onsdag 4 januari 2017

Corpus alphabetis

  Bloggens nionde alfabet ligger i smilgroparna, förlåt startgroparna. Det kommer att handla om människokroppen. Vi börjar med att titta på den minsta beståndsdelen; ett välkänt bihang och mannens struphuvud.
  Men först ska jag göra er uppmärksamma på högerspalten där mitt stora bokprojekt kommer att utvecklas. Jag har gått med i bokbloggarnas Eldorado, även kallat "Kaosutmaningen 2017". I år är det Sofies bokblogg som satt samman uppdraget. Jag har redan lånat hem böcker för punkterna 1, 5, 6 och 9. Det kommer inte att bli någon poesi (det läser jag gott om ändå) men väl en versroman (under punkt 11). Händelseutvecklingen i min läsutmaning kan ni följa här i Poetry with Blues.
  Nu tar vi ett bett av kunskapens äpple och njuter av sötman i corpus alphabetis.

***


A som i Adamsäpple - övre, utskjutande delen av struphuvudet på vuxen man.
HIST.: sedan 1750; jfr eng. Adam's apple, ty. Adamsapfel; efter föreställningen att den förbjudna frukten fastnade i Adams strupe. Källa: NE


Adamsäpple, av Aida Hodzic
(Publicerad i Tidningen Kulturen, januari 2011.)


Upp och ner, 
diskret men avslöjande. 
En symbol, en makt, 
det är så enkelt att vara man.

***

B som i Blindtarm - hos människan den första korta delen av tjocktarmen (intestinum crassum) och är belägen nedtill till höger i bukhålan. Blindtarmen är en tunnväggig säck, som slutar blint nedåt. Från denna utgår nedtill det maskformiga bihanget, appendix vermiformis. Blindtarmen övergår upptill i grovtarmen (colon), och vid övergången mynnar tunntarmens sista avsnitt, ileum, i en öppning som kan stängas med hjälp av den s.k. ileocekalklaffen. Inflammation i det maskformiga bihanget, appendicit, kallas ofta felaktigt blindtarmsinflammation. Källa: NE


Avsked till min blindtarm, av Albert Engström
(Ur Medan det jäser. Stockholm : Bonnier, 1918.)


Majmorgon, majsol över Sabbatsberg!
Det var som alla knoppar ville sprängas —
Ren buro mark och träd den vårens färg,
där solens alla höga färger mängas
som till en mystisk, gyllengrön fanfar,
ett skri, ett lockrop från de vilda krafter,
som fylla allt i vårens tid med safter,
— blott icke mig, ty du, min tarm, var kvar!

En sådan vårdag, tarm, du dömdes att med kniv

bli karvad loss och så försvinna ur mitt liv.
På skilda vägar långt i fjärran från varandra
allt framgent måste vi mot skilda öden vandra.
Ur vänstra ögonvrån jag klämmer fram en tår — 
vi ha dock hållit hop i fyrtiåtta år!
Och var bekantskapen måhända något ytlig
och utbytet ej stort, jag fann dig rätt gemytlig,
så länge du var lugn och ej tillkännagav
en existens som på mig ställde minsta krav.
Ty även en appendix bör sin ställning fatta,
men din till slut du tycktes böjd att överskatta.

***

C som i Cell - (latin cella ’kammare’), inom biologin: den minsta levande enhet, omsluten av ett cellmembran, som bygger upp organismer. Källa: NE

en äggcell hos människan

**

I cellen, av Amalie Smith
(Ur I civil. Köpenhamn : Gyldendal, 2012.)

Der er noget fremmed i mig
og noget tilsvarende velkendt i dig

celle er fra latin,

cellular – lille kammer

Hvis hver celle er et kammer,

er kroppen et hus
af umenneskelige dimensioner

Et individ er et forbund

af celler:

De encellede organismer

var der først

De samlede sig i kolonier


Jeg vover

at kalde det dig,
dette forbund af celler

Den encellede organisme, læste jeg,

behøver teoretisk set aldrig at dø

Det optog mig resten af dagen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar