***
Gabeba Baderoon föddes i Port Elizabeth 1969, men flyttade till Kapstaden vid två års ålder. Familjen var ingen traditionell muslimsk familj. Föräldrarna var tvåspråkiga, men det talades engelska i hemmet.
Gabeba studerade så småningom vid University of Cape Town, där hon lade fram sin avhandling om bilden av islam i sydafrikanska medier, litteratur och konst. Hon har även varit gästföreläsare vid Växjö Universitet (våren 2005) och gästförfattare vid Nordiska Afrika-institutet i Uppsala (hösten 2005). Källa: Författarens webbplats
En av hennes mer omtalade dikter är "Krigstriptyk: Kärlek, tystnad, ära" vars original ingick i antologin "Women for Children's Rights". Jag inleder med att återge den andra delen ur den dikten.
Krigstriptyk: Kärlek, tystnad, ära (del II), av Gabeba Baderoon
(ur Tystnaden innan vi talar ; i urval och tolkning av Roy Isaksson. Stockholm : Tranan, 2008.)
II. Fadern tar emot nyheten att hans son dött i intifadan
När han hörde nyheten blev herr Karim tyst.
Han såg inte på kamerorna,
inte heller på människorna som kom med sin sorg.
Han kände en hand glida ur hans hand,
ett litet grepp som släppte taget,
och därför vägrade han den eviga ärans tröst.
***
Hennes tredje diktsamling, A hundred silences, utforskar de intima relationerna mellan kärlek och förlust men också om att lämna och att minnas platser. Några av dikterna kom till under vistelsen i Sverige 2005.
Tiden flyr genom natten, av Gabeba Baderoon
(ur Tystnaden innan vi talar ; i urval och tolkning av Roy Isaksson. Stockholm : Tranan, 2008.)
- lär mig att spinna ull på Etnografiska museet i Stockholm
Att se Zainab Tumturk bita ihop läpparna
och skriva sitt namn med en ny skrift, att se
henne reda ut ull med en metallkam, fästa
en del av den mjuka massan på en krok och längs
en träslända snurra en allt tunnare tråd, gnugga
sländan uppåt längs låret
och släppa den och låta den snurra
den allt tunnare massan till tråd,
är att se tiden skapad för hand.
Med fingrarna räknar hon
stegen tillbaka till sakernas
begynnelser, får på torra kullar
medan kriget rasar över namn och tillvaro.
Och, trots det, klippning, spinning, vävning
i nomadiska liv, orden för tid och beständighet.
På mattorna under hennes fötter finns mönster med namn som
fröstjälk
vargstrupe
det onda ögat
kärlekens snara
Mönstren från norra Sverige ser ut
som de från de kurdiska bergen, bevis
inte på att ett medvetande flyter genom oss alla
utan, i en matta som tar en månad att väva,
på att tiden flyr genom natten
medan vargarna dyker upp vid horisonten;
i trådens yta, som fångar
kärlekens kortvariga tröst
i fingrarnas beständighet.
***
Hon har sedan 2005 deltagit i åtskilliga festivaler världen över. År 2009 ingick hennes poem "My Tongue Softens on the Other Name" i den jubileumssamling som gavs ut på CD i samband med fyrtioårsfirandet av Poetry International Festival i Rotterdam. Källa: Författarens webbplats
Jag avslutar med en dikt som inkluderar svalor. Ni vet sedan tidigare vilken faiblesse jag har för just svalor.
Att lära sig älska misslyckandet, av Gabeba Baderoon
(ur Tystnaden innan vi talar ; i urval och tolkning av Roy Isaksson. Stockholm : Tranan, 2008.)
Två svalor tumlar
som papperstussar
efter varandra.
Kameran misslyckas gång på gång
med att hitta den plats
där livet flyger genom bländaröppningen.
Under tiden faller svalorna
som två månskäror från himlen.
Förbiilande stjärtfjädrar i ett hörn av tomheten
som just lämnar bilden,
fotografen som filmar svalor
måste lära sig att älska misslyckandet,
hur detta att nästan uppnå målet
är fullkomligt i sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar