, broken,
falling onto the wheelbarrow's rusty side.
They gathered at its bottom,
where the metal drank them in to make more rust.
You cannot know what you do in this life, what you have done.
The monk stood weeping.
I knew I also had a place on this hard earth.
***
Jag hade tänkt skriva mer om Jane Hirshfield men jag orkar inte idag. Jag får återgälda henne en annan gång. Jag ger er istället en av hennes aforismer.
Maple, by Jane Hirshfield
(from After : poems. New York : HarperCollins, 2006.)
The lake scarlets
the same instant as the maple.
Let others try to say this is not passion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar