Dansk apokalyps

  Jag vet inte om det är symptomatiskt för generationen men den siste medverkande i serien med åttiotalister, Theis Ørntoft, har skrivit en apokalyps. Den beskriver samhällenas men också planetens sammanbrott. Det ovanliga är att han gör det utifrån ett personligt perspektiv, genom en människa som är medveten om denna undergång och kan relatera till före och efter.
  Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om denna haussade bok. Den är väldigt mörk och har ett suveränt flöde (även om översättningen är lite svajig, enligt Clemens Altgård) men den kräver en stor dos förkunskaper hos läsaren.

(Ur Dikter 2014, av Theis Ørntoft. Översättning: Victor Malm. Stockholm : Modernista, 2016.)

Jag analyserar samhällen med mitt kritiska medvetande
jag betraktar världen
med min skarpa blick
men jag tror inte att medvetande och blick
är bra för någonting alls, säger jag
ut genom munnen på min kropp
bakom vars gränser
familjen är samlad i trädgården
bakom vars gränser
planetens hastighet sätter trädkronorna i brand
jag ser en blå himmel långt där uppe
jag ser Dannebrog fladdra i vinden som en sida i en bok
det var spännande läsning så länge det varade
nu har jag det som man har det
när begären har dunstat
och man lutar sig tillbaka som en bunke salt
på en handflata utanför geografin.
...

***

  Det här är en bok som kräver flera genomläsningar. Jag har läst den två gånger sedan i torsdags. Den har blivit mer greppbar även om jag tycker att inledningen är knepig. 
  Den tredje passagen Elephantor är lättast att följa, där föds ett grundläggande resonemang - om än ett dystert sådant, som leder in i den absurda epilogen. Till slut konstateras (läs det sista diktutdraget) att katarsis är den enda utvägen. [min kommentar]

(Ur Dikter 2014, av Theis Ørntoft. Översättning: Victor Malm. Stockholm : Modernista, 2016.)

Mitt förflutna, flytande
lava
låg länge och lyssnade
till ljudet av hovslag mot sömnlöshet
Jag var inuti
läder och medicin
jag var inne
och skapade rum och jäsning
På natthimlen ovan mig
glimtade städerna i trädets grenverk
under allas fötter
cirkulerade torn av självlysande fisk.

Lagarna
är inte resultatet av ett krig
de är kriget.

***

  Theis Ørntoft (f. 1984) debuterade med diktsamlingen Yeahsuiten 2009, vilken följdes upp med Digte 2014 – en bok vars titel anspelar på klassiska danska diktverk som Adam Oehlenschlägers Digte 1803 och Nobelpristagaren Johannes V. Jensens Digte 1906. Boken har vrålhyllats av danska kritikerkåren.

--

  Ska jag karakterisera den avslutande sviten Arktiskt kommando med ordet rening? Kanske är ordet efterbörd mer relevant för den absurda syndafloden.

(Ur Dikter 2014, av Theis Ørntoft. Översättning: Victor Malm. Stockholm : Modernista, 2016.)

Jag drömde att jag gick ut ur solsystemet genom en vägg av djungel
Jag drömde att min tunga slickade världen ren från glaciärer
när man gör rent, ska man göra det ordentligt
molnfri himmel och komet.

Nödutgångar i tanken
blodets vägar genom kroppen

citrusaktiga förnimmelser
som om jag har korsat en flod av kanyler.