måndag 17 november 2014

Ur stillhetens mosse

Diktarkeologen tar i kväll fram Tomas Tranströmers första strof. Debuten i studenttidningen följs upp med en dikt ur "Medan lagrarna gro", Bonniers plantskolemagasin, och avslutas med en dikt från debutsamlingen 17 dikter.




Hösten 1946 började Tomas Tranströmer på Södra Latins gymnasieskola, som låg på Södermalm i Stockholm. Han gick latinlinjen och blev under den tiden engagerad i skolans litterära förening EV (Enighet och vänskap). Ordförande i föreningen var Tomas gode vän Lasse Bergström. 
En del av verksamheten var utgivningen av en tidskrift två gånger om året. Under hösten 1948 utkom ett nummer av Loke (som tidskriften vid det tillfället kallades) och det innehöll fyra dikter av Tomas Tranströmer. En av dessa var den titellösa "detta nu ...".

detta nu
stiger som varm rök i kylig luft
detta stilla nu

hunden har sluppit sitt skall
haren har sluppit sin ångest
flöjten har sluppit människans mun
och spelar ensam

i detta fattiga vackra nu som kämpar
                   mot sekundernas armé
och drunknar i en vattenvirvel
men överlever mig


*

Fast egentligen var Tranströmers första publicering en prosaskiss med titeln "Gentleman's agreement", som stod att läsa i skoltidningens vårhäfte.

Samma år hade den litterära tidskriften "Medan lagrarna gro" fötts av förläggarna inom Bonniers. Clas Engström var initiativtagare och redaktör. Tidskriften var en gymnasisttidning som utgavs mellan 1948-50, i åtta häften. Bland medarbetarna kan, utöver Tomas Tranströmer, omnämnas Lasse Bergström, Hans Björkegren, Jörn Donner, Kjell Espmark, Göran Palm, Beppe Wolgers och Per Wästberg. I 1949 års andra häfte publicerades fem dikter, alla utan titlar, av Tomas Tranströmer. Jag har fastnat för följande dikt.

feberalger sover
i kroppens gölar

som en blodstinn
jättefästing

hänger solen
över skogsranden


Hans kännetecken, de geniala men samtidigt oväntade metaforerna, kan redan skönjas - fem år före debutsamlingen.

*

Så 1954 publicerar Bonniers hans första diktsamling, 17 dikter. Under mellanperioden (1950-54) har åtta av bokens dikter redan figurerat i olika tidskrifter.
Ur andra delen av dikten Elegi hämtar jag dessa rader:

O marker grå som Bockstensmannens kapprock!
Och ön som svävar mörk i vattenröken.
Det råder stillhet som när radarn svänger
sitt varv på varv i övergivenhet.

Det finns en korsväg i ett ögonblick.
Distansernas musik har sammanströmmat.
Allt sammanvuxet till ett yvigt träd.
Försvunna städer glittrar i dess grenverk.

Från överallt och ingenstans det spelar
som syrsor i augustimörkret. Insprängd
som timmerbaggen, slumrar här i natten
torvmossens dräpte färdman. Saven driver

hans tanke upp mot stjärnorna. Och djupt
i berget: här är flädermössens grotta.
Här hänger åren, gärningarna tätt.
Här sover de med sammanfällda vingar.

En dag skall dessa flyga ut. Ett vimmel!
(På avstånd som en rök ur grottans mynning.)
Men ännu råder sommarvintersömnen.
På avstånd vattensorl. I mörka trädet

ett löv som vänder sig.



***

Historisk förklaring (källa NE): Bockstensmannen, ett manslik med välbevarad medeltida dräkt (den bäst bevarade i hela Europa från medeltiden) påträffades 1936 vid gården Bocksten i norra Halland. 



Mannen, som var 30-40 år gammal, låg nedgrävd i Bockstens mosse och var genomborrad av tre pålar av ek respektive björk för att inte "gå igen". Man tror att han avlidit någon gång mellan 1350-70.
Dräkten är sydd av kraftigt ylletyg och består av mantel, kjortel, struthätta, hosor, fotlappar, tygpåse, skor, två läderbälten, ett läderetui samt två knivar med knivslidor.
År 2006 presenterades en rekonstruktion av mannen så som man tror att han sett ut. Fyndet är utställt på Hallands Kulturhistoriska Museum i Varberg. För vidare läsning rekommenderar jag webbplatsen,
 www.hkm.varberg.se/bockstensmannen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar