Myten kring Rut Hillarp

  Påskens Tria Carmina ägnas åt en feminist och sexuell masochist. Vi är uppväxta i samma kommun fast med ett par generationers mellanrum. Under tonåren kom jag i kontakt med hennes fotokonst och poesi.

***

Foto från "Penelopes väv" av Rut Hillarp
 (Salamander, 1985)

Tria Carmina

med

Rut Hillarp

(1914-2003)

***

  Rut Hillarp föddes i Lund men växte upp i frikyrklig miljö i Hässleholm. Fadern var järnhandlare. Hon tog studentexamen 1932 och bedrev därefter universitetsstudier i Stockholm med fil.mag. 1939 och fil.lic. i litteraturhistoria 1945. Hon arbetade sedan som adjunkt och lektor vid olika skolor i Stockholm fram till 1979.

  Hon började skriva i trettioårsåldern och debuterade 1946 med diktsamlingen "Solens brunn". Källa: Alex författarlexikon

**

(Ur Solens brunn : dikter. Stockholm : Bonnier, 1946.)

Dina ögon är varma floder

Men jag hör en röst ur den förtrollade skogens djup.
Den spelar över rötter och slingrande stjälkar
och fäller sin slöja
över bladens sus.

Inget rådjur dansar mellan stammarna.

I den skogen är skymningen rödast
och anemonerna växer höga som träd.
Ur deras kalkar dricker jag rösten
och den är nattens glömska.

***

  "Hon förälskade sig i sin språklärare på  läroverket i Hässleholm redan som 15-åring, det var ömsesidigt trots stor åldersskillnad, båda var frireligiösa, och de gifte sig när Rut fyllde 20. Sina första kontakter inom S/M-genren hade hon på en språkresa med en äldre engelsk man. Den första stora kärleken var dock en rumänsk konstnär och filmare, Mihail Livada, som hon hade ett sado-masochistiskt förhållande med, först i Paris sedan i Stockholm. Allt är noggrant redovisat i dagboken." Citat från "Den sköna och den obscena Rut Hillarp" av Mats Myrstener. Tidningen Kulturen, 16 april 2013.

[Dagboken / Rut Hillarp ; 

i urval av Birgitta Holm. Stockholm : Atlantis, 2011]

**

  År 1950 kom hennes tredje diktsamling, den mycket märkliga Båge av väntan. Det var väldigt svårt att välja en representativ dikt från den. Till slut fastnade jag för "Myten".

Myten, av Rut Hillarp
(ur Båge av väntan. Stockholm : Bonnier, 1950.)

  En dag ska mina händer öppna sej så att du får smeka. Utan att röra mej naturligtvis, sånt finns inte i denna vår värld, får inte finnas. Vi ska vandra mycket högtidligt in i varandra, mötas, och glida ut ur varandra. Vi ska vara alldeles vidöppna åt båda hållen, inte stänga in oss i varandra. Passera, men passera evigt, finnas kvar i varje rörelse, varje ord och tanke. När vi älskar ska det vara genom varandra, vi odödliga, vi som kan segla utan vind.

  Så ser du på mej, så väntar du. Och jag betraktar din spegelbild i mina händer och gråter. Jag skapar porträttet. Du skapar myten. Du sveper mej i danser som du aldrig ska lossa från mina axlar.

***

  Så hoppar vi fram till 1980-talet och mitt förstamöte med hennes dikter. Mellan 1982 och 1991 utkom tre böcker i vilka hon kombinerade sina dikter med fotografisk konst. Eftersom jag älskar poesi och tillika är mycket intresserad av fotografisk konst var det väl inte så konstigt att jag läste dem. Konsten är bäst i Penelopes väv (1985), tycker jag. Men dikten jag valt är hämtad från Spegel under jorden (1982).

Trösklar, av Rut Hillarp
(ur Spegel under jorden : dikter och fotografiska bilder ; med förord av Birgitta Holm. Stockholm : Symposion, 1982.)

Ibland händer det att jag älskar dig.

Ditt landskap tornar upp sig med hisnande stup
kring ängar
med tungor av eld.

             Plötsligt står vi där som
             gestalter i en av historiens skärningspunkter,
             bekransade
             av ett mörkt ljus.
             Jag blir mytmakare.

Det är ögonblick då jag är lycklig över att du finns.
Då jag förlåter mig själv all min dårskap.

I de ögonblicken är jag också lite sorgsen.
Är de en stor överblick eller en uppgivelse?

Vad är det för trösklar som ringlar bort?