En makalös historia

I förra veckans Diktarkeologi hamnade en makalös expedition i fokus, Nansens Grönlandsfärd 1888. Jag är väldigt glad över att så högkvalitativa fotografier finns bevarade. Även i kväll är makalös ett gångbart ord. Vid uppläsningen i Gamla Riksdagshuset 1973, (se förra måndagsinlägget), reciterade Bengt Nerman sin dikt om byggnationen av slottet Makalös. Dikten inleds med en finurlighet.

Makalös, av Bengt Nerman (f. 1922)

(Från Dikten finns överallt : svensk poesi idag / red.: Tobias Berggren och Theodor Kallifatides ; fotografier: Bengt af Geijerstam. Stockholm : FIB:s lyrikklubb : 1973.)

På Erik Dahlberghs teckning av Makalös

Erik Dahlbergh (1625-1703)

det märkvärdiga slottet
står jag nere till vänster. Vi är
flera stycken som arbetar där, ledda
av byggmästaren. Slottet höjer
sin väldighet, fyra torn med rundkragar
som engelska gentlemän, taklanterniner, skorstenar
höga som master, flöjlar, fönster i mängd
ett sluttande tak som en fjällvägg - inte vet
jag om det blev så, men jag är ritad så
och slottet skyddas runtom av ansikten, människor
hjälpare mot nöd, fara och eld - så
fantiserar jag, som med fyra andra
bygger det, i tavlans underkant. Jag har
en hyvel. Och med drömmande tag
jämnar jag min bräda. Slottet är färdigt,
men vi bygger det: muraren, bildhuggarn,
vi yxmän och hyvlare. Och byggherren vakar
Makalös, Makalös. Långt
längre fram då skyddsandarna inte längre
omger dig, då det makalösa har tämjts
av tiden och rappningen lossnar, då äter dig
elden: slottet Makalös brand. Men vi
som står här i papperet, vi fortsätter
att bygga dig. Jag är hyvlare.

*

Finurligheten framkommer i den uppdiktade historien om Erik Dahlberghs teckning av slottet Makalös. Någon sådan teckning existerar inte.

Däremot var Erik Dahlbergh, förutom greve, militär och ämbetsman, även tecknare och arkitekt. Han blev med tiden även en framstående kartograf. Men det är framför allt genom verket Suecia antiqua et hodierna som hans teckningar blivit bevarade åt eftervärlden. Verket består av 353 planscher med koppargravyrer över stormaktstidens Sverige. Det innehåller bilder på städer, slott, herresäten och historiska platser (ex. Birka). Det går att studera och skriva ut bilderna via Kungliga Bibliotekets webbplats, Suecia antiqua et hodierna.

Men det innehåller ingen teckning av slottet Makalös. Även om det hade varit möjligt. Jacob De la Gardies palats stod färdigt 1643, och var beläget mellan nuvarande Operan och Karl XII:s staty. Byggnaden var enorm och rikt utsmyckad och fick sitt namn genom den mäktiga påverkan den hade på befolkningen.

Till en början levde Jacob De la Gardie, och sedermera sonen Magnus Gabriel, i slottet. Men 1686 drogs slottet in till kronan, i samband med reduktionen, och fungerade som sädesmagasin och därefter som arsenal.

I slutet av 1700-talet flyttade Dramatiska teatern in i palatset och det höll sig så fram till en ödesdiger kväll i november 1825. Mitt under pågående föreställning spred sig en brand från källaren och upp genom byggnaden. Ensemblen och publiken lyckades rädda sig men tre personer ur tjänstestaben omkom.

På Stockholms stadsmuseum förvaras en del av resterna från Makalös och där kan man också beskåda en modell av slottet.