En personlig favoritpoet, men i mitt tycke rätt underskattad sådan, var Maria Wine (1912-2003). Hon föddes i Köpenhamn och hette då Karla Petersen. Hon placerades på barnhem vid två års ålder och kom sedan till fosterhem. Den tuffa början på livet präglade hennes tidiga diktning. 1936 gifte hon sig med den skånske författaren Artur Lundkvist, och det var han som uppmuntrade henne till läsning och eget skrivande. De flyttade så småningom till Stockholm och sedan vidare till Solna, där de levde resterande tiden av sina liv. 2006 hedrades Maria Wine med en park i Råsunda. Hennes första diktsamling publicerades 1943, Vinden ur mörkret. Ett ständigt återkommande tema i hennes diktning var just kärleken. Dikten som åkte med i tunnelbanan 1994, Älska mig .., lyckas på bara några få rader uttrycka det viktigaste budskapet om kärlek, som jag känner till.
Älska mig ..., av Maria Wine
(Från Feberfötter : dikter. Stockholm : Bonnier, 1947.)
Älska mig
men kom inte för nära
lämna plats åt kärleken
att skratta åt sin lycka
låt alltid en del av mitt blonda hår
vara fri
***
Det var ganska givet vilken poet som skulle följa på Maria Wine i detta tunnelbaneinlägg. Sapfo, är den första kända kvinnliga poeten i historien. Hon föddes någon gång mellan 630 och 612 f.Kr. och dog cirka 570 f.Kr. Sapfo är idag en av den västerländska lyrikens mest betydande företrädare; ständigt aktuell, älskad, läst, tolkad, imiterad och diskuterad. Källa: Alex författarlexikon
För två år sedan fick nedanstående dikt plats i Londons Underground.
Two fragments, by Sappho (translated by Cicely Herbert)
(From Poems on the Underground. Edited by: Gerard Benson, Judith Chernaik, Cicely Herbert. Penguin Books, Limited 2012.)
Love holds me captive again
and I tremble with bittersweet longing
As a gale on the mountainside bends the oak tree
I am rocked by my love
***
Ett år efter invigningen av Stockholms tunnelbana (Slussen-Hökarängen) fick stan ytterligare en linje, Gullmarsplan-Stureby. På den sträckan går det att hoppa av vid stationen Enskede gård.
Med utgångspunkt i dikten Tomten, av Viktor Rydberg, har en för mig okänd SL-anställd diktat följande (verser 1-2):
Biljetthallens köld är hård,
lysrören blinka och glimma.
Spärrvakten gäspar i Enskede Gård,
djupt under midnattstimma.
Tågen vandra sin tysta ban,
snön lyser vit på kur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast vakten är vaken.
Sitter där blå vid en spärrkursdörr,
blå mot det vita kakel,
tittar, som många nätter förr,
upp emot klockans orakel.
Lyssnar till nattradions moll och dur,
väntar på "nittons" sista tur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar