***
Tartu ligger i landets östra del, och räknas som ett kultur- och utbildningscentrum med bland annat ett anrikt universitet. Det är ett av de äldsta lärosätena i Nordeuropa och grundades redan 1632.
Två av kvällens estniska poeter har studerat lingvistik vid Tartu universitet.
Jag öppnar med ett utdrag ur en lång dikt av Betti Alver (gift Talvik). Hon föddes på estniska landsbygden 1906 men fick sin skolutbildning på ett flickgymnasium i Tartu. Därefter ägnade hon sig åt studier i språk och litteratur vid universitetet. Hon debuterade 1931 som lyrisk diktare med det episka poemet "Lugu valgest varesest". Diktsamlingen Tolm ja tuli utkom 1936. Hon blev snabbt en av Estlands mest framträdande poeter. Betti Alver dog i Tartu 1989. Källa: Wikipedia
*
Eldröd solparasoll, av Betti Alver
(ur Våra sånger fick vi med oss : lyrik av 12 estniska skaldinnor / i urval och övers. av Silvia Airik-Priuhka ; [biografiska och bibliografiska notiser: Maia Mathiesen]. Stockholm : Välis-Eesti & EMP, 1983.)
Så höga var stolar och bord!
Så nära solen!
Så nära himlen, så fjärran grind!
Jag var liten.
Jag var liten, men åtrådde redan,
gjorde det dagar och veckor sedan.
Mera än dockskåp till dockor små,
mera än klossar med bilder på,
mer än att få hålla en fågel i handen
mer än råa bärkart från landen,
eller
stjärnor till tärning
och månen till boll
önskade, åå, så jag önskade
äga en eldröd solparasoll!
Och så till slut, äntligen
ägde jag den
höll den i handen, intill hjärtat,
i famnen, i knäet
uppspänd, ihopfälld!
Jag sprang med den,
lyfte den högt upp mot himmelen
så den stora solen
tydligt kunde se
min egen lilla sol!
Än höll den min högra hand,
än den vänstra.
Jag hoppade, hojtade,
och var färdig att slå kullerbyttor.
(...)
***
Två välkända litterära festivaler anordnas i staden. "Crazy Tartu", som arrangeras av Estlands litteratursällskap och Estniska författarförbundet, sammanför författare, poeter, musiker och artister från hela Estland och från utlandet.
Den estniska teaterfestivalen Draama har hållits sedan 1996 och ger teaterföreställningar i hjärtat av Tartu. Källa: Cities of literature.org
Jaan Malin (född 1960 i Tartu) är en konstnär, poet, arrangör av kulturevenemang och konstintendent. Han är särskilt intresserad av det estniska surrealistarvet (hans far, Ilman Malin, var en känd konstnär inom den surrealistiska traditionen). Jaan Malin har även deltagit i Poetry Slam på europeisk nivå. Källa: NOAR (art organisation)
Death sentence, by Jaan Malin
(Published in Eesti Kirjanike Liit. Translation: Kersti Unt.)
that nearly tumbling yellow wall
in all its pain-inflicting might
is different to human passion
and so we’ll all soon be in plight
and watch this fertile land by pieces slid
forever to that place
that’s home for all
but you
believe in permanent abode in a dusty city
believe the simplest of simple
the hardest of hard
IN YOU THERE IS POWER
saving the world
from its gluttony
through love
***
Estlands äldsta och största vetenskapliga bibliotek finns inom Universitetet i Tartu. Det innehåller över 3,7 miljoner böcker och har mer än 2000 besökare varje dag. Källa: Cities of literature.org
Även nästa poet har studerat lingvistik vid universitetet.
Den estniske prosaisten och poeten Jaan Kaplinski föddes 1941 i Tartu. När han var fem månader gammal deporterades fadern till Sovjet och försvann i Gulagarkipelagen, och hans uppväxt präglades starkt av kriget och ockupationen. Kaplinski grundlade tidigt en livslång kärlek till naturen. Han studerade språkvetenskap och filosofi vid universitet i Tartu, han har arbetat vid en botanisk trädgård, samt ägnat sig åt sociologi, ekologi och mytologi. Källa: Alex författarlexikon
Jag har ibland lite svårt för så kallade ögonblicksdikter. Jag föredrar storslagna tankar, metaforer och språklig briljans. Jag strävar efter att placera mina läsupplevelser i ett sammanhang, snarare än att sätta in dem i ett fotoalbum. Dock har följande Kaplinski-stund stannat kvar i mitt närminne.
(Ur Våra skuggor är mycket långa : dikter / Jaan Kaplinski ; i urval och tolkning av Ivo Iliste och Birgitta Göranson. Bromma : Fripress, 1982.)
Vinden bär spindlar
över ängen och floden skogen
står på ömse sidor med bägge händerna öppna
det tjugonde seklet ett flygplan
drar en vit strimma över Võrumaa
barfota på hemväg någonstans ifrån
hejdar jag mig framför rönnen.
***
Nästa stopp gör vi i Lviv, Ukraina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar