Friheten - ett skrik på jorden

  Dagens litterära motiv är latinamerikanskt. Jag har tagit en titt i Victor Rojas porträttbok, Ett skrik på jorden. I den berättar han om tolv spanskspråkiga författare, några väldigt kända (García Lorca, Vallejo, Neruda, m.fl.) och några som är nya bekantskaper för mig. Jag har valt tre ur den senare kategorin.

***

  Victor Rojas introduktion till avsnittet om Marianela Corriols är en helt otrolig och slumpmässig historia. Han besöker flera bokhandlare i Nicaragua tillsammans med en colombiansk väninna, för att leta efter böcker av en fransk författare. Han hittar inte det han söker men en annan boks baksida når hans synfält. Han bläddrar lite förstrött i den och fastnar för några formuleringar som han vill delge sin colombianska väninna. När hon får se namnet på författaren utropar hon: 
  - Det är min väninna. Hon är läkare, inte visste jag att hon var poet.
  På så sätt ordnas ett möte mellan Victor Rojas och Marianela Corriols (en gång vinnare av Leonel Rugama, det nationella priset för ung poesi i Nicaragua). Resten av essän är en resumé över det samtalet.

  Jag hittade en diktsamling av denna okända nicaraguanska poet, i Sundbybergs bibliotek.

Ensamhet, av Marianela Corriols
(Ur Månkvinna : dikter / Marianela Corriols ; tolkning av Maria Kallin. Stockholm : Hägglund, 1998.)

Gråare än havets symfoni
en regnig marsdag
kretsar onåbar
ensamheten
en helig fågel
som aldrig flyger iväg

***

  Nästa porträtt var ganska tunt och sa inte så mycket om poeten Aída Párraga från El Salvador. Tyvärr finns det ingen diktsamling av henne att tillgå. Men jag gillade det korta diktexemplet som förekom i Victor Rojas text.

(Ur Ett skrik på jorden / Víctor Rojas ; [översättning: Anna Andersson, Maria Kallin]. Jönköping : Simon Editor, 2000.)

Tiden målar mitt hår
snart målar den min kropp
mitt ansikte
Men det är bara en övning...
Dess mästerverk
utförs i min själ

(översättning: Maria Kallin)

***

  Bokens avslutande porträtt handlar om en poet som jag borde känna till, Otto René Castillo från Guatemala. Han kämpade för indianernas sak och mördades av militärregimen 1967. Tio år tidigare 1957 mottog han Internacional de Poesía, ett pris instiftat av Demokratisk Ungdoms Världsfederation, och hans dikter spreds över Europa. Trots det har hans texter gått mig förbi. 
  Det känns bra att Guatemala deltar i årets PMC.

Otto René Castillo (1934-1967)

**

Frihet (utdrag), av Otto René Castillo
(Ur Hjärtats exempel : dikter från Guatemala / Otto René Castillo ; [tolkning till svenska: Bengt Berg och Carl Erik Sjöberg ; bilder: Kerstin Jofjell] ; [förord: Kristin Lind]. Gävle : Rallarros, 1978.)

För din skull
har vi samlat
så många slag
mot vår hud
att vi inte ens
stående
ryms i döden.

I mitt land
är friheten inte bara
en själens mjuka vind
utan också ett hudens mod.
I varje millimeter
av dess oändliga slätt
står ditt namn skrivet:
frihet.
I de torterade händerna.
I ögonen,
öppnade för sorgens
skräck.
I den fladdrande
värdighetens panna.
I bröstet
där en stark människa
växer upp i oss.
I ryggen, i fötterna
som smärtar.
(...)