Tid att lyssna

Tidskriften Die Zeit i Tyskland inviterade poeter och tidskrifter till en europeisk poesiexkursion inför EU-valet. Det resulterade i tio dikter, från tio länder, publicerade i tio tidskrifter. Uppdraget för poeterna var att porträttera sin nation på fyra diktrader. Det gick så där. Tre av bidragen översteg radantalet och flertalet andades melankoli snarare än stolthet. Min favorit bland de tio, är den här:

Publicerad i: Kosovo 2.0
Poet: Shpëtim Selmani

On the first day blood was created
on the second day death
on the third love was mentioned
and then there were no days left for us

***

Jag hoppas att ni lagt märke till mina länkar i högerspalten. I dagens Utblick vill jag uppmärksamma "Poetry Out Loud", som är en webbplats tillägnad recitationskonsten. 

I USA tävlar high school-studenter över hela landet i poesirecitation. Det är enastående vilket värde man sätter på lyriken och det engelska språket. 

- Varför kan vi inte anordna något liknande i våra gymnasieskolor?

De nationella mästerskapen avgjordes 30 april i Washington, D.C. Under kvalificeringarna har 365000 studenter deltagit. Till slut stod Anita Norman från Arlington High School i Tennessee som vinnare. Om ni inte har förstått vilken kraft en diktuppläsning kan ha, bör ni lyssna på miss Norman. Hon reciterar "Let the Light Enter" av Frances Ellen Watkins Harper. Diktens tema är Goethes slutord på dödsbädden. 
De inledande två verserna följer här:

Let the Light Enter, by Frances Ellen Watkins Harper

The Dying Words of Goethe

“Light! more light! the shadows deepen,
        And my life is ebbing low,
Throw the windows widely open:
        Light! more light! before I go.

“Softly let the balmy sunshine
        Play around my dying bed,
E’er the dimly lighted valley
        I with lonely feet must tread.
...

***

Samtidigt satsar Massachusetts Poetry Festival på att sprida poesins budskap via Bostons kollektivtrafik. Projektet kallas "Poetry on the T". En av dikterna som pendlarna kan ta del av under maj månad, är:

The Summer Day, by Mary Oliver
(From New and Selected Poems, Volume 1. Boston : The Beacon Press, 1992.)

Who made the world?
Who made the swan, and the black bear?
Who made the grasshopper?
This grasshopper, I mean-
the one who has flung herself out of the grass,
the one who is eating sugar out of my hand,
who is moving her jaws back and forth instead of up and down-
who is gazing around with her enormous and complicated eyes.
Now she lifts her pale forearms and thoroughly washes her face.
Now she snaps her wings open, and floats away.
I don't know exactly what a prayer is.
I do know how to pay attention, how to fall down
into the grass, how to kneel down in the grass,
how to be idle and blessed, how to stroll through the fields,
which is what I have been doing all day.
Tell me, what else should I have done?
Doesn't everything die at last, and too soon?
Tell me, what is it you plan to do
with your one wild and precious life?