I Skottland firar Scottish Poetry Library 30 år. Jag är så avundsjuk på kiltfolket och deras unika poesibibliotek. En vacker biblioteksbyggnad (som vunnit pris), ett bestånd som inte bara har nationell bredd utan som också har fokus på Europas poesi, samt en helt underbar webbportal. Det smakar mumma för en poesiälskare!! Kan jag inte få en bibliotekarietjänst där, snälla - snälla - snälla?
På hemsidan har de en väldigt bra kalender där olika arrangörer kan sprida information om sina events. "Weep and learn", alla folkbibliotek i Sverige. I kalendern såg jag att det blir uppläsning av och diskussion kring en av Nordamerikas intressantaste poeter, Anne Carson (f. 1950), på tisdag i Edinburgh. Synd att man inte har vägarna förbi. Jag undrar vilka dikter de valt ut. Hennes diktsamling "Autobiography of red : a novel in verse" (1998), som kom i svensk översättning 2009 (Röd självbiografi: en versroman) fick ju ett fantastiskt mottagande av recensenterna.
Men författarporträttet i "Alex - Författarlexikon" är undermåligt och saknar en fullständig verkförteckning. Det gillar inte en skolbibliotekarie, speciellt inte med tanke på att hon brukar vara en av tre kanadensiska författare som omnämns i Nobelprisspekulationerna. Nu gick ju priset till en av de andra två, så Anne lär bli utan. Ett verk som saknas i Författarlexikonets lista är "Glass, Irony and God", 1994. Från det hämtar jag inledningen på den långa dikten "The Glass Essay".
The Glass Essay, by Anne Carson
(From Glass, Irony and God, 1994.)
I can hear little clicks inside my dream.
Night drips its silver tap
down the back.
At 4 A.M. I wake. Thinking
of the man who
left in September.
His name was Law.
My face in the bathroom mirror
has white streaks down it.
I rinse the face and return to bed.
Tomorrow I am going to visit my mother.
***
Tidskriften "The New York Review of Books" har valt ut 30 dikter (bland de dryga 500) som tidigare publicerats i magasinet och gett dem en dag var under april månad. Webbpubliceringen gjordes i samband med National Poetry Month.
Jag älskar sådana listor, där man kan "browsa" bland några av världens bästa poeter. Till min förtjusning fann jag en dikt med titeln "1967", mitt födelseår. Dikten skrevs 1867, alltså hundra år tidigare, av Thomas Hardy (1840-1928). Den publicerades emellertid först 1909.
1967, av Thomas Hardy
(Ur Time’s Laughingstocks and Other Verses, 1909)
In five-score summers! All new eyes,
New minds, new modes, new fools, new wise;
New woes to weep, new joys to prize;
With nothing left of me and you
In that live century’s vivid view
Beyond a pinch of dust or two;
A century which, if not sublime,
Will show, I doubt not, at its prime,
A scope above this blinkered time.
—Yet what to me how far above?
For I would only ask thereof
That thy worm should be my worm, Love!
—16 Westbourne Park Villas, 1867
***
Utblicken meddelar avslutningsvis att den polske poeten Tadeusz Różewicz har avlidit, 92 år gammal. Poeten med den avskalade stilen, som avskydde det yvigt moderna.
Dikten nedan är helt briljant. Bloggen publicerar första halvan av den. Men det blev aldrig något Nobelpris för honom.
poesins omnejd, av Tadeusz Różewicz (1921-2014)
(Ur Professorns kniv och andra dikter [ett urval], 2003. Svensk tolkning: Catherine Berg och Jan Mizerski.)
efter att ha skrivit en dikt
blir jag förvisad
fördriven
till poesins omnejd
till livets centrum
numera inser jag att
världen är "konstig"
men livet är inte
dårens dröm
någon - det var i början -
ville leda mig ut
ur labyrinten
ge mig din hand
lägg den i mitt sår
börja tro
sade han till mej
men jag har redan glömt
vem det var
och när det skedde
efter avslutad dikt
är jag förvisad
fördriven
till poesins omnejd
i poesins omnejd
härskar kaos
krampaktig oro
livet sjuder
endast poesins inre
är tomt och stilla
ingången dit
är öppen för alla
utgång saknas
det är just därför
som poeter - sökande
går i fällan
lockelsen
"skönhet"
"mänsklighetens framgång"
berömmelse
kvällar vid levande ljus
kvinnoblickar
lagrar ordnar
poeter förlorar siktet
hamnar i förvirring
i galenskap
blir politiker
förtrogna rådgivare
hovmarskalker
ministrar
presidenter
experter på sanning
och även skörlevnad
hoppar ut genom fönstren
kraschar mot marken
som musikinstrumenten
de unga "kompasslösa"
(Å! f-n vilka stolar!)
sjunger pop-poesi
som länk mellan
topp och avgrund
sedan många år
utövar jag
detta yrke
som jag har blivit utvald
och kallad till
"det heter poesi"
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar