Extraordinär!

Jag har redan kungjort på den här bloggen att jag tycker att poesi handlar väldigt mycket om uppfinningsrikedom. Detsamma kan sägas om kompositörens arbete med sin musik. Den här fredagen presenterar jag tre sånger av en verklig jazzinnovatör, Lina Nyberg.

Skivomslag från linanyberg.se

Lina Nyberg (f. 1970), föddes i Stockholm och växte upp i ett konstnärligt hem. Hon började sjunga med jazzband i 18-årsåldern. Två år senare bildade hon sin egen kvintett. Och vilken grupp sen ... Per "Texas" Johansson, Esbjörn Svensson, Dan Berglund och Mikel Ulfberg. Källa: linanyberg.se

Än en gång blir ni läsare påminda om Esbjörn Svenssons talang och hans betydelse för svensk jazz. För två veckor sedan gällde det hans produktion av Viktoria Tolstoys "White Russian". 

Men kvällens sånger är Linas egna och hämtade från skivorna "So many stars" (1996), och "Time" (2003).

Ordinary Day
Text & Musik: Lina Nyberg. 
(Från So many stars. Label: Prophone, 1996.)

Early in the morning, vans outside my window
no one's done the dishes and my only wish is
that you could be with me
so I don't have to be all alone
with all those boring things an Ordinary day is bringing

Later in the evening lots of folks around me
nothing is important no one gets what they want
but if you could be with me
then I don't have to be all alone
with all those boring things an Ordinary day is bringing

Then breeze comes through my window
flows around in my room
I know you're on your way
how you freshen up my day
do you have to go away?

When we're close to sunrise every bird is quiet
no one comes between us and I forget my wishes
when you are here with me
then I don't have to be all alone
with all those boring things an Ordinary day is bringing

***

Nästa sångtext är fylld av kärlek och värme. Förälskelsen vibrerar i den experimentella musiken. Flyg med!

Tropical
Text & Musik: Lina Nyberg. 
(Från Time. Label: Prophone, 2003.)

I've been sleeping for months on end
now I'm pale and I'm hazy
hibernation is painful my friend
the weather is lazy
I'm ready to rise
in the light of your eyes
I follow your lead
if you know what I need

we've been awake for days on end
the result is amazing
we are melting some snow my friend
the sparrows are gazing
I'm a child and a queen
if you know what I mean
I follow your lead
if you know what I need

when we fly
through the blizzards eye
we're tropical within
a forest on my skin
when we fly
through the blizzards eye
we're tropical at heart
I knew it from the start

***

Vi behöver svalka av oss. Det regnar bokstavligen floder i Lina Nybergs sista session hos Poetry with Blues. Improvisationer och små visslingar ger lyssnarna en fond byggd på glädje. Håll i minnet att hennes första skiva kom 1993 och att det hittills har blivit 16 album.

Rain like rivers
Text & Musik: Lina Nyberg
(Från Time. Label: Prophone, 2003.) 

I return with empty hands
luggage lost no demands
determined not to recollect
the one I was and you and yet

rain like rivers on my window

I challenge you with great delight
aim in sight arrows flight
determined not to lose this time

wash me clean wash the dust off my skin
turn me down turn me sleepy within

rain like rivers on my window

I reclaim what I lost
heart in hand just to pay the cost
determined not to lose a dime
I told you so I'm out of line

rain like rivers on my window

Tid att lyssna

Tidskriften Die Zeit i Tyskland inviterade poeter och tidskrifter till en europeisk poesiexkursion inför EU-valet. Det resulterade i tio dikter, från tio länder, publicerade i tio tidskrifter. Uppdraget för poeterna var att porträttera sin nation på fyra diktrader. Det gick så där. Tre av bidragen översteg radantalet och flertalet andades melankoli snarare än stolthet. Min favorit bland de tio, är den här:

Publicerad i: Kosovo 2.0
Poet: Shpëtim Selmani

On the first day blood was created
on the second day death
on the third love was mentioned
and then there were no days left for us

***

Jag hoppas att ni lagt märke till mina länkar i högerspalten. I dagens Utblick vill jag uppmärksamma "Poetry Out Loud", som är en webbplats tillägnad recitationskonsten. 

I USA tävlar high school-studenter över hela landet i poesirecitation. Det är enastående vilket värde man sätter på lyriken och det engelska språket. 

- Varför kan vi inte anordna något liknande i våra gymnasieskolor?

De nationella mästerskapen avgjordes 30 april i Washington, D.C. Under kvalificeringarna har 365000 studenter deltagit. Till slut stod Anita Norman från Arlington High School i Tennessee som vinnare. Om ni inte har förstått vilken kraft en diktuppläsning kan ha, bör ni lyssna på miss Norman. Hon reciterar "Let the Light Enter" av Frances Ellen Watkins Harper. Diktens tema är Goethes slutord på dödsbädden. 
De inledande två verserna följer här:

Let the Light Enter, by Frances Ellen Watkins Harper

The Dying Words of Goethe

“Light! more light! the shadows deepen,
        And my life is ebbing low,
Throw the windows widely open:
        Light! more light! before I go.

“Softly let the balmy sunshine
        Play around my dying bed,
E’er the dimly lighted valley
        I with lonely feet must tread.
...

***

Samtidigt satsar Massachusetts Poetry Festival på att sprida poesins budskap via Bostons kollektivtrafik. Projektet kallas "Poetry on the T". En av dikterna som pendlarna kan ta del av under maj månad, är:

The Summer Day, by Mary Oliver
(From New and Selected Poems, Volume 1. Boston : The Beacon Press, 1992.)

Who made the world?
Who made the swan, and the black bear?
Who made the grasshopper?
This grasshopper, I mean-
the one who has flung herself out of the grass,
the one who is eating sugar out of my hand,
who is moving her jaws back and forth instead of up and down-
who is gazing around with her enormous and complicated eyes.
Now she lifts her pale forearms and thoroughly washes her face.
Now she snaps her wings open, and floats away.
I don't know exactly what a prayer is.
I do know how to pay attention, how to fall down
into the grass, how to kneel down in the grass,
how to be idle and blessed, how to stroll through the fields,
which is what I have been doing all day.
Tell me, what else should I have done?
Doesn't everything die at last, and too soon?
Tell me, what is it you plan to do
with your one wild and precious life?

Vågor från öst

Onsdagstemat hämtar inspiration från vårt grannland i öster.
Ni får gärna lägga en röst i högerspaltens omröstning så att jag ser om den fungerar. Bloggers variant fungerade inte.

Trots att jag läser många barnböcker har jag faktiskt aldrig varit särskilt engagerad i Tove Janssons Mumindal. Det var en annan sorts finlandssvensk litteratur som jag lånade hem från biblioteket. I tjugoårsåldern läste jag Edith Södergran, Solveig von Schoultz och Bo Carpelan. 

Men också den finske lyrikern Pentti Saarikoski (1937-1983).
Han föddes i Karelen men växte upp i Helsingfors. Under kriget vistades han en kort period i Norrköping. Han studerade latin, grekiska, historia och lingvistik vid Helsingfors universitet, men tog aldrig någon examen. Från 1975 till sin död 1983 var han bosatt på Tjörn i Bohuslän. Under den perioden utkom tre samlingar som innehåller en del historiska referenser. Men jag har valt ut en dikt där han beskriver sin närmiljö. Jag är väldigt förtjust i tonläget och rytmen i den.

(Ur Thiarnia, av Pentti Saarikoski. En samlingsvolym med verken Dansgolvet på berget; Spela upp till dans; Den dunkles danser. Översättning: Mia Berner i samarbete med författaren ; efterskrift: Mia Berner. Lund : Ellerström, 2000.)

I min geocentriska värld
i Skärhamn
i fisklukten ytterst på bryggan
sitter jag med fötterna dinglande från knäna
i maj
Tjocka båtar som låtsas vara änder
flyter

på bottnens silltunneband
Mot magasinets vägg två tomma stolar
de som satt där dog i vintras
berättaren
och lyssnaren

Bland dem med två kängor
är jag udda
kommer nånannanstans ifrån

Stadens små trähus
knuffas, skjuter varandra ur vägen
klättrar på varandras axlar

på stranden buntar solen ihop sina strålar
stjälper sig i en svart kittel
som gungar på vågorna

***

Veckans "rävhona" är en prisbelönt finlandssvensk poet som debuterade 1972 med "En dikt om kärlek och annat".

Tua Forsström (f. 1947) föddes i Borgå och växte upp i västra Nyland. Numera delar hon sitt boende mellan Helsingfors och barndomstrakterna. Hon studerade litterturvetenskap, filosofi och socialpsykologi vid Helsingfors universitet. Därefter jobbade hon som förlagsredaktör åren 1972-1992. Sedan dess har hon varit författare på heltid.

Hon skriver ofta om människors utsatthet och om kärlek och ensamhet. Färgskalan i dikterna går från vemodigt grått till silvervitt, även om naturens egna vattenfärger bildar slingor på ytan.

(Ur Sånger : dikter, av Tua Forsström. Helsingfors : Söderström, 2006.)

Vi hade ett hem i dimman
Lance, det militärgråa fartyget ute i isen
Jag visste inte att ljuset kan vara så ljust
"Den som verkligen ser, ser endast
det han är utan"
Vi lärde oss att allting driver grönt
och violett på Barents hav

***

Veckans "okända" författare debuterade 1994 med "Öga för öga" och har blivit beskriven som en lekfull innovatör inom finlandssvensk poesi.

Ralf Andtbacka (f. 1963) är född i Kronoby och bosatt i Vasa sedan 1990. Han har sedan slutet av 1980-talet verkat som poet och kritiker och arbetat på bred front för att främja poesins livsvillkor både inom Finland och internationellt. År 2010 grundade han förlaget Ellips. Andtbacka har också översatt engelsk och amerikansk poesi. Källa: Schildts & Söderströms hemsida.

Om nätterna andas rummen, [första versen], av Ralf Andtbacka
(Ur Café Sjöjungfrun. Helsingfors : Söderström, 1999.)

Om nätterna andas rummen blått och svalka
hemligt register nyanser valenser frekvenser
knäppningar när virket lever och plåttaket
dras samman vaken långt in på småtimmarna
i juni som vecklat ut sin skira doftkarta
med fuktskadade veckotidningar bilder
av Heyerdahls bulliga papyrusskepp först
utfläkt segel och solgudens stolta brinnande öga
sedan söndersliten rest guppande saltbränd
tills destillerat gryningsljus bleker väggarna
och sömnigheten äntligen rullar in
en långsam långsam långsam dyning

Ett fall för poeten

Bloggens lördagsalfabet fortsätter med bokstäverna D - E - F. Det finns också en möjlighet att rösta i den nya omröstningen av Veckans Ord. Sju olika TV-producenter har kontaktat mig för att skriva en episod till deras TV-serie. Vilket erbjudande tycker ni att jag ska anta?

Mord i sinnet (Dr Tony Hill) - manusidé Resurrection
Mord i paradiset (kommissarie Poole) - Salamandersol
Morden i Midsomer (Barnaby) - Summer Drizzle
Wallander - Senvinterdag
Chief Inspector: Adam Dalgliesh - Penelopes väv
Sherlock - Ripples of Fear
Inspector Rebus - The Waterfront

***

D som i Detektiv - (engelska detective, detect 'uppdaga', av latin detectus 'avtäckt') kallas dels en civilklädd polisman som har till uppgift att utreda brott och innehar tjänst som kriminalinspektör, dels en privatperson som ägnar sig åt spanings- och utredningsarbete utan att vara anställd hos polisen. Källa: NE

Detektiverna, av Roberto Bolaño
(Ur Det okända universitetet; översättning av Anahí Giacaman-Ríos och Maria Nääs. Stockholm : Tranan, 2011.)

Jag drömde om detektiver, vilsna i den mörka staden
Jag hörde deras stönanden, deras kväljningar, känsligheten
I deras flykt
Jag drömde om två konstnärer som ännu inte hade fyllt 
40 år när Columbus
Upptäckte Amerika
(Den ene klassisk, tidlös, den andre
Alltid så jävla modern)
Jag drömde om ett lysande spår
Ormarnas stig
Som om och om igen genomsökts
Av fullständigt förtvivlade
Detektiver
Jag drömde om ett svårt fall,
Jag såg att korridorerna var fulla av poliser
Jag såg formulären som ingen tog hand om
De skamliga arkiven
Och sedan såg jag detektiven
Återvända till brottsplatsen
Ensam och lugn
Som i de värsta mardrömmarna
Såg jag honom sätta sig på golvet och röka
I ett sovrum med intorkat blod
Medan minutvisarna på klockan
Förskrämt färdades genom den ändlösa
Natten

E som i Etsning - (av etsa, av likabetydande tyska ätzen eg. 'låta äta') konstgrafisk djuptrycksmetod. En mästare på tekniken blev Rembrandt (ill.). De två dikterna är varandras motsatser, en lång - en kort, den ena beskriver hemska motiv (pesten) och den andra ljuvliga (årstiderna).

Etching of the Plague Years, by Mary Karr

(Ur The Devil's Tour. New Directi0ns, 1993)

In the valley of your art history book,  

the corpses stack in the back of a cart

drawn by an ox whose rolling shoulder muscles  

show its considerable weight.

He does this often. His velvet nostrils  

flare to indicate the stench.

It’s the smell you catch after class

while descending a urine-soaked

subway stair on a summer night

in a neighborhood where cabs won’t drive:  

the odor of dead flowers, fear

multiplied a thousand times.

The train door’s hiss

seals you inside with a frail boy  

swaying from a silver hoop.

He coughs in your direction, his eyes  

are burn holes in his face.

Back in the fourteenth-century print  

lying in your lap, a hand

white as an orchid has sprouted  

from the pyramid of flesh.

It claws the smoky air.

Were it not for that,

the cart might carry green cordwood  

(the human body knobby and unplaned).

Wrap your fingers around your neck  

and feel the stony glands.  

Count the holes in your belt loop

for lost weight.

In the black unfurling glass,

study the hard planes of your face.

Compare it to the prom picture  

in your wallet, the orchid

pinned to your chest like a spider.

Think of the flames

at your high school bonfire

licking the black sky, ashes rising,

innumerable stars. The fingers that wove  

with your fingers

have somehow turned to bone.

The subway shudders between dark and light.  

The ox plods across the page.

Think of everyone

you ever loved: the boy  

who gets off at your stop

is a faint ideogram for each.

Offer him your hand.  

Help him climb the stair.

***

Winter is an etching, spring a watercolor, summer an oil painting and autumn a mosaic of them all.

by Stanley Horowitz

(first published in Reader's Digest, 1983)

***

F som i Fasett - (fr. facette, diminutivform av face 'sida', 'yta') liten slipad yta med raka sidor på t.ex. ädelstenar. Används även inom psykologin för hur personlighetsdragen yttrar sig. 

En elegant [eller klurig?] kombination av ordets olika innebörder finns i en dikt av Johannes Anyuru. 
(Ur diktsamlingen Omega. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2005)

Linjerna i handflatorna
när man kupade dem
för att dricka
ur kranen
borta vid gympasalen:
fasetterna
i en kristall

Vad för sorts
varelse är människan
egentligen?

It is Holiday

Det kanske saknades lite blueskänsla förra fredagen? Jag lovar er kompensation i kväll. Bloggscenen äntras av "The Lady" herself, Billie Holiday (1915-1959).

Öppningsnumret blir en sång som fick stor betydelse för den amerikanska samhällspolitiken. En antirasistisk protestsång förknippad med Medborgarrättsrörelsen i USA. Den skrevs av Abel Meeropol (1903-1986), en rysk-judisk lärare och medlem i kommunistpartiet, som motiverades av de otäcka lynchbilderna från södra USA.  Sången hade också stor påverkan på musikstilen och Billie Holidays karriär. 1999 utsåg Time Magazine den till "the song of the century". Det har till och med skrivits en bok om sången och dess tillblivelse, “Strange Fruit: The Biography of a Song” av David Margolick. 

Strange fruit
Text och musik: Abel Meeropol
(Commodore Label, 1939)

Southern trees bear a strange fruit

Blood on the leaves and blood at the root

Black bodies swingin’ in the Southern breeze

Strange fruit hangin’ from the poplar trees

Pastoral scene of the gallant South

The bulgin’ eyes and the twisted mouth

Scent of magnolias sweet and fresh

Then the sudden smell of burnin’ flesh

Here is a fruit for the crows to pluck

For the rain to gather, for the wind to suck

For the sun to rot, for the tree to drop

Here is a strange and bitter crop

***

Låtmakarna till nästa låt inspirerades av en bästsäljarbok från 1932, Max Miller's (1899-1967), "I cover the waterfront". Den handlar om en journalist som undersöker smugglingshandel och blir förälskad i dottern till mannen han granskar.

I cover the waterfront

Text: Edward Heyman, 1907-1981

Musik: Johnny Green, 1908-1989

(första inspelning, 1933)

“Away from the city that hurts and knocks,

I’m standing alone by the desolate docks

In the still and the chill of the night

I see the horizon the great unknown

My heart has an ache

It’s as heavy as stone

With the dawn coming on, make it last

I cover the waterfront

I’m watching the sea

Will the one I love

Be coming back to me

I cover the waterfront

In search of my love

An I’m covered

By a starlit sky above

Here am I

Patiently waiting

Hoping and longing

Oh how I yearn

Where are you

Have you thought back time

Will you remember

Will you return

Will the one I love

Be coming back

To me”

***

Jag avslutar med en mycket poetisk och vacker text om New York City. Så vacker att magasinet Timeout placerade den på femte plats bland alla sånger som är skrivna om staden. Den skrevs först för Broadway-musikalen "Thumbs Up", 1934. Billie Holiday spelade in den 1952. Hösttemat i sången känns visserligen malplacerat en sommarkväll som denna, men texten är en oemotståndlig inbjudan till staden. Jag ger er Ella Fitzgerald (1917-1996) och Louis Armstrong (1901-1971).

Autumn in New York

Text & Musik: Vernon Duke (eg. Vladimir Aleksandrovich Dukelsky), 1903-1969. (Musikalen Thumbs Up, 1934)

Autumn in New York, why does it seem so inviting?

Autumn in New York, it spells the thrill of first knighting

Glittering crowds and shimmering clouds in canyons of steel

They’re making me feel, I'm home

Its autumn in New York that brings the promise of new love

Autumn in New York is often mingled with pain

Dreamers with empty hands, may sigh for exotic lands

Its autumn in New York, its good to live it again

Autumn in New York, the gleaming rooftops at sundown

Autumn in New York, it lifts you up when you’re run down

Jaded roues and gay divorces who lunch at the Ritz

Will tell you that its divine

This autumn in New York transforms the slums into Mayfair

Autumn in New York, you’ll need no castle in Spain

Lovers that bless the dark on benches in Central Park

Greet autumn in New York, its good to live it again

Lekfulla strövtåg

Den röda tråden i veckans onsdagsinlägg är språklig lekfullhet. Det inleds med Odysseus irrfärder och slutar på Kungsgatan i Göteborg.

Rut Hillarp (1914-2003)
Hon föddes i Lund men växte upp i en frikyrklig miljö i Hässleholm. Sina universitetsstudier bedrev hon i Stockholm där hon tog både fil.mag. och fil.lic. i litteraturhistoria 1945 och hon arbetade sedan som adjunkt och lektor vid olika Stockholmsskolor tills pensionen 1979. Kärlek och erotik var temat i både lyriken och i hennes romaner. (Källa: Alex författarlexikon)

Jag kom i kontakt med Rut Hillarps poesi under sent 80-tal när jag läste hennes fotopoesiböcker "Spegel under jorden", från 1982 och "Penelopes väv" från 1985. I den senare handlar det förstås om Odysseus hustru Penelope.

Fotomontage: Rut Hillarp. Ur Penelopes väv, 1985.

Penelope, av Rut Hillarp
Lidingö: Salamander, 1985.

Med öppna ögon ser hon havet i gryningen.
Men i spegeln ser hon inte längre sig själv,
bara huden som grovnar över årens trappa.
Friarnas trånad
hånar hon.
Det är annat de vill ha än hennes längtan:
vinberg och fårahjordar
rus och lek.

Odysseus bli alltmer en galge
som hon hänger sin stolthet på,

en skugga som rostar i stallet.

Hon drömmer om den ljumma natt
då en älskare kommer som inte friar till henne
och som försvinner
i morgonens dagg.
På dagarna är männen ju mest till besvär.
Deras skämtlynne är inte i hennes smak.

Hon fruktar blodet
som ska sippra under dörren till vävkammaren
den dag då Odysseus vänder åter.

***

Ibland gör man saker och val som i efterhand känns självklara och förutbestämda. När jag valde ut "räven" och "den okände" för veckans tre texter på temat hade jag ingen aning om att "den okände" har skrivit förordet till [räven] Thomas Tidholms "Blandade dikter 1964-2004". Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2004.

Förordet är en fantastisk hyllning till poeten, Thomas Tidholm. Jag återger en del av texten här. För böveln, låna boken och läs hans dikter och njut av Lina Ekdahls ode.

"...   En cowboypoet kanske han är. Eller en björktavla. Ett möte vid en korvkiosk. 
  Jag hörde ett program på radion om cowboypoeterna som skriver om den amerikanska folksjälen. Om landskapet och cowboysarna förstås, men inte bara, utan också om alla våras villkor, umbäranden. Om hur vi liksom håller på, försöker.
  Som ett korsstygnsbroderi.
  En innerlig cowboypoet. Som skriver om den svensa folksjälen. Som ropar: Bli inte rädd nu! Vi skall åka på semester.
  Gå inte ut. Så skriver han. Gå istället in. Och om huset börjar skaka, sitt kvar." (Ur förordet till Thomas Tidholms "Blandade dikter 1964-2004, av Lina Ekdahl.)

Thomas Tidholm (f. 1943)
Han föddes i Örebro men flyttade efter föräldrarnas skilsmässa med mamman till Huddinge, som sjuåring. Efter gymnsiet gick han fotografutbildning vid Christer Strömholms fotoskola. Han är verkligen en mångsysslare. Han har skrivit lyrik, en roman, samt barnböcker. De mest kända är väl böckerna om Ture. Han har också arbetat som översättare, av bl.a. Douglas Adams "Liftarens guide till galaxen". (Källa: Alex författarlexikon)

Gå inte ut, av Thomas Tidholm
(Ur Friluftsliv i Strandområden och andra prosadikter. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1991)

Problemet med vår tid. Man har sagt: det finns ingen utväg. Men jag säger: det finns för många utvägar. Allt som erbjuds är vägar ut, men ingen väg in. Man säger också: alla utvägar är redan förbrukade. Men jag säger: Försök då att hitta en väg in. För vägen in kan inte förbrukas. Så snart man kommit in är man där. Då har man det omkring sig. Då får man sitta vid elden.
  Men när en utväg har prövats och man väl har kommit ut, vill man strax in igen, för därute finns ingenting annat än frånvaron och den kalla rymden. Därav denna bitterhet, och denna besvikelse på utvägar.
  Jag säger alltså: Gå inte ut. Gå istället in. Och om huset börjar skaka, sitt kvar.
  Sitt kvar med ett vackert leende.

***

Det känns en aning orättvist att låta Lina Ekdahl bli veckans "okända" poet. I synnerhet efter att ha publicerat delar av hennes vackra text ovan. Jag hoppas att hon förlåter mig.

Lina Ekdahl (f. 1964) gillar att leka med ord, och som av en tillfällighet har hon arbetat som estradpoet, likt Johan Lindblom som syntes i bloggen för en vecka sedan.

Hon är poet och dramatiker, född i Göteborg där hon fortfarande är bosatt. Som dramatiker har hon varit verksam för barnteatergruppen Teater Kolibri. Hon har givit ut sex diktsamlingar. Den senaste bär just titeln, "Diktsamling". (Källa: Alex författarlexikon)

En fri dikt, av Lina Ekdahl
(Ur Diktsamlingen. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2012.)

Detta är en dikt som kliver fram
ungefär som att
här är jag
med det jag har
det är det här jag har att komma med
ingenting annat
bara just nu
det här
så här
jag är vad ni ser
ingenting annat

så säger den fria dikten
skjuter fram könet
placerar en puttekula på toppen
vandrar bredbent Kungsgatan fram