*
Vad kvinnor sagt om karriär
"Att lära sig saker handlar om att plötsligt förstå något man alltid har förstått, men på ett nytt sätt." Doris Lessing
Året var 2007 och radion stod på i mitt arbetsrum på Carlforsska gymnasiet i Västerås. Horace Engdahl klev ut och förkunnade att Doris Lessing tilldelats nobelpriset i litteratur. Det har funnits tillfällen när Gert Fylking utropat "Äntligen" vid tillkännagivandet. Den 11 oktober 2007 var det min tur att flyga upp från skrivbordsstolen och utropa såväl YES!! som Äntligen!. När Tomas Tranströmer fick priset 2011 så grät jag. Men för Doris skull blev jag bara så himla glad. Men jag fattar inte varför Akademien väntade så länge.
Doris Lessing (1919-2013) föddes i Persien, men växte upp i Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe). Hon har en rik produktion; bland annat de självbiografiska böckerna i serien "Våldets barn" som utspelar sig delvis i Sydafrika och genombrottsboken "Den femte sanningen" som handlar om frigörelse och kvinnans situation.
Andra tips på läsning är ""Det femte barnet" som är en skräckversion av en familjs förfall och memoarerna "Under huden" och "Vandra i skugga". Hon har också skrivit en personlig kärleksförklaring till katter, "Om katter". Hon har dessutom publicerat drygt 20 dikter. Källa: Litteraturmagasinet
Fable, by Doris Lessing
(from Fourteen Poems. Northwood, Middlesex : Scorpion Press, 1959.)
When I look back I seem to remember singing.
Yet it was always silent in that long warm room.
Impenetrable, those walls, we thought,
Dark with ancient shields. The light
Shone on the head of a girl or young limbs
Spread carelessly. And the low voices
Rose in the silence and were lost as in water.
Yet, for all it was quiet and warm as a hand,
If one of us drew the curtains
A threaded rain blew carelessly outside.
Sometimes a wind crept, swaying the flames,
And set shadows crouching on the walls,
Or a wolf howled in the wide night outside,
And feeling our flesh chilled we drew together.
But for a while the dance went on -
That is how it seems to me now:
Slow forms moving calm through
Pools of light like gold net on the floor.
It might have gone on, dream-like, for ever.
But between one year and the next – a new wind blew?
The rain rotted the walls at last?
Wolves’ snouts came thrusting at the fallen beams?
It is so long ago.
But sometimes I remember the curtained room
And hear the far-off youthful voices singing.
***
"Karriär? Att hitta det man tycker bäst om att göra och få någon att betala en för att göra det." Katharine Whitehorn
Katharine Elizabeth Whitehorn (född 1928) är en brittisk journalist, författare och kolumnist som är känd för sin kvickhet och humor och som en noggrann iakttagare av den förändrade kvinnorollen. Hon skrev för Picture Post tills den las ner och arbetade sedan som kolumnist för The Observer i London från 1960 till 1996. Sedan 1997 skriver hon en månadskrönika i Saga Magazine. Källa: Wikipedia
Nedanstående är ett textutdrag från en krönika om åldrande som hon skrev i januari 2005.
The new 60? (utdrag), by Katharine Whitehorn
(Published in The Guardian, januari 2005.)
And yet, we can hope that even past 80, things may not be too bad: there are plenty of inspiring examples around. When one survey of the health of over-85s was being done, several of those approached said OK, they were prepared to answer questions, but only in the evenings since they wouldn't be back from work. My 91-year-old aunt reads books, makes the odd speech and goes to the ballet, and recently drove me impeccably up the hairpin bends of the highest pass in the British Isles. My neighbour Marian Milner, the psychologist, was having her writings reviewed well into her 90s; and it's the general assumption that Bill Deedes of the Daily Telegraph is going to live for ever.
***
"Män arbetar och tänker, kvinnan känner." Christina Rossetti
Christina Georgina Rossetti, (1830-1894), var en brittisk poet. Hon är mest känd för sina ballader och sina mystiska religiösa texter. Hennes poesi präglas av symbolik och intensiv känsla. Rossettis mest kända verk, "Goblin Market and Other Poems", publicerades 1862. Samlingen etablerade Rossetti som en betydande röst i viktoriansk poesi. "The Prince’s Progress and Other Poems", kom ut 1866, följt av "Sing - Song", en samling med verser för barn, 1872.
Echo, by Christina Rossetti
(from The poetical works of Christina Georgina Rossetti. London, Macmillan [1904].)
Come to me in the silence of the night;
Come in the speaking silence of a dream;
Come with soft rounded cheeks and eyes as bright
As sunlight on a stream;
Come back in tears,
O memory, hope, love of finished years.
Oh dream how sweet, too sweet, too bitter sweet,
Whose wakening should have been in Paradise,
Where souls brimfull of love abide and meet;
Where thirsting longing eyes
Watch the slow door
That opening, letting in, lets out no more.
Yet come to me in dreams, that I may live
My very life again tho’ cold in death:
Come back to me in dreams, that I may give
Pulse for pulse, breath for breath:
Speak low, lean low,
As long ago, my love, how long ago.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar