Anna Gretas musikstycke

  I fredags bjöd Anna Järvinen på nattmusik i bloggen och diktarkeologen låter de mjuka tonerna följa med in i söndagsinlägget. Det är till och med så att debutverket från kvällens poet har titeln "Nattmusik".

C-durskalan

Anna Greta Wide (1920-1965)

Foto: Harald Borgström

  Anna Gretas författarkarriär började i triumfens tecken. Hon vann nämligen en lyriktävling för rikets gymnasister. Jag har verkligen försökt få tag i dikten om Afrodite som gav henne detta erkännande, men inte lyckats. Sådana efterforskningar tar tid och det har jag inte gott om.

  I diktsamlingen som Gunnel Vallquist redigerade och gav ut 1989 finns fyra tonårsdikter upptagna. Övriga tonårsdikter, som refuserades av Bonniers Förlag 1940, valde Gunnel Vallquist bort vid utgivningen av Dikter (Norstedts, 1989).
  En av tonårsdikterna tycker jag är värd att ta med i diktarkeologens porträtt, för att sedan jämföra den med en av hennes sista dikter på samma tema. Ämnet för de båda dikterna är relevant om man betänker att Anna Greta Wide dog i cancer, blott 45 år gammal.

Döden, av Anna Greta Wide
(ur Dikter, [Tonårsdikter] ; i urval av Gunnel Vallquist ; inledning av Kerstin Anér. Stockholm : Norstedt, 1989.)

Det finns ingen kamp att kämpa ut
emellan livet och döden.
Det är som att se en väg ta slut
på krönet mot aftonglöden.

Att nå den gränsen för rum och tid
som eviga lagar sätter,
det är som den drömlösa sömnens frid
i vindstilla sommarnätter.

*

  Jag upplever att ovanstående dikt beskriver tonårstankar som väldigt många känner igen sig i. En del av oss stannar där i våra livsfunderingar, andra söker vidare för att hitta sin mening, och några byter riktning och perspektiv under livsresans gång. Det ligger inga värderingar om rätt eller fel i den enskildes livsåskådning, överhuvudtaget.   
  Det är uppenbart att Anna Greta Wide blev kristen under sin livsresa. Så här skriver hon i en dikt ur sin sista utgivning före sin död.

Åskådningens minut, av Anna Greta Wide
(ur Den saliga osäkerheten. Stockholm : Norstedt, 1964.)

Åskådningens minut.
Med klara ögon, och glada.
Till en början tystnad i himlen.
Bortom musiken, bortom mystiken,
bortom altarlågornas glans
och bortom en million
stämningars rökridåer.

Och vår stackars spjärnande tro,
otro, vantro och klentro
fladdrar befriat bort
som uttjänta fröhylsor.

Så kan den nya sången
äntligen börja.

***

  Mellan tonårsdikterna och Den saliga osäkerheten utgav Anna Greta Wide fem diktsamlingar. Den första hade det passande namnet "Nattmusik"; så tillvida att den innehåller flera dikter med anknytning till musik. Dessutom har ytterligare några dikter en rytm som påminner om barnvisans. Hon lär själv ha sagt följande:
Varför skall man använda ord överhuvudtaget, när allt sägs så mycket bättre i musik!

  Följande dikt är min favorit ur hennes debutsamling.

Sonatin, av Anna Greta Wide
(ur Nattmusik : dikter. Stockholm : Norstedt, 1942.)

Doft kom i vågor ifrån roskvarteret,
sol flöt i strömmar genom middagsron,
och violinens samtal med klaveret
var fritt från varje smärtsam underton.

Motivet flög i höjden som en svala,
och hettan kunde inte stämma ner
den mest bekymmerslösa C-durskala
som någonsin har spelats på klaver.

Men plötsligt kom en skymningsmättad kåre -
då slutade klaver och violin
andante grazioso con amore
sin sommarljusa, korta sonatin.

*

Förklaring:
En sonatina är bokstavligen en liten sonat. Om man betraktar den som en musikalisk term så har sonatina ingen enskild strikt definition. Det är snarare en titel som tillämpas av kompositören till ett stycke som är i grundsonatform, men är kortare och lättare i sin karaktär, eller mer tekniskt elementär än en typisk sonat. Källa: Collins Music Encyclopedia