***
Daniel Sjö har gjort en bok om världens olika helger och högtidsdagar. Festerna presenteras alfabetiskt med enkla rimmade verser, en del är välkända medan andra hade jag aldrig hört talas om. Tyvärr är det poetiska inslaget lite väl tunt och grötrimmen påtagliga. Exemplen hämtar jag från bokstäverna S och T.
(Ur Vilken fest!? / Daniel Sjö. Vombat förlag, 2017.)
St. Patricks day
Med säckpipor och gröna kläder
i Irlands små och stora städer,
firas nu Sankt Patriks dag.
Han är ett helgon av något slag.
*
Trettondagen
Regenter ifrån Österns länder,
gåvor bar i sina händer,
till Jesusbarnets enkla hus,
på det lyste stjärnans ljus.
***
Nästa bok hade jag hört en hel del om via boktipssajter och sociala medier, fast då gällde det den engelska originalutgåvan. Nu har jag läst den svenska utgåvan av Fröken Hazeltines hem för blyga och ängsliga katter. Jag blev faktiskt inte så begeistrad som andra läsare tycks ha blivit.
 |
| Fröken Hazeltines hem för blyga och ängsliga katter, av Alicia Potter. Illustrationer Birgitta Sif översättning: Joar Tiberg Stockholm : Karneval förlag, 2016. |
Det handlar alltså om Fröken Hazeltine och hennes skola för katter med problem. Hon tar hand om dem och utbildar dem.
Fröken Hazeltine började
sina lektioner med en gång.
På morgonen lärde hon ut
enkel fågelkunskap.
På eftermiddagen
undervisade hon om
hur man klättrar upp
i träd, och så hur man
tar sig ner.
Till kvällen fick de
lyssna på läskiga ljud.
Många katter fick särskild hjälp med
att lära sig att träffa nya vänner.
Fröken Hazeltine visade katterna
hur de skulle hålla svansen högt.
Och att skjuta rygg.
Och att tänka goda tankar.
Varje dag övade de
sig på attack.
Vilken var då den allra svåraste lektionen?
Jo, att sluta vara rädd för sopborsten.
Andra halvan av boken blir dramatisk när Fröken Hazeltine är med om en fallolycka i skogen och räddas av sina kattelever.
***
Dagens sista bok är också den klart bästa. Ännu en gång har jag läst en bok av den fantastiska bilderboksförfattaren Beatrice Alemagna. Så här beskrivs hon hos förlaget Mirando:
Beatrice Alemagna, född 1973 i Bologna, har under de senaste åren fått ett flertal internationella utmärkelser för sina innovativa och ömsinta bilderboksberättelser. Bland titlarna – som hunnit bli cirka tjugofem – finns bland annat Un Lion à Paris (Ett lejon i Paris) och en serie bilderböcker om några små, färgglada löss (Bugs in a Blanket, Bugs in the Garden, The Bug Next Door) där illustrationerna består av yllegarnsbroderier.
I olika intervjuer nämner Beatrice Alemagna ofta att hon redan som litet barn skrev berättelse efter berättelse och tecknade och målade till – och visste att det var det hon ville ägna sig åt som vuxen. Hon gick en utbildning inriktad på grafisk formgivning och visuell kommunikation vid ISIA i Urbino, i östra Italien. 1996 vann hon första pris i en internationell illustrationstävling; Framtidsfigurer/Montreuil (Frankrike). Den första bilderboken, Une maman trop pressée, utkom 1999.
Beatrice Alemagnas illustrationskonst har visats vid ett flertal separatutställningar i Italien, Frankrike, Portugal och Japan. Hon har också deltagit i samlingsutställningar världen över, bland annat på Design Museum i London. Sedan femton år tillbaka bor och arbetar Beatrice Alemagna i Paris.
 |
| Dagen när inget hände / Beatrice Alemagna svensk text: Lisa Lindberg Stockholm : Rabén & Sjögren, 2016 |
Temat för hennes nya bok Dagen när inget hände är välkänt för oss småbarnsföräldrar. Att få vårt barn att göra något annat än bara syssla med mobil- eller datorspelande. I boken är mamman och flickan i ett sommarhus i en skog.
Mamman har en del jobb att utföra vid sin dator men störs av flickans spelande.
Som alltid muttrade mamma: "Sluta spela någongång!
Ska du inte göra någonting idag heller?"
Just precis. Jag ville inte göra något.
Inget, utom att döda marsmänniskor.
Som alltid ryckte hon
ifrån mig spelet.
Som alltid hämtade jag
det igen i smyg.
Sen stack jag ut.
När jag öppnade dörren kändes det som om
min trädgård var världens tristaste. I regnet.
Jag höll hårt om spelkonsolen.
Leriga fötter, blöta glasögon. Jag lade
genast spelet i fickan för att det inte skulle
bli fuktigt. Regnet tog sig in överallt.
Jag gick nedför kullen.
Längst bort i allén upptäckte jag en damm
med stora stenar i. De var runda, precis som
huvudena på mina marsmänniskor, så jag tänkte
att jag ville krossa dem genom att hoppa på dem.
Och plötsligt ...
... tappade jag spelet i vattnet.
Så inleds historien och där och då tar fantasin vid, eller ska jag säga dofterna, känslorna och ljuden som skapar den vardagliga förtrollningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar