***
"Ioana Nicolaie, född 1974 i Rumänien, är poet och prosaförfattare. Hon har givit ut sju böcker varav fyra diktsamlingar. Himlen i magen, som utkom i Rumänien 2005, blev hennes litterära genombrott och en feministisk symbol. I djärvt egensinniga bilder målar Ioana Nicolaie fram sin förundran över fostrets liv i kroppen, samtidigt som hon minns sin egen barndom i Ceaușescus diktatur." Källa: 10tal.se
 |
| Ioana Nicolaie Bokmässan i Göteborg, 2013 |
***
Ögonblicksbilder (utdrag), av Ioana Nicolaie
(Ur Himlen i magen ; översättning: Inger Johansson ; [efterord: Aase Berg]. Stockholm : 10TAL : 2013.)
1.
1.
(...)
Jag drömde att jag var utan kropp men är inte ledsen för det, jag gled fram genom stan, popplarna hade bark och knoppar här och var. Jag lärde mig koncentration, punkter samlade på vissa ställen.
Jag var lugn, skärpt och oberörd. Människorna var ett klistermärke på bussar, bilar. De rörde sig livligt åt motsatt håll, visste i förväg vart de skulle. Jag såg häpet efter dem, jag tyckte jag var en gammal gumma med sönderrivna jeans till vintern. Och granar med kulor i stod och väntade surrade uppe på lastbilsflak.
Kvinnorna dricker vin, kaffe, röker finare och finare cigaretter. Jag går genom rummen, går sakta över gatan, klockvisare är kluvna markeringar, jag går och känner mig som gäst överallt. Och när jag blir trött väntar jag helt enkelt. Liksom fåtöljens plysch med tiotals märken på. Liksom fotbollsläktaren som hamnat på ett tåg.
Som om jag sjöng tillsammans med en alldeles för stor barnkör.
Handleden svullnar och jag känner det knappt. Ena vaden är mer svullen och jag ser det knappt. Under nedre ögonlocket sitter en försynt trötthet. Jag stryker smink på det och låter bli att se mig i spegeln. I himlen krockar små plyschkoppar. Jag åker slalom och tycker det går bra.
(..)
***
Det är rätt sällan som jag och bokrecensenten bernur delar uppfattning om en bok. Men den här gången skriver jag under på hans beskrivning: "Hennes bok vilar inte, är ingen stillsam betraktelse, utan mer ett upprört och ifrågasättande tillkännagivande, hälften häpnad och resten resolut beslutsamhet." bernur: "Himlen i magen", 1 okt. 2013.
Hälsokort (utdrag), av Ioana Nicolaie
(Ur Himlen i magen ; översättning: Inger Johansson ; [efterord: Aase Berg]. Stockholm : 10TAL : 2013.)
1.
1.
(...)
Jag lever mest bland ofödda barn. Jag tycker jag är rädd som hos fotografen. Inuti finns du, en pojke med detaljer, en som planerar sin utbrytning. Jag rotar spakt under presenningar av is. En bågfil filar ihärdigt mot kanterna. Jag är rädd och så häpen. Hur ska jag förhandla med smärtan?
Värkarbetet pågår i genomsnitt tolv timmar. Man kan vara fräknig, man kan ha rött hår, tatueringar på axeln eller brustna blodkärl kring vristerna. Förlossningen är ett skal av skräck. Förlossningen är en vägbana som står under vatten och saknar vakt. Man kommer inte undan, mutor kan inte ges. I tomrummet i klockan finns tusen ambulanser. I sekundvisare finns färdiga sterila rum. Och sängar på hjul och en tid som betsel.
Förlossningen är ett hyreshus med sprucket golv. Jag är livrädd för att bli ensam kvar i porten.
Värkarbetet pågår i genomsnitt tolv timmar. Man kan vara fräknig, man kan ha rött hår, tatueringar på axeln eller brustna blodkärl kring vristerna. Förlossningen är ett skal av skräck. Förlossningen är en vägbana som står under vatten och saknar vakt. Man kommer inte undan, mutor kan inte ges. I tomrummet i klockan finns tusen ambulanser. I sekundvisare finns färdiga sterila rum. Och sängar på hjul och en tid som betsel.
Förlossningen är ett hyreshus med sprucket golv. Jag är livrädd för att bli ensam kvar i porten.
(..)
***
Maken Mir som omnämns i dikterna är författaren Mircea Cărtărescu (f. 1956). Han har gett sitt perspektiv på graviditeten i Dagboken från 2011.
I nionde månaden (utdrag), av Ioana Nicolaie
(Ur Himlen i magen ; översättning: Inger Johansson ; [efterord: Aase Berg]. Stockholm : 10TAL : 2013.)
1.
Jag är tung, genomskinlig, med geometriska parker som växer under arkader. Jag trycker stenar mot bröstet, jag tycker jag är en damm av sprucken marmor. I nionde månaden är jag svettsjö. I tystnaden föreställer jag mig stöd för ryggen. Nu är morgnarna frusna dukar på klädstreck. Och en liten tändsticksborg som darrar av anspänning.
På eftermiddagarna går vi ut och går på tre man hand. Vi stiger in i en atlas med flygplatser och stationer. Rätt som det är ger vi oss iväg alla tre. Med ett expresståg på ett torg, med en folktom spårvagn mot en viss stadsdel. I nionde månaden är vi ljus under en uppochnervänd kopp. En himmel i en portgång, en sol inne på en bakgård
En gråsparv håller leksaker i näbben. Fjättrade som vi är inuti kan vi nätt och jämnt andas.
1.
Jag är tung, genomskinlig, med geometriska parker som växer under arkader. Jag trycker stenar mot bröstet, jag tycker jag är en damm av sprucken marmor. I nionde månaden är jag svettsjö. I tystnaden föreställer jag mig stöd för ryggen. Nu är morgnarna frusna dukar på klädstreck. Och en liten tändsticksborg som darrar av anspänning.
På eftermiddagarna går vi ut och går på tre man hand. Vi stiger in i en atlas med flygplatser och stationer. Rätt som det är ger vi oss iväg alla tre. Med ett expresståg på ett torg, med en folktom spårvagn mot en viss stadsdel. I nionde månaden är vi ljus under en uppochnervänd kopp. En himmel i en portgång, en sol inne på en bakgård
En gråsparv håller leksaker i näbben. Fjättrade som vi är inuti kan vi nätt och jämnt andas.
(..)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar