Efter skolgång i byskolan i Nyberget blev han inskriven vid Sigtuna folkhögskola, 1936. Där studerade han under två årskurser och därefter arbetade han ett halvår på klipparkivet, som än i dag är en del av Sigtunastiftelsens verksamhet. Men någon studentexamen blev det inte. Under den här perioden blev hans första texter publicerade i Sigtunaringen, Sigtuna folkhögskolas elevförbunds årsskrift. Det första inlägget hette "Den stora långdansen" (Sigtunaringen, 1938:2). Två år senare, i Sigtunaringens vinternummer 1940, kom debutdikten "Självförnekare" i pränt. I dikten för han fram kritik mot den, i hans tycke, oengagerade ungdomgenerationen som han tillhörde.
Det blev ytterligare fyra publiceringar i tidskriften mellan 1940 och 1943. Bland dessa fem dikter har jag valt ut "På skäret", som publicerades i höstnumret 1941. Kontrasterna mellan makro- och mikrokosmos är tydliga, och den tematiken fortsatte han att använda regelbundet i sin senare diktning.
På skäret, av Werner Aspenström (1918-1997)
(Från Sigtunaringen, 1941:3.)
Se, det är kväll och inga vågor rida
och månens skära hänger blek och böjd.
Min eka skrapar lätt mot bergets sida.
Jag tänder pipan och är ganska nöjd.
En gråblek ruskprick vakar uti grundet.
Vad han är ensam, stackarn, där han står!
Hos Erikssons, hos fiskarns, över sundet
en lykta sökande längs stranden går.
Ett lösryckt mossflak hasar utför hällen
och plumsar i och skrämmer skrakens kull.
Allt mörkare och mörkare blir kvällen
och hela jorden bidar andaktsfull.
Jag lägger mig på rygg och spanar
mot Zodiakens bleka Vattuman,
vars spröda stjärneljus jag knappast anar.
Och frid och fruktan blandas med varann.
Det är som valven tynga mig och trycka
och rymden mumlar om vår korta dag.
Den är ett ständigt hot till liv och lycka
för svaga rön - som skraken här och jag.
En morgon tågar upp och vinden spelar
och alla le mot sommarns blomstergård
och glömma tid och död - tills solen felar
och rymden härskar skoningslös och hård.
Hur än vi fly och korsa breda natten,
så buktar den sig alltid över oss.
Och tanken far - men det är sent på natten
så jag går långsamt ned och kastar loss.
*
Det råder krigstid under de åren som Werner Aspenström publicerar sina första dikter. Det märks inte minst i de tre dikter som förekommer i Arbetaren, 1942-43. "Modern vaggvisa" (Arbetaren, 1942-05-16) inleds med orden, "Om en stund är natten här. Tänk ej mer på draken!", och i dikten "Synnöve" (Arbetaren 1942-07-01) är det broderfolkets lidande i Norge som beskrivs.
Även judeförföljelserna följde med i Norge-invasionens spår.
Samarbetet mellan ockupationsmakten och Quislings NS-regim ledde till en katastrofal fas i judeförföljelserna – med massarresteringar och deportation ut ur landet. De tre största arresteringsaktionerna skedde i Oslo den 26 oktober och 26 november 1942, samt i Trondheim den 7 oktober – samtliga genomfördes av nazifierad norsk polis. Skeppen Monte Rosa, Donau och Gotenland skickade allt som allt 770 judar från hamnen i Oslo till Auschwitz-Birkenau. Bara trettio av dem överlevde. Källa: Judiska museet i Stockholm
 |
| I Oslo gikk fangene om bord i det tyske skipet ”Donau”. Her har Georg W. Fossum i hemmelighet fotografert skipet på kaia i Oslo torsdag 26. november 1942. og innlastingen av 530 jøder. Källa: Aktive Fredsreiser, Risör, Norge |
Så här beskrev Werner Aspenström deporteringen.
Skeppet och stjärnan, av Werner Aspenström
(Från Arbetaren, 1943-02-20)
Nyss svalde havet solens röda kula.
I vattnet speglas inget skepps lanternor.
Blott för ett enda tändas kvällens stjärnor,
och klarast står Capellas sken, det gula.
Det flämtar till, som ville stjärnan hälsa
de frusna byltena på skutans däck,
som såge hon och kände deras skräck
och ville hon de arma frälsa.
De se ej upp. Entonigt pumpar gnälla.
Vasst naggar kölden, och de sjuka kvida.
De andra huka vid varandras sida.
Gult skina bindlarna, gul är Capella,
som lyser deras väg till fångenskapen.
Ve knektarna som öva så mycket makt!
Ve dem som låna stjärnor till förakt!
Dem hjälpa varken gudar eller vapen.
*
Så den 17 maj 1943 utkom Werner Aspenströms första diktsamling, "Förberedelse", på Bonniers förlag. Två av hans tidiga dikter från Sigtunaringen finns med. Jag gör inte någon genomgående analys av samlingen utan konstaterar att Werner inte var så nöjd med den. I utgivningarna av hans samlade dikter har man fram tills nu (2014) valt bort debutdikterna. Men inom kort kommer Albert Bonniers förlag ge ut en ny samling, i vilken dikterna från "Förberedelse" har inkluderats.
Dikten med störst bäring i samlingen är utan tvekan, "Spanska sjukan". Den är flitigt studerad i de olika arbeten som gjorts om Werner Aspenströms författarskap. Dikten handlar om de trosfunderingar och tvivel som grodde i världen under mellankrigstiden. Naturligtvis finns där en koppling till hans fars bortgång i sjukdomen.
Spanska sjukan (vers 1-3), av Werner Aspenström
(Från Förberedelse : dikter. Stockholm : Bonnier, 1943.)
Anförande vid föreningen 1918 års ynglingars sista sammanträde på källaren Änglarnas liv.
Som alla vet och sekreteraren bör märka
är detta klubbens allra sista sammanträde,
enär vi anses vuxna och har rösträtt
och vid behov kan kasta handgranater.
Ja, några av oss har ju redan bärgning
och matta ögon, barn och motbok.
Vår uppväxtnäring var det si och så med
och sekreteraren bör med skärpa pränta
det faktum att vi alla hade spanska sjukan,
vår enda säkra mellanfolkliga gemenskap.
Desslikes hade våra mödrar tomma bröst
och knalt med mat - på grund av vissa saker.
Av dessa skäl, och andra, kunde därför
i denna kull ej uppstå några änglar.
Snart kom vi ut och slogs om plats och pengar,
och några knogade och slet i skolor.
Sök själv din livsåskådning, löd parollen,
och här skall sekreterarn understryka
det stora kapitala missförståndet:
visst kan ett flygplan flaxa självt i luften,
men man får inte glömma vikten av
en plats att starta från, ett stadigt flygfält.
...
Historisk bagrund:
Spanska sjukan var en svår pandemi av influensa som pågick 1918-20. Först uppskattades att ca 20 miljoner människor dött. Enligt nyare undersökningar kan antalet avlidna ha varit mellan 50 och 100 miljoner. Det är inte känt hur virusstammen uppstod. Epidemin fick sitt namn genom att den först rapporterades från Spanien. I Sverige dog ca 38 000 personer. Särskilt hårt utsatta var lappmarkssocknarna i Arjeplog och Arvidsjaur. Källa: NE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar