Idag är det premiär för ett nytt projekt i min blogg. Jag har valt att kalla det "I din bokhylla". Jag fick en idé om att presentera personer som jobbar med poesi, musiklyrik eller skrivande inom kultur- och utbildningsområdet. Samtidigt ville jag interagera med dem och låta deras diktfavoriter bilda fond för presentationen. Jag har bett de tillfrågade att välja ut sin favoritdikt och att de ska ta en bild på sin poesihylla.
Min första onsdagsgäst är: Elin Kristoffersson
 |
| Elin Kristoffersson Foto: Carola Harrison Holmberg från Koronadans.se |
***
När jag följde olika poesifestivaler under 2015 uppmärksammade jag bland annat ett inslag vid POESY-festivalen i Härnösand. Där erbjöds en workshop med rubriken "Dansa en dikt". Jag blev väldigt nyfiken på den ansvariga dansaren och koreografen, som visade sig vara Elin Kristoffersson.
Utöver workshopen framförde hon även sin soloföreställning Ytspänning, ett fascinerande verk som kritikerna har beskrivit i termen av vattendikt-performance. Jag har sett ett videoklipp av Ytspänning och gillade verkligen koreografin och Elins samspel med tyget.
Föreställningen handlar om att gestalta vatten, vatten som forsar, droppar, skvalpar och rinner. Inför skapandet samlade Elin på ord för att bli inspirerad. Ett slags poetiskt förarbete.
Hon har medvetet valt att arbeta med egna solon, egen koreografi och eget produktionsbolag (Korona Dans). När jag samtalade med Elin stod det klart att naturen och kroppen, men även tystnaden är viktiga utgångspunkter i hennes skapande. Hennes favoritdikt känns därför följdriktig.
Du och jag och världen, av Werner Aspenström
(ur Trappan : dikter. Stockholm : Bonnier, 1964.)
Fråga inte vem du är och vem jag är
och varför allting är.
Låt professorerna utreda,
de har betalt.
Ställ hushållsvågen på bordet
och låt verkligheten väga sig själv.
Sätt på dig kappan.
Släck ljuset i tamburen.
Stäng dörren.
Låt de döda balsamera de döda.
Här går vi nu.
Den som har de vita gummistövlarna
är du.
Den som har de svarta gummistövlarna
är jag.
Och regnet som faller över oss båda
är regnet.
***
För att återgå till workshopen "Dansa en dikt", så arbetade hon både med barn och en grupp vuxna. Barnen fick inledningsvis göra en del lekfulla övningar; Vad kan kroppen göra?, Bli en staty, Gör en sjöstjärna, o.s.v.
Sedan presenterade Elin två dikter för barnen som skulle inspirera dem till en kort gemensam koreografi. Dikterna hon använde är skrivna av Adi Nehlin. Den ena går så här:
Egentligen
behöver jag
inte leta längre
Allt jag behöver
finns i min ficka
glömmer bara
att titta i den ibland
**
 |
| Elins bokhylla |
I sin bokhylla har Elin också ett par lekfulla diktverk. Hon har "Lugn bara Lugn" av Kristina Lugn och hon har Tomas Tranströmers "Den stora gåtan". Från den sistnämnda hämtar jag ett par haikudikter som jag tycker passar ihop med Elin. Den första beskriver en kroppsställning på ett fint sätt och den andra dikten tycker jag summerar Elins konstnärliga uttryck.
(Ur Den stora gåtan, av Tomas Tranströmer. Stockholm : Bonnier, 2004.)
Se hur jag sitter
som en uppdragen eka.
Här är jag lycklig.
*
Stor och långsam vind
från havets bibliotek.
Här får jag vila.
***
Elin Kristoffersson tog examen från yrkeslinjen dans
på Balettakademien i Göteborg 2003. Sedan 2012 är
hon tillbaka i barndomstrakternas Härnösand och därifrån verksam som dansare, koreograf och danspedagog.
Utöver Ytspänning (2014) kan jag nämna produktionerna:
I tystnaden är min hud inte längre mitt slut (2012)
Obevekelser (2013)
Transfer (2014)
Orbit (2014)
The Definite Sentence (2014)
Metamorfo (2015)
Dansföreställningen Metamorfo är inspirerad av novellen "Legenden om fågelboet" av Selma Lagerlöf, och handlar om hat som omformar den som hatar.
**
Det är en enastående resa som Elin Kristoffersson har gjort. Jag tycker att hon har åstadkommit mycket sedan sin examen 2003. Förutom fantastisk koreografi så lyckas hon föra in oväntade element i sin skapandeprocess: tystnaden, berg versus vatten, animationsverktyg, trånga rum, divergerande ljudbilder och skönlitterära texter.
Jag hoppas få se en live-föreställning med Elin, någon gång i framtiden.
Jag är också tacksam för att hon hade Arne Johnsson i sin samling. Han blev en ny och trevlig bekantskap, och ur Reidjz har jag valt en passage som får bli min avslutande hyllning till dansaren Elin Kristoffersson.
vattnet med blommor, doften
som av dig, hal och det söta som
inte är socker, inte sirap, inte
honung. Det ger ruset,
det är mellan hinnorna: jag drömde, fyllde
åter lungorna med rök, du var som
"gud", i mig var du, och omkring. Du var
raseri utan anledning
-
hör jag vattnet i slänten, hur det
droppe för droppe, sipprar utmed vart
strå, jag har mig intill ditt
namn
(Ur Reidjz : dikter, av Arne Johnsson. Stehag : Östlings bokförlag Symposion, 2010.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar