torsdag 20 november 2014

Drömbilder

Stora ord från en liten plats. Konst och broderi - i harmoni med poesi, från en något större plats. Ett besök från eftervärlden, den största platsen av dem alla. Bloggen blickar ut i novembermörkret.

*

I den lilla orten Grand Coteau, Louisiana, har den årliga "Festival of Words" ägt rum. Jag förstår inte hur man lyckas få till en litteraturfestival över tre dagar (6-8/11), med besök av en Pulitzer-finalist och en Grammy-nominerad låtskrivare, på en ort med blott tusental invånare.

De inbjudna författarna var Luis Alberto Urrea (Pulitzer-finalist 2005), Ava Leavell Haymon (Poet Laureate of Louisiana), Roddy Romero (Grammy-nominerad låtskrivare), LaTasha Weatherspoon (Spoken Word-artist) och Anderson Dovilas (fransk poesiaktivist). 

Festivalen inleddes med en kick-off den 5 november då studenter läste upp några texter av de inbjudna författarna, bl.a. den här dikten ...

A reminder for my 30 year old self, by LaTasha Weatherspoon

Your twenties were like a beautiful accident
the kind of head on collision no one ever wants to see
but can’t seem to look away from
there has been a lot of rubber necking
passersby who drove slowly enough to witness your wreckage
some prayed for you
some mourned you
some kept going without a second thought of you
its ok
not everyone was meant to stop
you survived
look back at the mosaic of moments
that taught your what you are made of                                
just don’t stare
or let your mind linger in the emptiness between the lines
you are whole
even when whispers echo in the holes in your life
they won’t always be empty
remember to thank God
meditate often
worry less
laugh from your belly
smile with your eyes they reflect your soul
this is your time

***

Lördagen den 15 november inleddes konstutställningen "Poetiska visioner" i Konsthallen i Nynäshamns bibliotek. Det är verk av systrarna Mariann Odier-Ros och Ingela Gréau som visas. Mariann är målare medan Ingela broderar. Inspirationen till verken och utställningen har hämtats från poeten Kostis Papakongos diktsamling "Snötäckt lykta". Ingelas broderi som tolkar dikten "Stillhet" är helt fantastisk.

Broderi av Ingela Gréau

Om ni har vägarna förbi Nynäshamn tycker jag verkligen att ni ska besöka utställningen. Den pågår till 7 december.

Jag fångades av en annan dikt i Kostis Papakongos samling.

Sapfo, av Kostis Papakongos (f. 1936)
(Från Snötäckt lykta. Stockholm : Tranan, 2006.)

Ord från hela Grekland
snäckor från alla stränder
plockade jag för att pryda Gongyla.

Länge väntade jag på henne i min trädgård
medan nära mig
duvorna knöt ihop sig till kärleksrosetter.

Men hon kom aldrig tillbaka, och för mig
blev månen en brunn
och drömmen ett ämbar utan botten.

Blås inte, vind; min sorg
är en tunn tråd
den håller mig som spindeln i luften.


***

I går natt, svensk tid, utdelades det prestigefyllda priset National Book Award i New York. Jag har tidigare publicerat vilka de fem finalisterna var. Nu har vi svaret på frågan "Vem vann i poesi-kategorin?"

Det blev Louise Glück och hennes sorgmodiga bok "Faithful and virtuous night". Louise Glück var väl den finalist som hade längst meritlista. Hon har bl.a. vunnit Pulitzer-priset för sin diktsamling, The Wild Iris (1992). Jag har redan laddat ned och läst "Faithful and virtuous night" och den är väldigt bra. Här kommer ett smakprov.

Visitors from abroad (part 2 and 3), by Louise Glück (f. 1943)
(From Faithful and virtuous night. New York : Farrar Straus and Giroux, 2014.)

2.

My mother and father stood in the cold
on the front steps. My mother stared at me,
a daughter, a fellow female.
You never think of us, she said.

We read your books when they reach heaven.
Hardly a mention of us anymore, hardly a mention of
           your sister.
And they pointed to my dead sister, a complete stranger,
tightly wrapped in my mothers arms.

But for us, she said, you wouldn't exist.
And your sister - you have your sister's soul.
After which they vanished, like Mormon missionaries.

3.

The street was white again,
all the bushes covered with heavy snow
and the trees glittering, encased with ice.

I lay in the dark, waiting for the night to end.
It seemed the longest night I had ever known,
longer than the night I was born.

I write about you all the time, I said aloud.
Every time I say, "I", it refers to you.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar