 |
| Aurora Borealis ('norrsken') |
Men vi börjar hemma hos Edith Södergran.
*
M som i Moln - samling av i luften svävande vattendroppar eller iskristaller. Moln i jordens atmosfär förekommer nästan uteslutande i troposfären, dvs. i de lägsta 10–15 kilometerna. Undantag är pärlemormoln på ca 20–30 km höjd och nattlysande moln vid mesopausen på ca 80 km höjd.
Moln uppstår då luft avkyls så att den blir mättad på vattenånga och kondensation sker. Molndropparna bildas genom att vattenånga kondenserar på små partiklar, kondensationskärnor (radie ca 0,1 μm), vilka i varierande mängd alltid finns i atmosfären. Dropparna växer därefter dels genom fortsatt kondensation, dels genom kollision och sammanslagning med varandra.
Några ordsammansättningar och nyanser: molnbank; molnfri; molntäcke; stackmoln -
"ett moln av tobaksrök"; "ett moln av myggor"; orosmoln. Källa: NE
Irrande moln, av Edith Södergran (1892-1923)
(från Dikter. Borgå : Schildt, 1916.)
Irrande moln ha fastnat vid bergets brant,
ändlösa timmar stå de i tystnad och vänta:
vill dem en jagande vind över slätten strö,
skola de stiga med solen högt över topparnas snö.
Irrande moln ha ställt sig i solens väg,
vardagens sorgefanor hänga så tunga,
nere i dalen går livet med släpande steg,
en flygels toner ur öppnade fönster sjunga.
Lapp på lapp är dalens brokiga matta,
fast som socker är höjdernas eviga snö ...
Vintern stiger sakta ned i dalen.
Jättarna le.
***
N som i Norrsken - aurora borealis, och sydsken, aurora australis, med det gemensamma namnet polarsken, ljusfenomen på himlen som företrädesvis kan ses i jordens polarområden.
Norrsken uppstår när energirika elektroner från rymden (mestadels från solen) faller in mot jordatmosfärens övre del. I Sverige inträffar magnetisk midnatt omkring kl. 22, och norrsken kan då ofta ses i de allra nordligaste delarna av landet.
I Norden har norrsken vanligen ansetts varsla om väderomslag, speciellt snöfall och hårt väder, medan samer och nordsvenska nybyggare ansett det tyda på att vädret skall bli varmare. Ordet har använts sedan 1733. Källa: NE
An Aurora Borealis (four last verses), by Dinah Craik (1826-1887)
(from Poems. Boston: Ticknor and Fields, 1866.)
...
Nay, beauteous light, nay, light that fills
The whole heaven like a dream of morn,
As waking upon northern hills
She smiles to find herself newborn--
Strange light, I know thou wilt not stay,
That many an hour must come and go
Before the pale November day
Break in the east, forlorn and slow.
Yet blest one gleam--one gleam like this,
When all heaven brightens in our sight,
And the long night that was and is
And shall be, vanishes in light;
O blest one hour like this! to rise
And see grief's shadows backward roll;
While bursts on unaccustomed eyes
The glad Aurora of the soul.
***
O som i Ozon eller Ozone - är en ytterst reaktiv, starkt oxiderande, instabil och i ren form explosiv gas, som känns igen på sin egenartade doft. Även i låga halter är den giftig. Den är ljusblå och ca 1,5 gånger tyngre än luft av samma tryck och temperatur. Ozon absorberar ultraviolett och infraröd strålning.
Sedan början av 1980-talet förekommer årligen en kraftig uttunning, ett ozonhål, över Antarktis under september–oktober. Under dessa månader mer än halveras det ozonskikt som normalt uppträder där. Uttunning av ozonskiktet ger sämre skydd mot farliga delar av solens ultravioletta strålning. Kring Antarktis och även över Australien har denna strålning ökat. Ökade doser kan för människan leda till hudcancer (melanom) samt ge skador på växt- och djurlivet i havet och på land.
Historiskt sedan 1841; av ty. Ozon med samma betydelse; från grekiska ozein 'lukta'. Källa: NE
 |
| Illustration av ozonlagret |
Ozone, by Rita Dove (f. 1952)
(from Grace notes : poems. New York : Norton, cop. 1989.)
Everything civilized will whistle before
it rages - kettle of the asthmatic,
the aerosol can and its immaculate awl
perforating the dome of heaven.
We wire the sky for comfort;
we thread it through our lungs for a perfect fit.
We've arranged this calm, though it is constantly unraveling.
Where does it go then,
atmosphere suckered up
an invisable flue?
How can we know where it goes?
A gentleman pokes blue through a buttonhole.
Rising, the pulse
sings:
memento mei
The sky is wired so it won't fall down.
Each house notches into its neighbor
and then the next, the whole row scaldingly white,
unmistakable as a set of bared teeth.
to pull the plug
to disappear into an empty bouquet
If only we could lose ourselves
in the wreckage of the moment! Forget
where we stand, dead center, and
look up, look up,
track a falling star ...
now you see it
now you don't
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar