Journeys and memories

  Jag har tänkt att skriva om sju afrikanska poeter under lördagarna, varvat med tre amerikanska Poet Laureates. Först ut blir zimbabwiern Togara Muzanenhamo, som nyligen gav ut sin tredje diktsamling. Jag har läst hans debutbok, Spirit Brides (2006).

***

  Togara Muzanenhamo föddes 1975 i Zambias huvudstad Lusaka men tillbringade sin barndom på en gård i Zimbabwe. Han studerade företagsekonomi i Paris och Haag. Han återvände  till Zimbabwe efter examen och arbetade först som journalist innan han började arbeta för en organisation som producerar afrikanska filmmanus. År 2001 flyttade han till Manchester för att specialisera sig på kreativt skrivande vid universitetet. Hans dikter har publicerats i många tidningar. Hans första samling, Spirit Brides, publicerades 2006 av Carcanet Press och kom med bland de nominerade till Jerwood Anderson First Collection Prize.

  Jag tycker det märks att det är en debutbok. Den saknar struktur, ett stort antal lösa dikter har satts samman till en samling. Jag är inte så förtjust i sådana diktsamlingar.
  Dessutom hoppar den innehållsmässigt mellan olika geografiska och tidsmässiga ramar. Utöver det anser jag att en del av dikterna inte kan betraktas som poesi, utan snarare som kortprosa.

  Jag har ändå valt ut två dikter ur boken.

Roads, by Togara Muzanenhamo
(from Spirit Brides. Manchester : Carcanet, 2006.)

Perhaps the road did end up somewhere. I see it now, in the grainy photograph she took, bending away on the southern coast of Sweden; telephone posts linked with slack wire disappearing into the countryside where the road turns to tufted dunes.

I hear her saying — This road leads home, commenting on shadow and shadow turning into each other. I see her running carefree along a wild stretch of sand, her body in full stride, the wind forcing back her hair – her mouth caught shouting something to the camera.

Now another road leads and bends into evening. It is autumn, we decide to take a walk. I turn to you, lost in thought – she’s not here, but you are – running in full stride, the motion streaming back your hair. I forget then start to chase you. Your laughter, our full-on laughter.

***

  Den andra dikten är rätt typisk för samlingen, en betraktelse - eller ska vi säga ett minnesfragment från barndomen.

Skaters, by Togara Muzanenhamo
(from Spirit Brides. Manchester : Carcanet, 2006.)

The lawn was a frost-tight green waiting
For sunlight to land on its surface and turn
the temporary veil of white to sparking dew.

After breakfast, the heavy drone of the Land Rover’s
Engine warming up in the garage as children
Milled in and out of the farmhouse, still dressing – 
Throwing satchels loaded with school books
Into the open back of the pick-up – where thick
Blankets lay for the hour-long journey.

And we waited for the one who was always last;
The car hooting, the front door of the house wide open – 
Keys dangling from the lock as he darted back again
To retrieve something else he had forgotten.

As we waited, we jumped out of the pickup,
Ran over the gravel driveway onto the lawn – 
All yells and shouts, arms held out,
The worn soles of our school shoes taking us along.