I din bokhylla (del 2): Iréne Svensson Räisänen
***
Iréne Svensson Räisänen fick ge upp en karriär inom vårdsektorn, på grund av sjukdom, och funderade på vad hon skulle göra istället. Hon hade alltid tyckt om att skriva och hade författat dikter ända sedan barnsben. Hon beslöt 1994 att ta upp det litterära intresset och anmälde sig till en skrivarkurs i Skrivinstitutets regi. De utlovade bland annat kursavgiften tillbaka om de texter som deltagarna skapade inte blev publicerade och inbringade honorar. Det visade sig att Södertäljeposten var intresserade av hennes texter och hon startade en karriär som journalist hos dem. Hon fick bland annat skriva artiklar för kultur- och sportsidorna. Hon upptäckte dock att det snabba textskapandet blev en kamp för henne, då hon har en mildare dyslexi.
Hon provade istället att skriva litterära texter och skicka in dem till olika tävlingar. Det ledde till att hon vann en novelltävling som anordnades av Kommunalarbetarförbundet. Man kan väl säga att det var startskottet för den nya karriären som författare, skrivarpedagog och webbmaster. Hon har hittills gett ut tre diktsamlingar och två skrivhandböcker.
En av Irénes favoritförfattare, den nyligen bortgångna Bodil Malmsten, har även hon skrivit en skrivhandbok: ”Så gör jag”. Den har jag tidigare skrivit om i bloggen. Irénes favoritdikt, ”Ett bloss för Moster Lillie”, fick stort genomslag när Lena Nyman spelade in den 1997 till musik av Staffan Hellstrand.
Ett bloss för Moster Lillie, av Bodil Malmsten (1944-2016)
(ur Samlade dikter. Stockholm : Bonniers, 1996)
Vi som lever är bara döda på semester
nån sorts sommargäster.
Så ta ett bloss för moster Lillie
ett halsbloss och ett glas rött
ta ett bloss för moster Lillie för moster Lillie har dött.
Sätt dig på hennes gravsten
och dingla med dina smalben.
Minns skymten av hennes lår
när du var tretton år.
Hon gick bort i strumpor med sömmar
och eviga rock 'n’ rolldrömmar.
Hon hatade regler och tjat
och ord som hata och hat.
Så ta ett bloss för moster Lillie
Lucky Strike och ett stort glas rött
ett halsbloss för moster Lillie
för Lyckliga Lillie har dött.
Hon gick bort i vingliga klackar
i slippriga uppförsbackar.
Hon sa att hon var fyrtitvå
sån’t ändrar man inte på.
Så fimpa på hennes årtal
låt Waits hålla hennes bårtal
och aska på hennes grav
på Alla Helgons Dag
Och ta ett bloss för moster Lillie
ett djupt bloss – ett fullt glas rött.
Skåla för Lucky Lillie
som gått nånstans och dött.
Och minns hennes slitsade kjol
parfymerna mysk kaprifol
och ringen från Samarkand
och svarta behåband.
Minns bourbon och billigt vin
minns doften av bränd bensin
och minns alla bloss hon gav
och dansa på hennes grav
Så ta ett bloss för moster Lillie
låt glöden aldrig dö
ett svidande halsbloss Lucky Strike.
För att hon måste dö
Hon gick bort med sin walkman på
Dit icke hon går att nå
Hon tog sitt Downtown Train
Till Prince i Purple Rain.
***
År 1999 började Iréne bygga webbplatsen SkrivarSidan för att hon ville skapa en mötesplats för de som uppskattar det skrivna ordet. Rätt snart visade det sig att hon fick texter via mejl som var värda att publicera, och så var skrivarforumet fött. Medlemsverksamheten lades ner under 2014 men sajten erbjuder fortfarande skrivtips, anordnar skrivarkurser, och tillhandahåller lektörshjälp. Det förekommer även att gästbloggare skriver på sidan om hur det är att vara författare, egenutgivare, m.m.
Utöver skrivarkurserna så har Iréne Svensson Räisänen sammanställt sina tips i två stycken skrivarhandböcker. Den senaste, ”Skrivguide – prosa, lyrik och film”, är skriven tillsammans med Monica Rolfner. Boken innehåller många kloka synpunkter och avslutas med ett femtontal lyrikövningar. De två första tränar upp användningen av kontraster och allegorier.
 |
| Irénes vackra bild! |
I Irénes bokhylla går att finna en poet som var en mästarinna på just kontraster och allegorier.
Morgonstund, av Wisława Szymborska (1923-2012)
(ur Dikter 1945-2002 ; översättning och efterord av Anders Bodegård. Stockholm : FIB:s lyrikklubb, 2003.)
Jag sover än,
men samtidigt fullbordas faktum på faktum.
Fönstret vitnar,
mörkret grånar,
rummet träder fram ur någonting diffust,
bleka trevande skuggor söker stöd i detta.
En i sänder, utan brådska -
ty detta är en ceremoni -
dagas ytor i tak och väggar,
former skiljer ut sig
från varandra,
vänster särar sig från höger.
Avstånden gryr mellan föremålen,
nu kvittrar första blänket
i ett glas, ett handtag.
Nu tycks det inte bara, nu finns det helt och hållet,
det som igår sköts på morgondagen,
det som föll i golvet,
det som ryms inom ramarna.
Nu fattas bara detaljerna
som ligger utanför synfältet.
Men titta, titta, titta,
mycket tyder på att färgerna är på väg tillbaka,
och minsta lilla sak ska få sin egen kulör,
plus sin skuggas skiftning.
Alltför sällan blir jag förvånad, fast jag borde.
Jag vaknar för det mesta som ett försenat vittne,
då undret har inträffat,
då dagen har inrättats,
och mörker mästerligt har blivit morgon.
***
Irénes webbengagemang har utökats och inkluderar nu även poeten.se (eller ”Min plats bland orden”) som är hennes författarblogg, och den i sin tur erbjuder Poetpodden – en poddradiotjänst med intervjuer och författartips. Hon har släppt tretton avsnitt av Poetpodden och jag kan rekommendera det tolfte, som går igenom skillnaden på västerländsk haiku och japansk haiku.
Hennes senaste diktsamling Släck inte elden har också korta versmått som tema. Den innehåller såväl haikudikter som tankaverser.
Det är lärorikt att följa i Iréne Svensson Räisänens spår. Hon hjälper oss att nyansera vårt språk och lär oss hur vi undviker klichéer. En av hennes favoritpoeter, Eva-Stina Byggmästar, har också förädlat sitt skrivande genom att gå en skrivarkurs. Jag avslutar med hennes ”färgpalett”.
(Ur Vagga liten vagabond, av Eva-Stina Byggmästar. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2010.)
Vilka underbara reflexer
i den salta ökenluften,
en nästan allt för härlig
färgskala i fikongrönt,
dadelrött och mullbärsviolett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar