fredag 24 juni 2016

Mulet väder i midsommarland

  Midsommarafton och moppen far genom sommarlandskapet. År 2010 hette artisterna i Värmlandsturnén: Plura Jonsson (tredje gången), Ola Magnell, Sara Löfgren och Dregen. I år kom en bok med Ola Magnells låtskatt (Lindelöws Bokförlag) och från den har jag hämtat tre texter. I januari fyllde Ola Magnell 70 år.


***

  Vi tar det från början. Debutsingeln blev sågad i aftontidningarna. "Påtalåten" har fått sin upprättelse sedan dess, men hur gick egentligen den andra låten?

Försommarland, framförd av Ola Magnell
(B-sida till Påtalåten. Text & Musik: Ola Magnell. Telefunken, 1973.)

Kvällssolen sänker sej ner över öar och sund
Vindarna mojnar, en eka går nästan på grund
Vindflöjel gnisslar och björkkronor tisslar
Vårvågor sköljer mot strand
Näktergal visslar i dur i mitt försommarland

Solögon bligar mot kvigan som betar sitt gräs
Hav speglar måsar som seglar
mot skymmande näs
Sothönor genar mot strandkantens stenar
Jag undrar ibland lite grand
Ser du detsamma som jag i mitt försommarland

...


Luften har svalnat och elden har falnat för gott
Synfältet smalnar och sinnena svalnar så smått
Myggorna dräller och maltmagen sväller
Jag häller till ölglasets rand
Det gäller att somna, även i försommarland


***

  "Ola Magnell slog igenom precis när proggrörelsen tog fart i Sverige. Men inom rörelsen var man ändå tveksam. Ola Magnell tillhörde ett kommersiellt skivbolag, vilket inte ansågs lämpligt av de mest kritiska medlemmarna av proggen. Dessutom skrev han inte tillräckligt "plakatpolitiskta" texter. Magnell har alltid dragits åt det existentiella hållet. Gärna med ett stort stänk av vemod." (Citat Svenska Yle: Gunilla Ginström, 2016-02-08.)


Nattens ros, av Ola Magnell
(ur Ord och inga visor : låtlyrik 1973 - 2013. Göteborg : Lindelöw, 2016.)

Nattens ros har mist sin glans
den magi som en gång fanns
där en backe stod i blom
där en källa ligger tom
Och det tåras där jag går
denna höst som kallas vår
medan än en hoppfull ton
brister som en illusion

Ah, jag minns en ros av ljus
som slog ut vid hoppets hus
och jag ser en ängel gå
vid min sida nu som då

Nattens ros är böjd och blek
mätt på älskog, trött på svek
Månens ljus är matt och kallt
Havets vind är bittert salt
Och det tåras när jag hör
syster Sorg i nattens kör
knacka på och fly sin kos
när hon rört vid nattens ros

Ah, jag minns en ros av ljus
som slog ut i nattens rus
Och jag ser en ängel stå
vid ett vägskäl nu som då

Nattens ros har mist sin doft
Livets ax är täckt av stoft
där en stämma sakta dör
den som aldrig fick gehör
Och det tåras där jag ser
allt som mäts och mejas ner
dömt av hårda viljors lag
innan natt på nytt blir dag

Ah, jag minns en ros av ljus
i sin silkestunna blus
Och jag ser en ängel blå
lika laglös nu som då


***



**

  "Ola Magnell har stått på den svenska musikscenen i mer än 40 år. Han har tilldelats en hel rad priser och utmärkelser under årens lopp. Senast i oktober i fjol då han fick Skaps stipendium till Evert Taubes minne med motiveringen: "En lysande ordkonstnär vars text och musik är en del av den svenska folksjälen".(Citat Svenska Yle: Gunilla Ginström, 2016-02-08.)

Mulet väder, av Ola Magnell
(ur Ord och inga visor : låtlyrik 1973 - 2013. Göteborg : Lindelöw, 2016.)

När gryningen är frisk av dagg och näsan är röd och lång
När det är dags att släpas upp i sömnig soluppgång
Då korkar jag min borre full mot stank av ros och fläder
och ligger kvar och snarkar tills det blivit mulet väder

När himlens färg är löjligt blå och solen lyser stark
på skandinaver, schuckert skära, i en tuktad park
Då sätter jag mej i en garderob bland grova kläder
tills folk har lugnat ner sej och det blivit mulet väder

Din klara sol går åter upp
och jag går upp i limningen
En del går upp med tuppen
andra sover fram till skymningen
Du nojboll där på himlen
du maligne mastodont
Gå ner igen och stanna
under jordens horisont

När vita män blir röda i en varm och vågad vik
när luften brunnit upp och det är tomt i alla fik
Då går jag ner i källarn där det luktar unket läder
i väntan på Godot men framför allt på mulet väder

Din klara sol går åter upp
i limning och atom
med skoningslösa strålar
som kan ge dej melanom
Du allra närmsta stjärna
marodör och mastodont
Gå ner igen och stanna
under jordens horisont!

När trasten blir för tröstlös i vår skataskockeskog
och ugglan mumlar: nu får det för satan vara nog!
Då drömmer jag om regn och rusk i trivseltrånga städer
förskansad under soffan tills det blivit mulet väder

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar