Konungens kupade mun

  Ikväll fyller jag bloggen med "blommornas konung", som fått sitt namn från gudarnas husdoktor. Det blir dikter av Harry Martinson och Jane Morén, kryddat med japanskt.

Veckans blomma: Pion

***

  Paeonia, släkte pionväxter med drygt 30 arter fleråriga halvbuskar och örter i jordens norra tempererade trakter. Höjden växlar från 60 cm till 2,5 m. Pioner har tjocka, knöllika rötter, och bladen är upprepat trefingrade med flikiga småblad. De stora, iögonfallande blommorna sitter i stjälktopparna. De enkla eller fyllda blommorna är vita, rosa, röda eller gula. Arterna odlas som prydnadsväxter i en mängd sorter. Till släktet förs bl.a. bollpion, bondpion, buskpion, dillpion, korallpion, luktpion, rosenpion och sidenpion. Källa: NE

*

Pionerna, av Harry Martinson (1904-1978)
(ur Cikada : dikter. Stockholm : Bonnier, 1953.)

Sommaren växte den fick bredare höfter. 
Bejakelsen blev nästan klossig. 
Mörkröda bondpioner svällde i regnet. 
När de öppnade sina hårt åtdragna klutbollar

                                kom hon förbi, 
det köttsligas drottning. 
Hon sökte ymniga buketter, 
frodiga måltider för sinnena. 

Grönskan var regnig. Livsvåt var sommarsagan.
Hon hade ännu inte rustat för hösten bara
                                för livet.
Hon visste trotsigt och djupt i sitt kött
att tids nog skulle döden vinka åt henne
med sin fana av hö.

***

  Pioner har odlats i Kina i minst 1500 år, först främst för rötternas medicinska egenskaper men på 600-talet e kr även som exklusiv prydnadsväxt. Buskpioner fick bara odlas i de kejserliga trädgårdarna. Buskpionen kallades "blommornas konung" och luktpionen "kungens ministrar". Kineserna förädlade fram fyllda blommor medan japanerna istället gick in för enkla och halvfyllda blommor. Källa: Nordiska museet

(ur Trassligt hår / Akiko Yosano (1878-1942) ; översättning, förord och kommentarer: Kazuyo & Håkan Lundström. Lund : Ellerström, 2010.)

Jag gick ut i kvällen
och såg förlorad i drömmar

pionen;
o, en fjäril
kom dit för att sova.




***

  Pionen blev en mycket populär prydnadsväxt under 1600-talet men odlades i Norden redan mot medeltidens slut, då främst som en mångsidigt nyttjad läkeört (jämför namnet, som kommer av de grekiska gudarnas läkare, Paion). Pionrot, pionättika, pionvatten och pionkärnor användes sedan antiken bl.a. mot epilepsi. Källa: NE

(Ur det ännu outgivna manuset ”I himmelen och på jorden” / Jane Morén (f. 1962). Publicerad i Populär poesi, nr 15.)

Du kom med famnen full av skymningsfuktiga pioner till mig
jag glömmer det aldrig
fukten, doften
deras kupade munnar
skymning Stockholm vår födelsestad
så mycket vi delade
det var det vi alltid bar med oss mellan oss
underläget
bristen
hungern
viljan att kunna överösa
när det fanns
komma hem i skymningen med famnen full
mat
kärlek
blommor
hur du kom svettig med andan i halsen
skjortbröstet öppet och stjälkarna och de kupade blomkuporna
ibland hade de slagit ut
som tungor hängde de ut från din famn
bedövade med sin doft
och du med din doft på det
de fuktiga bladen 
från ditt bröst mot mitt bröst
nakna bland alla våta blombladen