lördag 10 maj 2014

Sol, vind och vatten ... Fast

av jord är du kommen

Nu är fröet i jorden.
En längtan har blivit verklighet.
För bildning och tröst.
En blogg för dig, ja - just du, som tycker
- att tankar är viktiga.
- att ord och fraser är sköna.
- att sorgmodighet har en rytm.

Den första poesi vi möter finns i vaggvisorna, "Byssan lull" och "Bä, bä, vita lamm" har de flesta föräldrar sjungit för sina barn. Även "Videvisan", åtminstone första versen. Här kommer den andra. Mer sakral än så tänker bloggen inte bli.
The blog provides translations (mainly in English) of poems, for international visitors.
***

Videvisan (andra versen), av Zacharias Topelius

Solskens öga ser på dig,
solskens famn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig,
och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön:
vide liten blir så grön.
Solskens öga ser dig,
solskens famn dig vaggar.

The Wicker Song (second verse), by Zacharias Topelius

The sunlight's eye watches you,
The sunlight's embrace cradles you.
Soon the forest's path turn green,
And all the flowers raise flags.
Yet a little sunlight-prayer:
Tiny wicker turning green.
The sunlight's eye watches you,
The sunlight's embrace cradles you.

Translation: Leif Stensson, Project Runeberg

***
Som ni har förstått går bloggen i rött, vitt och blått. Företrädesvis kommer sorgmodigheten ha blå ton.
Mina egna ord bär vit skrud. Var så goda, en amatörs röst. Ni får gärna döpa om dikten, arbetsnamnet är "Höst".

Höst, av Roland Lundberg

Stolt spanar han från sin kulle, kung Grå.
Pälsen är höstdränkt. Hungern skriker i hans säck.
Träden viskar och vinden spelar strå.
Myrorna flyter upp likt tunna bindestreck.
Droppar blir till rännil när livet skapar bäck.

Rainy day, by Roland Lundberg
English interpretation of the author.

Proudly he scouts from his hill, vast gray.
Soaked in season rain. Hunger screams in tummy.
Trees whispering. Wind shift helps the prey.
Ants are floating, signing out a game of rummy.
Drops make a stream. Birth tears from someone's mummy.

***

Avslutningsvis en summering, ett proffs i Nobel mening.

Somliga gillar poesi, av Wisława Szymborska
Ur diktsamlingen "Slutet och början", 1993. Översättning: Anders Bodegård.
 

Somliga -
alltså inte alla.
Inte ens de flesta, bara ett mindretal.
Om man inte räknar skolorna där de måste,
och poeterna själva,
så går det väl två sådana på tusen.

Gillar -
men gillar gör man också makaronibuljong,
man gillar komplimanger och blått,
man gillar sin gamla sjal,
man gillar att hålla på sitt,
man gillar att klappa hunden.

Poesi -
fast vad är poesi för nånting.
Månget vingligt svar,
har getts på den frågan.
Och jag vet inte och vet inte och håller mig i det,
som i ett räddande räcke.

Some like poetry, by Wisława Szymborska

Some -
thus not all. Not even the majority of all but the minority.
Not counting schools, where one has to,
and the poets themselves,
there might be two people per thousand.

Like -
but one also likes chicken soup with noodles,
one likes compliments and the color blue,
one likes an old scarf,
one likes having the upper hand,
one likes stroking a dog.

Poetry -
but what is poetry.
Many shaky answers
have been given to this question.
But I don't know and don't know and hold on to it
like to a sustaining railing.

English translation: Regina Grol

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar