Visar inlägg med etikett livet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett livet. Visa alla inlägg

torsdag 29 maj 2014

Tid att lyssna

Tidskriften Die Zeit i Tyskland inviterade poeter och tidskrifter till en europeisk poesiexkursion inför EU-valet. Det resulterade i tio dikter, från tio länder, publicerade i tio tidskrifter. Uppdraget för poeterna var att porträttera sin nation på fyra diktrader. Det gick så där. Tre av bidragen översteg radantalet och flertalet andades melankoli snarare än stolthet. Min favorit bland de tio, är den här:

Publicerad i: Kosovo 2.0
Poet: Shpëtim Selmani

On the first day blood was created
on the second day death
on the third love was mentioned
and then there were no days left for us


***

Jag hoppas att ni lagt märke till mina länkar i högerspalten. I dagens Utblick vill jag uppmärksamma "Poetry Out Loud", som är en webbplats tillägnad recitationskonsten. 



I USA tävlar high school-studenter över hela landet i poesirecitation. Det är enastående vilket värde man sätter på lyriken och det engelska språket. 

- Varför kan vi inte anordna något liknande i våra gymnasieskolor?

De nationella mästerskapen avgjordes 30 april i Washington, D.C. Under kvalificeringarna har 365000 studenter deltagit. Till slut stod Anita Norman från Arlington High School i Tennessee som vinnare. Om ni inte har förstått vilken kraft en diktuppläsning kan ha, bör ni lyssna på miss Norman. Hon reciterar "Let the Light Enter" av Frances Ellen Watkins Harper. Diktens tema är Goethes slutord på dödsbädden. 
De inledande två verserna följer här:

Let the Light Enter, by Frances Ellen Watkins Harper

The Dying Words of Goethe

“Light! more light! the shadows deepen,
        And my life is ebbing low,
Throw the windows widely open:
        Light! more light! before I go.

“Softly let the balmy sunshine
        Play around my dying bed,
E’er the dimly lighted valley
        I with lonely feet must tread.
...


***

Samtidigt satsar Massachusetts Poetry Festival på att sprida poesins budskap via Bostons kollektivtrafik. Projektet kallas "Poetry on the T". En av dikterna som pendlarna kan ta del av under maj månad, är:

The Summer Day, by Mary Oliver
(From New and Selected Poems, Volume 1. Boston : The Beacon Press, 1992.)

Who made the world?
Who made the swan, and the black bear?
Who made the grasshopper?
This grasshopper, I mean-
the one who has flung herself out of the grass,
the one who is eating sugar out of my hand,
who is moving her jaws back and forth instead of up and down-
who is gazing around with her enormous and complicated eyes.
Now she lifts her pale forearms and thoroughly washes her face.
Now she snaps her wings open, and floats away.
I don't know exactly what a prayer is.
I do know how to pay attention, how to fall down
into the grass, how to kneel down in the grass,
how to be idle and blessed, how to stroll through the fields,
which is what I have been doing all day.
Tell me, what else should I have done?
Doesn't everything die at last, and too soon?
Tell me, what is it you plan to do
with your one wild and precious life?

torsdag 22 maj 2014

World Wide Web

Vi börjar vår resa på Columbia University i New York. Den 14 april tillkännagavs de olika kategorivinnarna av The Pulitzer Prize. Den 28 maj får de ta emot sina utmärkelser vid en ceremoni på universitetet.
Lyrikpriset gick till Vijay Seshadri (f. 1954) för diktsamlingen "3 Sections", 2013. Den är hans tredje diktsamling. Tidigare utgivna är: The Long Meadow (2004) och Wild Kingdom (1996).
Versen i bloggen är hämtad från ett poem som publicerades i The New Yorker, dagarna efter 11 September-attacken 2001.

This is you at the doorway, unobserved,
while your aunts and uncles keen over the body.
This is your first river, your first planetarium, your first Popsicle.
The cold and brilliant day in six-color prints—
but the people on the screen are black and white.
Your friend’s mother is saying,
Hush, children! Don’t you understand history is being made?

You do, and you still do. Made and made again.

***

Vi förflyttar oss till de brittiska öarna och till webbplatsen Poetry Space vars ändamål är att öka intresset för, och skrivandet av, poesi. De anordnar en årlig internationell poesitävling sedan 2010. Årets tävling har sista bidragsinlämning 30 juni och ett första pris på £250.

De har också veckovisa tävlingar där webbplatsens besökare får rösta fram vinnare. Varje vecka är det ett nytt foto som ska inspirera skribenterna.

Den senaste utmaningen gällde det här fotografiet, av Chris O'Connell.



Jag är förtjust i bidraget som kom på andra plats (se nedan), men vinnarbidraget var också välskrivet. Ni kan läsa bidragen här.

All things come…, av Michael Docker

I wait.


Waiting is what I do

While light rises in the air,

Stillness settles

And my careful work surrounds me

With its light-catching

Beauty for those who see,

Life catching

Terror for those who don’t.


I wait.


My life is made of waiting,

Waiting and watching,

Making and mending,

surrounded by light,

centred on darkness.


I wait.


All things come to those who wait.


***

Samtidigt på andra sidan klotet pågår Sydney Writers' Festival 19/5-25/5. I dag, torsdag, har man hyllat 80-årige David Malouf. Men också haft maratonuppläsning av olika asiatiska och australiensiska poeters verk.
En av deltagarna var Dinah Roma (f. 1968), från Filippinerna. Hon undervisar vid De La Salle University’s Department of Literature i Manila. Hennes tredje diktsamling "Naming the Ruins" (Vagabond Press) släpps nu i maj.


Family Portrait, av Dinah Roma
(Ur diktsamlingen Geographies of Light, 2007.)

Where I touch their faces
creases cut through their gaze,
dreading the escape
past the lens.

Too many times I looked,
too many times I fancied
where they had gone after
the stillness, how into the fields
blurred by their shadows, they had
shaken the horror off their bones.

Among them, I could have
taken my place, stepped into
the imperceptible pact of light
and shadow, past and present
conniving where I’d stand
in that instance of bodies
composed for history—

Next to my mother, perhaps, barely
sixteen, faint in the background,
her lean arms limp at her side;
or, beside my aunt, a nimble girl,
whose hair shorn of passion,
sang herself to exile.

What story of that year
and place recalls the daybreak
they were herded into the river mouth,
the hour calmed by the leaves’
consenting sway?

In this airy, well-lit room,
a tale long sealed in glass
shimmers each time light shines
on them now, as when sun hits
water, as when surface breaks
in ripples of fear.

måndag 19 maj 2014

I ett duggregn före gryningen

Det börjar med en andlöst vacker dikt om tid och stillhet, av den Litauenfödde Nobelpristagaren, Czesław Miłosz (1911-2004). I synnerhet fångas man av ögonblicket som skildras i de första fyra raderna.
Jag publicerar Robert Hass engelska version eftersom den känns mer rytmisk än den svenska.

After paradise, by Czesław Miłosz
(English translation: Robert Hass)

Don’t run any more. Quiet. How softly it rains
On the roofs of the city. How perfect
All things are. Now, for the two of you
Waking up in a royal bed by a garret window.
For a man and a woman. For one plant divided
Into masculine and feminine which longed for each other.
Yes, this is my gift to you. Above ashes
On a bitter, bitter earth. Above the subterranean
Echo of clamorings and vows. So that now at dawn
You must be attentive: the tilt of a head,
A hand with a comb, two faces in a mirror
Are only forever once, even if unremembered,
So that you watch what it is, though it fades away,
And are grateful every moment for your being.
Let that little park with greenish marble busts
In the pearl-gray light, under a summer drizzle,
Remain as it was when you opened the gate.
And the street of tall peeling porticos
Which this love of yours suddenly transformed.

Vi övergår till en av mina favoriter, och en av Mikael Wiehes, den chilenske poeten Pablo Neruda (1904-1973). Vi landar i en av hans kärleksdikter från 1952, då utgiven under annat namn för att undvika otrohetsskandal. Tio år senare publicerades de åter igen, i namnet Pablo Neruda. 

Ur diktsamlingen "Kaptenens verser", av Pablo Neruda. Höganäs : Bra Böcker, 1984. Svensk översättning: Lasse Söderberg. Originaltitel: Los versos del capitán

Dina händer
När du sträcker dina händer,
älskade, mot mina
vad bär de flygande med sig?
Varför hejdade de sig
plötsligt vid min mun.
varför känner jag igen dem 
som om jag någon gång tidigare
hade vidrört dem,
som om de innan de ännu fanns
hade strukit
min panna, min midja.

Deras mjukhet kom
flygande över tiden,
över havet, över röken,
över våren
och när du lade dina händer på mitt bröst
kände jag igen dessa duvans
gyllene vingar,
kände jag igen denna lera
och denna färg likt vetets.

Alla år i mitt liv
irrade jag runt och sökte dem.
jag gick uppför trappor,
jag korsade stenlagda vägar,
jag åkte tåg,
vattnen förde mig med
och i duvornas skinn
tyckte jag mig röra vid dig.
I träet kom jag 
plötsligt i beröring med dig,
mandeln förkunnade för mig
din hemliga mildhet
tills dina händer knöts
på mitt bröst
och låg där som två vingar
vid slutet av sin resa.

Bloggen slutar i gryningen med en kort dikt av Danmarks mest respekterade poet, Inger Christensen (1935-2009), hämtad från hennes debutsamling "Lys", 1962. Den utkom i ny översättning av Marie Silkeberg, förra året. Stockholm: Modernista, 2013.

Den här dikten har ett härligt koncentrat och en form som jag älskar, och som jag själv har praktiserat. Jag skulle vilja ge ut en samling av dikter, som har den formen. Det får bli vid nästa paradigmskifte i livet.

Gryning, av Inger Christensen
(Ur Ljus, 2013. Översättning: Marie Silkeberg)

Dagen som räfflas
av vinden en morgon
ugglornas fjädrar
på ett ljusare sätt
sinnet som skiftar
förminskas
något försvann

lördag 17 maj 2014

Ett alfabet i relief

Under lördagarna kommer bloggen att sätta ihop ett poesifyllt alfabet, av intressanta ord och dikter. Det inleds så klart med A - B - C.
Från colorbox.com

Det blir även omröstning av Veckans Ord, och läsarna får en utmaning som är kopplad till den.

I sidkolumnen kan ni svara på vilket ord ni föredrar att ha på väggen, i ett broderi. De nominerade är ...




Elsinore - Det engelska ordet för staden Helsingör, är vackert kvinnligt. Det blev berömt genom Shakespeares Hamlet.

Meeresstille - Ett ord som överträffar engelskans "calm sea". Goethe fick läsaren att andas in, snarare än att andas ut.

Omnejd - Ordet nejd har tyskt ursprung och betyder område, trakt. Besläktat med de tyska orden Nahe, Nähe (nära, närhet). Omnejd blir alltså trakterna runt omkring. Ett typiskt Selma Lagerlöf-ord.

Solitary - är ett ord som Google Translate behandlar illa. Ordet ingår ofta som attribut till ett substantiv, ex. solitary life, solitary one. Det är mer ett självvalt liv än ett ensligt sådant, tycker jag. Ursprunget är franskans solitaire (från 1300-talets mitt).

Svavelsommar - Ett ord som inrymmer tidens förgänglighet och alla fasor däremellan. Ett fantastiskt nyskapande ord. Tack för det, Johan Lindblom.

Varghund - är ett ord för olika hundraser. Namnet kommer från förmågan att jaga bort vargar, mycket tack vare sin storlek. För mig är ordet kopplat till den socialrealistiska journalisten och författaren Jack London, vars äventyrsbok "Varghunden" slukades av en läshungrig mellanstadiepojk.

Videung - En ännu icke utknoppad vide. Ordet vide är germanskt (tyska: Weide, engelska: withy) och betydde ursprungligen "något flätat". Zacharias Topelius gjorde poesi av det i barntidningen Trollsländan 1869.

Utmaning (frivilligt)

Skriv en femrading om ditt valda ord. En femrading är en dikt med följande form. Mejla gärna era alster till bookrooka1@gmail.com.

Rad 1: Ett substantiv
Rad 2: Två adjektiv som hör ihop med ordet i rad 1.
Rad 3: Tre verb som också hör ihop med ordet i rad 1.
Rad 4: En mening med fyra ord som beskriver en känsla.
Rad 5: Ordet från rad 1 igen, eller en synonym till det.

Exempel:

Vinden
sval, mjuk
blåser, viner, sjunger
Svalkar en varm sommardag
Vinden
***


Nu undrar ni säkert, "Vart tog dagens alfabetsdikter vägen?". Här kommer de.

A som i Alabaster - är en finkornig bergart. Den är genomskinlig och förekommer i färgerna rött, vitt och grått. Den förväxlas ibland med marmor, men är mindre hård och används för bildhuggning och till prydnadsföremål. Ordet kommer från grekiskan. Källa: NE

The Sleeping, by Emily Dickinson (1830-1886). 
Dikten finns i olika versioner, skrivna mellan 1859-1862. Ann Jäderlund har gjort en översättning av en annan version. Den finner ni i "Gång på gång är skogarna rosa", Bonniers, 2012.

Safe in their Alabaster Chambers—
Untouched by Morning
And untouched by Noon—
Sleep the meek members of the Resurrection—
Rafter of satin,
And Roof of stone.

Light laughs the breeze
In her Castle above them—
Babbles the Bee in a stolid Ear,
Pipe the Sweet Birds in gorant cadence—
Ah, what sagacity perished here!

***

B som i Bohem - Ordet kommer från franskans, "Bohème", med betydelsen vagabond. Ursprungligen betydde det att personen, som betraktades vara rom, kom från Böhmen. Sedermera blev det ett uttryck för sorglöst levande artister. Källa: NE

Ma Bohème, par Arthur Rimbaud (1854-1891)
(Publicerades först efter hans död, i samlingen Poésies, 1895.)

Je m'en allais, les poings dans mes poches crevées ;
Mon paletot aussi devenait idéal ;
J'allais sous le ciel, Muse ! et j'étais ton féal ;
Oh ! là là ! que d'amours splendides j'ai rêvées !

Mon unique culotte avait un large trou.
- Petit-Poucet rêveur, j'égrenais dans ma course
Des rimes. Mon auberge était à la Grande Ourse.
- Mes étoiles au ciel avaient un doux frou-frou

Et je les écoutais, assis au bord des routes,
Ces bons soirs de septembre où je sentais des gouttes
De rosée à mon front, comme un vin de vigueur ;

Où, rimant au milieu des ombres fantastiques,
Comme des lyres, je tirais les élastiques
De mes souliers blessés, un pied près de mon coeur !


My Bohemian Life, by Arthur Rimbaud
(Translation by Oliver Bernard: Arthur Rimbaud, Collected Poems, 1962.)

I went off with my hands in my torn coat pockets;
My overcoat too was becoming ideal;
I travelled beneath the sky, Muse! and I was your vassal;
Oh dear me! what marvellous loves I dreamed of!

My only pair of breeches had a big whole in them.
– Stargazing Tom Thumb, I sowed rhymes along my way.
My tavern was at the Sign of the Great Bear.
– My stars in the sky rustled softly.

And I listened to them, sitting on the road-sides
On those pleasant September evenings while I felt drops
Of dew on my forehead like vigorous wine;

And while, rhyming among the fantastical shadows,
I plucked like the strings of a lyre the elastics
Of my tattered boots, one foot close to my heart!


***

C som i Cameo - Det engelska ordet cameo kan betyda:
1) en kort beskrivning, porträtt (eller: cameo role - en liten roll i en teaterpjäs eller film).
2) en smyckessten, kamé

Självklart har den andra betydelsen en mycket äldre bakgrundshistoria än den första. Ordet för smyckesstenen, med upphöjd relief och i olika färger, har förekommit sedan tidigt 1200-tal, troligen med ursprung i persiskan. Källa: NE

Cameo, by Konstantin Balmont (1867-1942)
(Från ryska till engelska av Y. Bonver, 2003)

She’s one of them seem goodly with cameos,
With slowness, enamels of the olds,
Windows to gardens, moonlights, sad accords,
Round a swan neck – light of a pearly necklace.

Wizards gave her a kingdom with a palace,
In which the near and far have the same odds.
And time is sorry to destroy tales’ plots.
Snow will not fan this garden of sweet fairies.

In the mid-night, I’m by her window glass.
There, she was sitting by her bed in silence.
Her spring was loved by the gazelle’s glance.

Lime-trees were bearing in their spell the past.
And velvet pines were dropping shades from highness…
She was alone, she was downcast.

fredag 16 maj 2014

Blå stämning

Fredagar blir det fokus på det sista ordet i bloggens namn. Sångtexter och musik, [inte enbart blues], som har en "blå stämning" - en poesi som anses väga lättare än den jag publicerade igår. Men den får sin rättmätiga plats i bloggen.

Den här kvällen blir det texter av Micke Littwold (f. 1965) från Enköping. Han jobbar som musiklärare vid Tibble Gymnasium i Täby, men också som producent, kompositör och textförfattare. Han har faktiskt vunnit Melodifestivalen, visste ni det? Han skrev texten till Stjärnorna, 1994, som framfördes av Roger Pontare & Marie Bergman.

Här i bloggen blir det tre jazzkompositioner med hans texter. Alla tre är hämtade från Viktoria Tolstoys (f. 1974) album "White Russian" (EMI, 1997) och musiken är komponerad av Esbjörn Svensson (1964-2008), i samarbete med sångerskan. Esbjörn har också producerat albumet.
De utvalda låtarna har en väldigt bra kemi mellan text, musik och Viktorias sensuella röst.

Först ut "Solitary" som kan lyssnas på här.

Little by little, I'm taking it piece by piece soft in
The middle, cool as a breeze I've been like an actress
I've been playing every kind of role and now I'm
Dressed for the last one I’m distant cool

Du-di-du-du-du and here I'm coming
In my new disguise
Du-di-du-du-du I keep on humming
And you will never, ever find
I'm a solitary

The morning has broken sun already shines
It's a sign its a token your the sunbeam of my mind
Time after time I've tried so hard to make you notice me
I surrender, resign but I wont give in

Du-di-du-du-du and here I'm coming
In my new disguise
Du-di-du-du-du I keep on humming
And you will never, ever find
I'm a solitary

***

Låt nummer två, Venus & Mars, har ett väldigt speciellt sound. Lika drömmande som texten. Ett litet smakprov kan ni lyssna till via Viktoria Tolstoys officiella hemsida. Annars får ni vända er till Itunes.

Venus & Mars

Hold on to me, vanishing dream - the night has shown
The most beautiful scene - you and I
You were the lover of mine - angels in sky were standing
In line to see us walk in the streetlight from the stars
I was Venus and you were Mars

We bought a journey, unspecified - destination moon,
I can testify - yes I can tell the moon is a bore - because
I've been there before - but to my surprise there was a brighter side lit by the stars for Venus and Mars

So absurd and crazy, this beautiful dream faded and hazy, As the dawn came in woke me up to just another day my Everyday life and ordinary ways but I remember a place in Outer space I was Venus and you were Mars

***

Slutligen en text som (till viss del) bryter mot mitt avgivna löfte. Den innehåller både Gud och en bön, men det vägs upp av de två inledande verserna. I dem låter han oss verkligen bli involverade i känslouttrycken.  "In my head the drummer boy began to play with me
As I was his toy - I’m not amused, being abused 
Being a part of your game".
Även det här spåret kan ni hämta hem från Itunes.

Wonderful Life

Such a time to wake up - couldn’t sleep for all the
Noises and sounds of the rain banging bongos on
My window-pane

In my head the drummer boy began to play with me
As I was his toy - I’m not amused, being abused
Being a part of your game - do you think I’m negative?

But late in the evening I’m changing my meaning
It's a wonderful life to live but right now all I need is
Fall asleep somehow so help me God, hear my prayer
Use the force from above

An aching head whole day through a pain in one ear
And one tooth - and all the thoughts of last night of
Things I’ve said and done - do you think I’m negative?

Cause tonight, boys and beer makes me come alive
So let's dance hear my song in the night
It's a wonderful life to live

torsdag 15 maj 2014

I spegeln

Torsdagar betyder "Utblick". Vad händer runt om i poesivärlden? Poetry with Blues spanar och berättar.

I Skottland firar Scottish Poetry Library 30 år. Jag är så avundsjuk på kiltfolket och deras unika poesibibliotek. En vacker biblioteksbyggnad (som vunnit pris), ett bestånd som inte bara har nationell bredd utan som också har fokus på Europas poesi, samt en helt underbar webbportal. Det smakar mumma för en poesiälskare!! Kan jag inte få en bibliotekarietjänst där, snälla - snälla - snälla?


På hemsidan har de en väldigt bra kalender där olika arrangörer kan sprida information om sina events. "Weep and learn", alla folkbibliotek i Sverige. I kalendern såg jag att det blir uppläsning av och diskussion kring en av Nordamerikas intressantaste poeter, Anne Carson (f. 1950), på tisdag i Edinburgh. Synd att man inte har vägarna förbi. Jag undrar vilka dikter de valt ut. Hennes diktsamling "Autobiography of red : a novel in verse" (1998), som kom i svensk översättning 2009 (Röd självbiografi: en versroman) fick ju ett fantastiskt mottagande av recensenterna. 

Men författarporträttet i "Alex - Författarlexikon" är undermåligt och saknar en fullständig verkförteckning. Det gillar inte en skolbibliotekarie, speciellt inte med tanke på att hon brukar vara en av tre kanadensiska författare som omnämns i Nobelprisspekulationerna. Nu gick ju priset till en av de andra två, så Anne lär bli utan. Ett verk som saknas i Författarlexikonets lista är "Glass, Irony and God", 1994. Från det hämtar jag inledningen på den långa dikten "The Glass Essay".


The Glass Essay, by Anne Carson
(From Glass, Irony and God, 1994.)

I can hear little clicks inside my dream.  
Night drips its silver tap
down the back.
At 4 A.M. I wake. Thinking

of the man who  
left in September.  
His name was Law.

My face in the bathroom mirror
has white streaks down it.
I rinse the face and return to bed.
Tomorrow I am going to visit my mother.


***

Tidskriften "The New York Review of Books" har valt ut 30 dikter (bland de dryga 500) som tidigare publicerats i magasinet och gett dem en dag var under april månad. Webbpubliceringen gjordes i samband med National Poetry Month.

Jag älskar sådana listor, där man kan "browsa" bland några av världens bästa poeter. Till min förtjusning fann jag en dikt med titeln "1967", mitt födelseår. Dikten skrevs 1867, alltså hundra år tidigare, av Thomas Hardy (1840-1928). Den publicerades emellertid först 1909.

1967, av Thomas Hardy
(Ur Time’s Laughingstocks and Other Verses, 1909)


In five-score summers! All new eyes,
New minds, new modes, new fools, new wise;
New woes to weep, new joys to prize;

With nothing left of me and you
In that live century’s vivid view
Beyond a pinch of dust or two;

A century which, if not sublime,
Will show, I doubt not, at its prime,
A scope above this blinkered time.

—Yet what to me how far above?
For I would only ask thereof
That thy worm should be my worm, Love!


—16 Westbourne Park Villas, 1867

***

Utblicken meddelar avslutningsvis att den polske poeten Tadeusz Różewicz har avlidit, 92 år gammal. Poeten med den avskalade stilen, som avskydde det yvigt moderna.
Dikten nedan är helt briljant. Bloggen publicerar första halvan av den. Men det blev aldrig något Nobelpris för honom.

poesins omnejd, av Tadeusz Różewicz (1921-2014)
(Ur Professorns kniv och andra dikter [ett urval], 2003. Svensk tolkning: Catherine Berg och Jan Mizerski.)

efter att ha skrivit en dikt
blir jag förvisad
fördriven
till poesins omnejd

till livets centrum

numera inser jag att
världen är "konstig"
men livet är inte
dårens dröm

någon - det var i början -
ville leda mig ut
ur labyrinten
ge mig din hand
lägg den i mitt sår
börja tro
sade han till mej
men jag har redan glömt
vem det var
och när det skedde

efter avslutad dikt
är jag förvisad
fördriven
till poesins omnejd

i poesins omnejd
härskar kaos

krampaktig oro
livet sjuder

endast poesins inre
är tomt och stilla

ingången dit
är öppen för alla

utgång saknas

det är just därför
som poeter - sökande
går i fällan

lockelsen
"skönhet"
"mänsklighetens framgång"
berömmelse
kvällar vid levande ljus
kvinnoblickar
lagrar ordnar

poeter förlorar siktet
hamnar i förvirring
i galenskap
blir politiker
förtrogna rådgivare
hovmarskalker
ministrar
presidenter
experter på sanning
och även skörlevnad

hoppar ut genom fönstren
kraschar mot marken
som musikinstrumenten
de unga "kompasslösa"
(Å! f-n vilka stolar!)
sjunger pop-poesi

som länk mellan
topp och avgrund
sedan många år
utövar jag
detta yrke
som jag har blivit utvald
och kallad till
"det heter poesi"
...