måndag 20 juni 2016

Tranan märks i boklandskapet

  Dagens litterära promenad går genom Bokförlaget Tranans utgivning. Det är ett av mina favoritförlag. Trots det hade jag inte läst Andrea Zanzottos dikter förrän nu. Det blir även Salim Barakat och Nina Cassian.


***

  Bokförlaget Tranan gav ut sin första bok 1992, och var från början inriktat på asiatisk litteratur. Idag har de publicerat närmare 300 titlar, med en utgivningstakt på cirka 25 nya böcker om året.
  Förlaget är främst inriktat på översatt skönlitteratur från Afrika, Asien, Latinamerika och andra språkområden som ofta försummas på den svenska bokmarknaden. Källa: Förlagets webbplats

  Salim Barakat är en statslös, kurdisk författare, född och uppvuxen i staden Quamishly i norra Syrien, strax intill den turkiska gränsen. Som 19-åring tvingades Salim Barakat lämna landet (två av hans bröder har mördats i Syrien) och han har därefter fört ett kringflackande liv.
  Som den förste s.k. fristadsförfattaren kom han i början av 1999 till Stockholm, inbjuden av kulturnämnden och Svenska PEN som ett led i strävandena att bygga ett europeiskt nätverk av fristäder för förföljda författare. Han har därefter fått stanna i Sverige. Källa: Alex författarlexikon


(Ur Sovande rävar i rubiner / Salim Barakat ; översättning från arabiska: Jasim Mohamed och Jonathan Morén. Stockholm : Tranan, 2010.)

Med svärd och katapulter av is banar marken sig väg till mig.
Med sina nihilistiska cikador och sina folkhorder som jag luktar
                                                                  på som bittra maträtter
med sändebud som bär sina inälvor som brev banar marken sig
                                                                  väg till mig.
Och jag, den djärve, är besatt av min lek med att slösa bort
                                                                  främlingens arv och öden.


***

  Det har väl inte undgått mina läsare att jag är förtjust i den kloka Nina Cassians poesi. Hon publicerade mer än 50 böcker och utöver poesin så blev det barnböcker, memoarer och översättningar. De sista trettio åren av sitt liv levde hon i New York och skrev direkt på engelska i slutet av sitt författarskap. 

  Bokförlaget Tranan gav 2011 ut en volym som presenterar ett urval ur Cassians bok Continuum (2008).

Semester, av Nina Cassian
(ur Kontinuum / Nina Cassian ; tolkning av Dan Shafran. Stockholm : Tranan, 2011.)


Havet kastade upp två blå kroppar.
Stjärnor kunde ha strålat från dem.
Man sa att kropparna var våra,
och barmhärtiga samariter försökte skölja oss rena.

Den blå färgen var svår att få bort.
Natten kom - färgernas mördare.
Nymånen hade bråttom
att slå i sin dryck innan gryningen slukade den.



Urblekta vaknade vi slutligen, vi älskade.
Havet reste sig ur sin väst - den brandgula monokeln.
Det var dags för oss att bli som alla andra.

Vi kokade ädelfisk i en gryta
och i stan med nästan inga träd, men massor av neon,
klädde vi oss konventionellt och satte på oss våra glasögon.


***

  Ett av Bokförlaget Tranans flaggskepp är berättarserien, som presenterar ny, intressant novellkonst från olika delar av världen för en svensk publik. Mer än 20 volymer har hittills utkommit, däribland Kina, Italien och Sydafrika. Källa: Förlagets webbplats

  Italienaren Andrea Zanzotto (1921-2011) är en av efter­ krigstidens mest inflytelserika europeiska poeter. Hans produktion var omfattande och inrymmer såväl traditio­nella som experimentella ansatser. Dikterna är så gott som alltid förankrade i det venetianska landskapet, men språket och idéerna rör sig fritt. Källa: Förlagets författarpresentation

  Jag är rätt säker på att Andrea Zanzotto kommer att återkomma i bloggen, kanske under rubriken "Tria Carmina". I kväll blir det en dikt ur hans tidiga produktion.

I min by, av Andrea Zanzotto
(ur Dikter i urval / Andrea Zanzotto ; översättning: Aslög Pontara ; förord: Martin Rueff. [Bakom landskapet, 1940-1948]. Stockholm: Tranan, 2013.)



Lätta är numera drömmarna,
av alla älskad
lever jag med dem här i min by,
jag är sugen på socker;
på andra sidan torget med den röda salvian
drar regnet sig undan
upplöses ljuden
och den narraktiga sorgen
som fick dig att med sådan inlevelse frukta
denna dagens villfarelse
och dess svärta av harmlös orm

Hemma gnistrar glasrutorna
och äppelträden vid min återkomst,
kullarna är de första att spränga himlens blöta målsnöre,
allt gyllenvatten är i hinken
all sand på gården
och rimmar med kullarna

Från dörr till dörr ropas det högt av kärlek
i den ljuva förödelsen
och den klara solen lutar sig
över en annan sida av vinden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar