Ett fall för poeten

Bloggens lördagsalfabet fortsätter med bokstäverna D - E - F. Det finns också en möjlighet att rösta i den nya omröstningen av Veckans Ord. Sju olika TV-producenter har kontaktat mig för att skriva en episod till deras TV-serie. Vilket erbjudande tycker ni att jag ska anta?

Mord i sinnet (Dr Tony Hill) - manusidé Resurrection
Mord i paradiset (kommissarie Poole) - Salamandersol
Morden i Midsomer (Barnaby) - Summer Drizzle
Wallander - Senvinterdag
Chief Inspector: Adam Dalgliesh - Penelopes väv
Sherlock - Ripples of Fear
Inspector Rebus - The Waterfront

***

D som i Detektiv - (engelska detective, detect 'uppdaga', av latin detectus 'avtäckt') kallas dels en civilklädd polisman som har till uppgift att utreda brott och innehar tjänst som kriminalinspektör, dels en privatperson som ägnar sig åt spanings- och utredningsarbete utan att vara anställd hos polisen. Källa: NE

Detektiverna, av Roberto Bolaño
(Ur Det okända universitetet; översättning av Anahí Giacaman-Ríos och Maria Nääs. Stockholm : Tranan, 2011.)

Jag drömde om detektiver, vilsna i den mörka staden
Jag hörde deras stönanden, deras kväljningar, känsligheten
I deras flykt
Jag drömde om två konstnärer som ännu inte hade fyllt 
40 år när Columbus
Upptäckte Amerika
(Den ene klassisk, tidlös, den andre
Alltid så jävla modern)
Jag drömde om ett lysande spår
Ormarnas stig
Som om och om igen genomsökts
Av fullständigt förtvivlade
Detektiver
Jag drömde om ett svårt fall,
Jag såg att korridorerna var fulla av poliser
Jag såg formulären som ingen tog hand om
De skamliga arkiven
Och sedan såg jag detektiven
Återvända till brottsplatsen
Ensam och lugn
Som i de värsta mardrömmarna
Såg jag honom sätta sig på golvet och röka
I ett sovrum med intorkat blod
Medan minutvisarna på klockan
Förskrämt färdades genom den ändlösa
Natten

E som i Etsning - (av etsa, av likabetydande tyska ätzen eg. 'låta äta') konstgrafisk djuptrycksmetod. En mästare på tekniken blev Rembrandt (ill.). De två dikterna är varandras motsatser, en lång - en kort, den ena beskriver hemska motiv (pesten) och den andra ljuvliga (årstiderna).

Etching of the Plague Years, by Mary Karr

(Ur The Devil's Tour. New Directi0ns, 1993)

In the valley of your art history book,  

the corpses stack in the back of a cart

drawn by an ox whose rolling shoulder muscles  

show its considerable weight.

He does this often. His velvet nostrils  

flare to indicate the stench.

It’s the smell you catch after class

while descending a urine-soaked

subway stair on a summer night

in a neighborhood where cabs won’t drive:  

the odor of dead flowers, fear

multiplied a thousand times.

The train door’s hiss

seals you inside with a frail boy  

swaying from a silver hoop.

He coughs in your direction, his eyes  

are burn holes in his face.

Back in the fourteenth-century print  

lying in your lap, a hand

white as an orchid has sprouted  

from the pyramid of flesh.

It claws the smoky air.

Were it not for that,

the cart might carry green cordwood  

(the human body knobby and unplaned).

Wrap your fingers around your neck  

and feel the stony glands.  

Count the holes in your belt loop

for lost weight.

In the black unfurling glass,

study the hard planes of your face.

Compare it to the prom picture  

in your wallet, the orchid

pinned to your chest like a spider.

Think of the flames

at your high school bonfire

licking the black sky, ashes rising,

innumerable stars. The fingers that wove  

with your fingers

have somehow turned to bone.

The subway shudders between dark and light.  

The ox plods across the page.

Think of everyone

you ever loved: the boy  

who gets off at your stop

is a faint ideogram for each.

Offer him your hand.  

Help him climb the stair.

***

Winter is an etching, spring a watercolor, summer an oil painting and autumn a mosaic of them all.

by Stanley Horowitz

(first published in Reader's Digest, 1983)

***

F som i Fasett - (fr. facette, diminutivform av face 'sida', 'yta') liten slipad yta med raka sidor på t.ex. ädelstenar. Används även inom psykologin för hur personlighetsdragen yttrar sig. 

En elegant [eller klurig?] kombination av ordets olika innebörder finns i en dikt av Johannes Anyuru. 
(Ur diktsamlingen Omega. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2005)

Linjerna i handflatorna
när man kupade dem
för att dricka
ur kranen
borta vid gympasalen:
fasetterna
i en kristall

Vad för sorts
varelse är människan
egentligen?

World Wide Web

Vi börjar vår resa på Columbia University i New York. Den 14 april tillkännagavs de olika kategorivinnarna av The Pulitzer Prize. Den 28 maj får de ta emot sina utmärkelser vid en ceremoni på universitetet.
Lyrikpriset gick till Vijay Seshadri (f. 1954) för diktsamlingen "3 Sections", 2013. Den är hans tredje diktsamling. Tidigare utgivna är: The Long Meadow (2004) och Wild Kingdom (1996).
Versen i bloggen är hämtad från ett poem som publicerades i The New Yorker, dagarna efter 11 September-attacken 2001.

This is you at the doorway, unobserved,

while your aunts and uncles keen over the body.

This is your first river, your first planetarium, your first Popsicle.

The cold and brilliant day in six-color prints—

but the people on the screen are black and white.

Your friend’s mother is saying,

Hush, children! Don’t you understand history is being made?

You do, and you still do. Made and made again.

***

Vi förflyttar oss till de brittiska öarna och till webbplatsen Poetry Space vars ändamål är att öka intresset för, och skrivandet av, poesi. De anordnar en årlig internationell poesitävling sedan 2010. Årets tävling har sista bidragsinlämning 30 juni och ett första pris på £250.

De har också veckovisa tävlingar där webbplatsens besökare får rösta fram vinnare. Varje vecka är det ett nytt foto som ska inspirera skribenterna.

Den senaste utmaningen gällde det här fotografiet, av Chris O'Connell.

Jag är förtjust i bidraget som kom på andra plats (se nedan), men vinnarbidraget var också välskrivet. Ni kan läsa bidragen här.

All things come…, av Michael Docker

I wait.


Waiting is what I do

While light rises in the air,

Stillness settles

And my careful work surrounds me

With its light-catching

Beauty for those who see,

Life catching

Terror for those who don’t.


I wait.


My life is made of waiting,

Waiting and watching,

Making and mending,

surrounded by light,

centred on darkness.


I wait.


All things come to those who wait.

***

Samtidigt på andra sidan klotet pågår Sydney Writers' Festival 19/5-25/5. I dag, torsdag, har man hyllat 80-årige David Malouf. Men också haft maratonuppläsning av olika asiatiska och australiensiska poeters verk.
En av deltagarna var Dinah Roma (f. 1968), från Filippinerna. Hon undervisar vid De La Salle University’s Department of Literature i Manila. Hennes tredje diktsamling "Naming the Ruins" (Vagabond Press) släpps nu i maj.

Family Portrait, av Dinah Roma

(Ur diktsamlingen Geographies of Light, 2007.)

Where I touch their faces

creases cut through their gaze,

dreading the escape

past the lens.

Too many times I looked,

too many times I fancied

where they had gone after

the stillness, how into the fields

blurred by their shadows, they had

shaken the horror off their bones.

Among them, I could have

taken my place, stepped into

the imperceptible pact of light

and shadow, past and present

conniving where I’d stand

in that instance of bodies

composed for history—

Next to my mother, perhaps, barely

sixteen, faint in the background,

her lean arms limp at her side;

or, beside my aunt, a nimble girl,

whose hair shorn of passion,

sang herself to exile.

What story of that year

and place recalls the daybreak

they were herded into the river mouth,

the hour calmed by the leaves’

consenting sway?

In this airy, well-lit room,

a tale long sealed in glass

shimmers each time light shines

on them now, as when sun hits

water, as when surface breaks

in ripples of fear.

Det gnistrar om Pia Tafdrups diktning

Söndagen är vilodag, för en del. Poetry with Blues går på upptäcksfärd i Pia Tafdrups liv. Bokrecension ska det bli.

Nu är bloggens veckoplan komplett:

Måndagar - frossar vi i ljuvliga fraser och formuleringar.
Tisdagar - blir det undervisning i Poesiskolan.
Onsdagar - Tre texter, tre poeter. "En död, en räv och en okänd."
Torsdagar - Utblick i poesivärlden.
Fredagar - Sångtexter, ibland med "blå stämning".
Lördagar - Poesifyllt alfabet. Interaktion med läsarna.
Söndagar - Bokrecension.

Jag har läst diktsamlingen Salamandersol av Pia Tafdrup, i översättning av Jonas Rasmussen. Lund : Ellerström, 2013.
(Originaltitel: Salamandersol. København : Gyldendal, 2012.)

Omslagsbild från det danska originalet

Eftersom boken kom ut på svenska förra sommaren, så har det redan skrivits en del om den. Min förhoppning var att det danska originalet från 2012 skulle vara tillgängligt på något bibliotek i Stockholm. Tyvärr, icke så. Det blir en recension av den svenska översättningen.

Salamandersol har liksom föregångarna Hvalerne i Paris (2002), Tarkovskijs heste (2006) och Traekfuglens kompas (2010), ett element (naturens urämne) som centralt tema. Den fjärde och sista delen i sviten följer eldens andeväsen, som i medeltida tro gestaltades av en salamander.

Recensionerna som jag har läst har fokuserat på de biografiska hållpunkterna i diktsamlingen. Avtrycken från viktiga familjehändelser och de korta minnesvärda ögonblicksbilderna. Sådant som vi själva har en relation till och kan känna igen oss i. Ett helt naturligt förhållningssätt eftersom boken innehåller 60 dikter, en för varje år i poetens liv. Pia Tafdrup är född 1952.

Min ingång till, och utgång ur, diktsamlingen är en annan. Jag upplever att de starkaste texterna berör skrivprocessen, hennes möten med litteraturen och de politiska idealen. I flera av dem sprakar elden, den som föder drömmar och håller passioner vid liv. Men de rymmer andra känslor också. Rädslan, och en flämtande ångest, inför den obarmhärtiga vetskapen att andra ska syna hennes texter. 

Dikten "Salamandersjälens dröm" skildrar hennes debutår som författare. Den sprakar som ett fallande gnistregn.

Salamandersjälens dröm

Glas fångar solens strålar, spritter
skört och skröpligt,
smälter paradissvart, strömmar
och skjuter fram i sekunders
  oberäkneliga former.
Mjölkvita tankars gungande ishav,
solen, blodet,
  tidens labyrint.
Bottenfrusna bokstäver töar,
som en ryggrad
  rätar ut sig,
som senor och muskler vibrerar,
spänns virvel för virvel,
  väcks till liv
                   av eldens experiment.
Ord sjuder och vaknar
i flammor, byggs upp 
                               i flammor,
glöder rött
i passagen från något till något annat.
Dö för att få leva,
självförglömmande sätta ryggmärgsfärger 
på spel
  i källklart ljus,
ångestpulsens serafiska slag.
Salamandersjälens dröm:
  att låna sitt ljus till alla.
Salamandersol:
  ett livgivande och skoningslöst möte.

Diktsamlingen innehåller åtskilliga rader om läsandets betydelse. Vi, bibliotekarier, kan bara stryka under och föra det vidare. När ingången till litteraturen väl är passerad så blir utgången en transithall inför nästa destination. 

Så här synes det, ur den elvaåriga Pias perspektiv, i dikten "Höstdag".
"...
Pappa läser vid skrivbordet
  och jag
föds in i det virvlande.
Jag slukar världen med en blick,
  eller den slukar mig.
Jag är där
            och är där inte."

Eller som i beskrivningen av studentens bokinköp, ur "Studier av ett och annat".
"... 
i skytteltrafik
mellan juvelbutiker av bokhandlare och antikvariat
med en läderväska som drar axlarna
  allt mer sneda."

Andemeningen för hennes skrivande finns nedtecknad i en av de längre dikterna, "Det är den tiden". Den återges också på omslagets baksida.
"Skriva,
inte för att frälsa världen
                              utan väcka den ur dess slummer
med språkets distinkta karateslag."

Jag önskar verkligen att jag hade kunnat läsa diktsamlingen på danska, utan det svenska filtret. Det gäller i synnerhet för recensionens avslutande citat, från dikten "Spiral". Den erfarna poetens ord, när hon står framför livets nakna summering. 

"...
När kompassnålen ändrar riktning,
när salamandern rusar
                               genom eld,
när en eldpelare reser sig
och anden, förvandlad,
frambringar världen som sådan -
utslungas under en kort sekund
  ord
som lyser som ärrad hud,
där ett livs smekning är ingraverad."

Slutomdöme:
På grund av den biografiska genomgången kan diktsamlingen upplevas som lite spretig. Men den innehåller flera litterära höjdpunkter som jag gärna återvänder till. Den kräver inga djuplodande förkunskaper även om vissa delar ger läsaren tolkningsbesvär. Den har något för alla. Jag rekommenderar den till alla skrivsugna tonåringar.

Ett alfabet i relief

Under lördagarna kommer bloggen att sätta ihop ett poesifyllt alfabet, av intressanta ord och dikter. Det inleds så klart med A - B - C.

Från colorbox.com

Det blir även omröstning av Veckans Ord, och läsarna får en utmaning som är kopplad till den.

I sidkolumnen kan ni svara på vilket ord ni föredrar att ha på väggen, i ett broderi. De nominerade är ...



Elsinore - Det engelska ordet för staden Helsingör, är vackert kvinnligt. Det blev berömt genom Shakespeares Hamlet.

Meeresstille - Ett ord som överträffar engelskans "calm sea". Goethe fick läsaren att andas in, snarare än att andas ut.

Omnejd - Ordet nejd har tyskt ursprung och betyder område, trakt. Besläktat med de tyska orden Nahe, Nähe (nära, närhet). Omnejd blir alltså trakterna runt omkring. Ett typiskt Selma Lagerlöf-ord.

Solitary - är ett ord som Google Translate behandlar illa. Ordet ingår ofta som attribut till ett substantiv, ex. solitary life, solitary one. Det är mer ett självvalt liv än ett ensligt sådant, tycker jag. Ursprunget är franskans solitaire (från 1300-talets mitt).

Svavelsommar - Ett ord som inrymmer tidens förgänglighet och alla fasor däremellan. Ett fantastiskt nyskapande ord. Tack för det, Johan Lindblom.

Varghund - är ett ord för olika hundraser. Namnet kommer från förmågan att jaga bort vargar, mycket tack vare sin storlek. För mig är ordet kopplat till den socialrealistiska journalisten och författaren Jack London, vars äventyrsbok "Varghunden" slukades av en läshungrig mellanstadiepojk.

Videung - En ännu icke utknoppad vide. Ordet vide är germanskt (tyska: Weide, engelska: withy) och betydde ursprungligen "något flätat". Zacharias Topelius gjorde poesi av det i barntidningen Trollsländan 1869.

Utmaning (frivilligt)

Skriv en femrading om ditt valda ord. En femrading är en dikt med följande form. Mejla gärna era alster till bookrooka1@gmail.com.

Rad 1: Ett substantiv
Rad 2: Två adjektiv som hör ihop med ordet i rad 1.
Rad 3: Tre verb som också hör ihop med ordet i rad 1.
Rad 4: En mening med fyra ord som beskriver en känsla.
Rad 5: Ordet från rad 1 igen, eller en synonym till det.

Exempel:

Vinden

sval, mjuk

blåser, viner, sjunger

Svalkar en varm sommardag

Vinden

***

Nu undrar ni säkert, "Vart tog dagens alfabetsdikter vägen?". Här kommer de.

A som i Alabaster - är en finkornig bergart. Den är genomskinlig och förekommer i färgerna rött, vitt och grått. Den förväxlas ibland med marmor, men är mindre hård och används för bildhuggning och till prydnadsföremål. Ordet kommer från grekiskan. Källa: NE

The Sleeping, by Emily Dickinson (1830-1886). 
Dikten finns i olika versioner, skrivna mellan 1859-1862. Ann Jäderlund har gjort en översättning av en annan version. Den finner ni i "Gång på gång är skogarna rosa", Bonniers, 2012.

Safe in their Alabaster Chambers—

Untouched by Morning

And untouched by Noon—

Sleep the meek members of the Resurrection—

Rafter of satin,

And Roof of stone.

Light laughs the breeze

In her Castle above them—

Babbles the Bee in a stolid Ear,

Pipe the Sweet Birds in gorant cadence—

Ah, what sagacity perished here!

***

B som i Bohem - Ordet kommer från franskans, "Bohème", med betydelsen vagabond. Ursprungligen betydde det att personen, som betraktades vara rom, kom från Böhmen. Sedermera blev det ett uttryck för sorglöst levande artister. Källa: NE

Ma Bohème, par Arthur Rimbaud (1854-1891)

(Publicerades först efter hans död, i samlingen Poésies, 1895.)

Je m'en allais, les poings dans mes poches crevées ;

Mon paletot aussi devenait idéal ;

J'allais sous le ciel, Muse ! et j'étais ton féal ;

Oh ! là là ! que d'amours splendides j'ai rêvées !

Mon unique culotte avait un large trou.

- Petit-Poucet rêveur, j'égrenais dans ma course

Des rimes. Mon auberge était à la Grande Ourse.

- Mes étoiles au ciel avaient un doux frou-frou

Et je les écoutais, assis au bord des routes,

Ces bons soirs de septembre où je sentais des gouttes

De rosée à mon front, comme un vin de vigueur ;

Où, rimant au milieu des ombres fantastiques,

Comme des lyres, je tirais les élastiques

De mes souliers blessés, un pied près de mon coeur !

My Bohemian Life, by Arthur Rimbaud

(Translation by Oliver Bernard: Arthur Rimbaud, Collected Poems, 1962.)

I went off with my hands in my torn coat pockets;

My overcoat too was becoming ideal;

I travelled beneath the sky, Muse! and I was your vassal;

Oh dear me! what marvellous loves I dreamed of!

My only pair of breeches had a big whole in them.

– Stargazing Tom Thumb, I sowed rhymes along my way.

My tavern was at the Sign of the Great Bear.

– My stars in the sky rustled softly.

And I listened to them, sitting on the road-sides

On those pleasant September evenings while I felt drops

Of dew on my forehead like vigorous wine;

And while, rhyming among the fantastical shadows,

I plucked like the strings of a lyre the elastics

Of my tattered boots, one foot close to my heart!

***

C som i Cameo - Det engelska ordet cameo kan betyda:

1) en kort beskrivning, porträtt (eller: cameo role - en liten roll i en teaterpjäs eller film).

2) en smyckessten, kamé

Självklart har den andra betydelsen en mycket äldre bakgrundshistoria än den första. Ordet för smyckesstenen, med upphöjd relief och i olika färger, har förekommit sedan tidigt 1200-tal, troligen med ursprung i persiskan. Källa: NE

Cameo, by Konstantin Balmont (1867-1942)

(Från ryska till engelska av Y. Bonver, 2003)

She’s one of them seem goodly with cameos,

With slowness, enamels of the olds,

Windows to gardens, moonlights, sad accords,

Round a swan neck – light of a pearly necklace.

Wizards gave her a kingdom with a palace,

In which the near and far have the same odds.

And time is sorry to destroy tales’ plots.

Snow will not fan this garden of sweet fairies.

In the mid-night, I’m by her window glass.

There, she was sitting by her bed in silence.

Her spring was loved by the gazelle’s glance.

Lime-trees were bearing in their spell the past.

And velvet pines were dropping shades from highness…

She was alone, she was downcast.

I spegeln

Torsdagar betyder "Utblick". Vad händer runt om i poesivärlden? Poetry with Blues spanar och berättar.

I Skottland firar Scottish Poetry Library 30 år. Jag är så avundsjuk på kiltfolket och deras unika poesibibliotek. En vacker biblioteksbyggnad (som vunnit pris), ett bestånd som inte bara har nationell bredd utan som också har fokus på Europas poesi, samt en helt underbar webbportal. Det smakar mumma för en poesiälskare!! Kan jag inte få en bibliotekarietjänst där, snälla - snälla - snälla?

På hemsidan har de en väldigt bra kalender där olika arrangörer kan sprida information om sina events. "Weep and learn", alla folkbibliotek i Sverige. I kalendern såg jag att det blir uppläsning av och diskussion kring en av Nordamerikas intressantaste poeter, Anne Carson (f. 1950), på tisdag i Edinburgh. Synd att man inte har vägarna förbi. Jag undrar vilka dikter de valt ut. Hennes diktsamling "Autobiography of red : a novel in verse" (1998), som kom i svensk översättning 2009 (Röd självbiografi: en versroman) fick ju ett fantastiskt mottagande av recensenterna. 

Men författarporträttet i "Alex - Författarlexikon" är undermåligt och saknar en fullständig verkförteckning. Det gillar inte en skolbibliotekarie, speciellt inte med tanke på att hon brukar vara en av tre kanadensiska författare som omnämns i Nobelprisspekulationerna. Nu gick ju priset till en av de andra två, så Anne lär bli utan. Ett verk som saknas i Författarlexikonets lista är "Glass, Irony and God", 1994. Från det hämtar jag inledningen på den långa dikten "The Glass Essay".

The Glass Essay, by Anne Carson

(From Glass, Irony and God, 1994.)

I can hear little clicks inside my dream.  

Night drips its silver tap

down the back.

At 4 A.M. I wake. Thinking

of the man who  

left in September.  

His name was Law.

My face in the bathroom mirror

has white streaks down it.

I rinse the face and return to bed.

Tomorrow I am going to visit my mother.

***

Tidskriften "The New York Review of Books" har valt ut 30 dikter (bland de dryga 500) som tidigare publicerats i magasinet och gett dem en dag var under april månad. Webbpubliceringen gjordes i samband med National Poetry Month.

Jag älskar sådana listor, där man kan "browsa" bland några av världens bästa poeter. Till min förtjusning fann jag en dikt med titeln "1967", mitt födelseår. Dikten skrevs 1867, alltså hundra år tidigare, av Thomas Hardy (1840-1928). Den publicerades emellertid först 1909.

1967, av Thomas Hardy
(Ur Time’s Laughingstocks and Other Verses, 1909)

In five-score summers! All new eyes,

New minds, new modes, new fools, new wise;

New woes to weep, new joys to prize;

With nothing left of me and you

In that live century’s vivid view

Beyond a pinch of dust or two;

A century which, if not sublime,

Will show, I doubt not, at its prime,

A scope above this blinkered time.

—Yet what to me how far above?

For I would only ask thereof

That thy worm should be my worm, Love!

—16 Westbourne Park Villas, 1867

***

Utblicken meddelar avslutningsvis att den polske poeten Tadeusz Różewicz har avlidit, 92 år gammal. Poeten med den avskalade stilen, som avskydde det yvigt moderna.

Dikten nedan är helt briljant. Bloggen publicerar första halvan av den. Men det blev aldrig något Nobelpris för honom.

poesins omnejd, av Tadeusz Różewicz (1921-2014)

(Ur Professorns kniv och andra dikter [ett urval], 2003. Svensk tolkning: Catherine Berg och Jan Mizerski.)

efter att ha skrivit en dikt

blir jag förvisad

fördriven

till poesins omnejd

till livets centrum

numera inser jag att

världen är "konstig"

men livet är inte

dårens dröm

någon - det var i början -

ville leda mig ut

ur labyrinten

ge mig din hand

lägg den i mitt sår

börja tro

sade han till mej

men jag har redan glömt

vem det var

och när det skedde

efter avslutad dikt

är jag förvisad

fördriven

till poesins omnejd

i poesins omnejd

härskar kaos

krampaktig oro

livet sjuder

endast poesins inre

är tomt och stilla

ingången dit

är öppen för alla

utgång saknas

det är just därför

som poeter - sökande

går i fällan

lockelsen

"skönhet"

"mänsklighetens framgång"

berömmelse

kvällar vid levande ljus

kvinnoblickar

lagrar ordnar

poeter förlorar siktet

hamnar i förvirring

i galenskap

blir politiker

förtrogna rådgivare

hovmarskalker

ministrar

presidenter

experter på sanning

och även skörlevnad

hoppar ut genom fönstren

kraschar mot marken

som musikinstrumenten

de unga "kompasslösa"

(Å! f-n vilka stolar!)

sjunger pop-poesi

som länk mellan

topp och avgrund

sedan många år

utövar jag

detta yrke

som jag har blivit utvald

och kallad till

"det heter poesi"

...