 |
| (Vitemölla Badhotell) |
Ingrid Arvidsson, f. 1919
Ingrid Arvidsson är född och uppvuxen i Lund, modern var litteraturkritiker och fadern latinprofessor. Hon tog studenten 1938, och en kandidatexamen i Lund 1941. Under studietiden skrev hon i olika landsortstidningar. Från 1942 till 1944 var hon redaktionssekreterare och reporter på Idun i Stockholm. Det är också från den perioden som diktarkeologen hämtat hennes första bidrag till kvällens inlägg. Hon skrev en del litteraturrecensioner i Idun under 1942. I oktober 1943 skrev hon en längre artikel om de nyligen utkomna filmerna "Anna Lans" (premiär i augusti 1943) och "Kungsgatan" (premiär september 1943). Hon sågar dem längs med fotknölarna. Det kan vara intressant att läsa ett utdrag ur hennes artikel, då Stockholm stad utnämnt Ivar Lo-Johanssons bok "Kungsgatan" (förlagan till filmen) till årets bok i projektet "Stockholm läser 2015".
*
"Varför blev hon kameliadam på Kungsgatan?" (textutdrag), av Ingrid Arvidsson
(Artikel publicerad i Idun, nr 40 : 1943)
Båda dessa upplysande, avslöjande och avskräckande svenska flicköden gör ett lika falskt intryck som den amerikanska romantikstuvningen i Dimmornas bro. De är okonstnärligt, onyanserat, framställda och mister sitt värde som åskådningsundervisning när man punkt för punkt kan konstatera hur verkligheten rättats till eller suddats ut i alla de viktiga detaljer som verkligheten består av. I ena fallet har man också ett annat ypperligt jämförelsematerial - Ivar Lo-Johanssons starka, levande roman, som är väsentlig olik filmen fastän författaren själv varit med om att skriva filmmanuskriptet.
...
***
Ingrid Arvidsson har förutom sina kritikerinsatser, jobbat som journalist, varit kulturattaché i Washington (1966-72) och programchef vid Sveriges Radio (1973-84).
Hennes litterära debut, novellsamlingen "Vårens ruiner", kom 1949. Den innehåller 14 noveller vars teman ofta är studentliv, familjeliv och kärleksrelationer. Den inledande texten är rätt typisk för samlingen. Den handlar om Veronica som lämnat hemorten (och pojkvän) för vidare studier, och som känner en spännande lockelse till en kille hon träffat.
Fläder och fladdermus (textutdrag), av Ingrid Arvidsson
(ur Vårens ruiner : noveller. Stockholm : Bonnier, 1949.)
Veronica borstade håret framför den lilla skumma spegeln i fönstret. De vita gardinerna flöt som två skyar på himlen utanför och genom fönstret strömmade fuktiga, mogna dofter. Sommaren hade feber i sitt gröna blod. Asparna prasslade om förgängelse men blommorna andades flämtande och nära. Någonstans mötte fläderns blossande en violinton ur badhotellets orkester.
Jörgen väntade på henne. Detta med Jörgen var oväntat och oroande, men det var något som blommade av sig själv, för sin egen hettas skull, som hylleblom och månadsrosor gjorde här nere i den svarta, starka jorden.
Veronica borstade håret som var tjockt av saltvatten tills det låg blankt och slätt. Hon knöt ett skärp hårt om den vitblommiga sommarklänningen och spände de tunna ankelremmarna om vristerna. De nakna benen under klänningen var jordbruna med spröda violetta ådror som rusade fram under skinnet. Sol och vatten hade bränt och kylt henne under dagen och när hon var färdig stod hon stilla en stund i fönstret och sög in skymningens svalka.
 |
| Paradisfågel |
***
Så 1951 debuterade hon som poet med diktsamlingen "Danser". Dikterna går ungefär i samma stil som texterna gjorde i "Vårens ruiner". De har tydliga romantiska drag.
Paradisfågel, av Ingrid Arvidsson
(ur Danser : dikter. Stockholm : Bonnier, 1951.)
Bortom dessa stränder där lommen lyfter sitt skri
bortom dessa trädgårdar där rödhakens bröst förblöder
o bortom bortom
djupt i den orörda djungelns gröna tigeröga
tvåtusen diamantblå ensamheter över havet
dansar dansar
dansar paradisfågeln sitt stumma jubel
lyfter på pannans sammet den vita flamman
de utvaldas tecken
brister i vingarnas gnistrande sång av smaragder
fäller för solfågelns fot sina floders blommor
sitt blods koraller
o bortom dessa förlorade kontinenter
bortom dessa långsamt stigande hav av visshet
brinner brinner
innerst i livets vilda unga hjärta extasen
ön av grönska och snö där i körsbärsröda flammor
paradisfågeln dansar
*
Kuriosa: "Paradisfåglar kan fälla ut sina färggranna fjädrar i en massa omöjliga vinklar, nästan som transformers! Killarna dansar och showar för att få den tjej de spanat in. Dessutom ser de till att ha snyggt omkring sig och plockar ständigt bort krafs som hamnat i deras revir. Lite udda är också att de förutom bär och frukt, gärna äter andra fåglars bajs."
Källa: Pandaplanet.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar