A night in Baghdad

  Andra staden i min genomgång av Cities of literature är Bagdad. Den här gången har jag valt att hämta dikter från en antologi som fokuserar helt på staden. Men poeterna är inte nödvändigtvis födda i Bagdad. En dikt är exempelvis skriven av den syriske poeten Adonis.

Baghdad Night, by Furat al Jamil
 a 3-d animation film 

***

  I dagsläget är det inte lätt att bedriva kulturverksamhet i Bagdad. Det finns emellertid ett nationalbibliotek för vuxna och ett likvärdigt för barnverksamhet. 

  Det hade varit intressant om Bayt al-Hikma, Visdomens hus, hade funnits kvar i staden. Det förstördes av mongolerna under mitten av 1200-talet. Under slutet av 800-talet innehöll huset världens då största boksamling. Källa: Cityofliterature.com

*

Deprived of sleep, by Adam ibn Abd Al-Aziz Al-Umawi (9th century)

(from Baghdad : the city in verse. Cambridge, Massachusetts : Harvard University Press, 2013.)

My night in Baghdad became longer; whoever
spends a night in Baghdad will stay awake, deprived of sleep.

As soon as days escape, it becomes a land where
mosquitoes swarm, in pairs and alone.

Humming, their bellies white as if they were
pack mules repelled by spears.

***

  Det dröjde till 1940-talet innan den arabiska poesin övergav sina metriska versmått. Pionjären var en kvinna! Nazik Al-Malaika (1923-2007) föddes i Bagdad och hon var den första arabiska poet som skrev på fri vers. Hennes minne högtidlighålls genom the Nazik al-Malaika Award för kvinnliga författare. Källa: Cityofliterature.com

Nazik al-Malaika

  Hon har förekommit i bloggen i samband med Iraks framgångsrika deltagande i PSTC. Idag väljer jag en annan stor arabisk poet som bröt mot de traditionella versmåtten.

Elegy for Al-Hallaj, by Adonis (f. 1930)

(from Baghdad : the city in verse. Cambridge, Massachusetts : Harvard University Press, 2013.)

Your poisonous green quill,
Your quill, its veins swelled with flame,
With the rising star from Baghdad,
All are our history and prompt beginning,
In our land - in our recurring death.

Time laid itself on your hands.
The fire in your eyes
Swept away and spread to the sky.

Oh star rising from Baghdad,
Loaded with poetry and birth,
Oh poisonous green quill.

Nothing is left for those from afar,
With thirst, death, and ice,
In this land of rebirth -
Nothing is left but you and Presence.
Oh Galilean language of thunder,
In this land of peels,
Oh poet of secrets and roots!

***

  Jamil Sidqi al-Zahawi (1863–1936), Ma’ruf bin Abdul Ghani al Rusafi (1875–1945) och Muhammad Mahdi Al-Jawahiri (1899–1997) var tre inflytelserika poeter i Irak och Bagdad under 1900-talet. Jag är förvånad över att den sistnämnde inte förekommer i Bagdad-antologin.

  Jag avslutar med en Bagdad-född författare som numera bor i London. Det blir ett utdrag från dikten med den passande titeln "This is Baghdad".

This is Baghdad (excerpts), by Sadiq Al-Saigh (f. 1938)

(from Baghdad : the city in verse. Cambridge, Massachusetts : Harvard University Press, 2013.)

The city is amazing:
She was bombed,
Trampled underfoot,
Just as a broken watch is crushed,
But it is as if she
Were just born.
She is still heard ticking under the rubble,
Measuring her heartbeats,
Stroking her lost limbs.

Al-Kadhimiya moské, Bagdad

An amazing city
In a state of dream and hallucination:
History remembers her poems by heart.
Her houses are devastated.
And yet her colorful flags
Submit themselves to April's caressing wind,
Rising on roofs and poles
Surrounded by worn-out rags,
Yet held taut by innocent aesthetic feelings
Without traversing the borders of pain and forgetfulness,
Waving beneath the sun and shining,
Coloring the faces of the poor and streets.

With the colors of skies and angels.
A city impaled by dreams of ancient times,
Her body inflamed,
Her temperature high.

(...)

***

Nästa söndag tar vi båten över till Estland för vidare färd till Tartu.