Jag hade tänkt ägna bloggens andra inlägg åt poeter vars texter blivit Svensktoppsmelodier. Men så fick jag polska tuttar i fejset och tappade lusten till Lars Forssells svalor.
I stället blir det sångtexter, i Hoola Bandoolas efterföljd, från mannen med de blanka bootsen. Det är femton år sedan han tog ett alltför tidigt avsked.
I min ungdom var jag en stor fan av den ene, Wiehe. Tyvärr, dröjde det rätt länge innan jag fick upp ögonen för den andre.
Det var först med sången "Tusen bitar" (1990), som Björn Afzelius intog en plats i mitt hjärta. Originaltexten är dansk, Anne Linnets, men det hindrade inte danskarna från att tilldela Björn en Grammy. Musikvideon, i gråskala, finner ni via länken.
Tusen bitar, av Björn Afzelius
(från skivan Tusen bitar, 1990)
Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta
För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner
Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det
Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer
För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner
Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det
Säger du att du är min vän så är du säkert det
***
Att översätta en originaltext, oavsett om det är en Dylan-låt eller Adonis lyrik, är en enorm utmaning. Det blir alltid en form av tolkning från översättaren. Språk har olika satsmelodi. Ord har värden och kulör. Ärligt talat tror jag inte att noterna, melodin alltså, gör arbetet enklare med en sångtext. Nästa låt är kubanen Silvio Rodríguez original från 1980 som senare blev "Sång till friheten", en älskad Afzelius-tolkning. Många fans är omedvetna om detta och tror att Björns text kom först. En klick på länken ger er en vacker och stämningsfull video. Silvio har för övrigt turnerat med Wiehe och Afzelius.
El día feliz queestá llegando, av Silvio
Rodríguez
(från skivan Rabo de nube, 1980)
Se está arrimando
un día feliz
como hace un
barco tras sus meses.
Se está acercando
un día de abril,
un día de abril
se va a arrimar
a los finales de
noviembre.
Y yo me apego más
al mar,
me hermano doble
de los peces.
Yo enciendo leña
en el hogar
que vio brillar
la tempestad
que guía el curso
de estos meses.
Se está arrimando
un día de sol,
un día de duendes en añejo.
Se acerca un
pájaro feroz
zumbando al goce
de tu olor.
Se acerca un
tiempo de conejos.
Y a mí me escarba
la ansiedad,
me escarba hondo,
acá, en lo blando.
Me escarba simple
de escarbar,
como para que se hunda más
el día feliz que
está llegando.
Sång till friheten, fri tolkning av Björn Afzelius
(först på skivan Innan tystnaden, Björn Afzelius & Globetrotters, 1982)
Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.
Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod och mina lungor, mina ögon,
mina skuldror, mina händer och mitt hjärta.
Friheten är ditt vackra namn.
Vänskapen är din stolta moder.
Rättvisan är din broder, freden är din syster,
kampen är din fader, framtiden ditt ansvar.
Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på
marken.
 |
| Warner/Chappel Music Scandinavia AB Utgiven 1996 |
Vill ni studera några av Björns texter lite mer, och läsa hans kommentarer, så kan jag rekommendera "95 sånger" (1996). Kolla på ditt närmaste bibliotek.
I boken finns så klart inte texterna från hans sista album med. Flera av dem bär starka känsloband. Exempelvis låten "På egna vingar" som ägnas nittonåriga dottern. Min favorit är titelspåret, "Elsinore". Är det möjligen ett sorgmodigt självporträtt som framträder i den sången?
Elsinore, av Björn Afzelius
(från albumet Elsinore, 1999)
I ett tornrum av sten, bakom galler av järn
Och en tillsluten port av solidaste trä
Med en smärta som gror som en svulst i hans bröst
Står han och sneglar mot Sveriges kust
I dyster begrundan av sin ömkliga lott
Att försmäkta på Elsinore slott
En gång var han lycklig och fri och dansant;
En damernas gunstling, så skön och galant
En prins utan högmod, en välkommen vän
Saväl i palats som dom enklaste hem
Den siste man trott skulle få tyna bort
I tornet på Elsinore slott
Han red ut i världen i ungdomens dar
Och såg med bestörtning hur orätt det var
Att folket gick under av sjukdom och svält
För att härskarnas girighet saknade gräns
Men den insikten borde han nog inte fått
För den förde till Elsinore slott
Han sålde sin boskap, sin mark och sitt slott
Och allt det han tjänade skänkte han bort
Men den som får gåvor vill ofta ha mer
Och när hjälpen tar slut blir den nödställde vred
Så han skördade ont av det goda han sått;
Därför bor han på Elsinore slott
En prins utan pengar bemöts med förakt
Av alla dom andra som tillhör hans klass
En ädling som vågar ta folkets parti
Blir hälsad med kyla och ögon av is
För där ondskan får reda är godhet ett brott;
Så han sändes till Elsinore slott
Så nu lever han här i livslång exil;
Förskjuten av fattig, föraktad av rik
Vågorna glittrar i rött och i guld
När skymningen sänker sej vid Öresund
Han sneglar mot Sverige, han ser inget hopp;
Ingen friges från Elsinore slott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar