Som en våg, sköljd upp mot stranden
vilar du hos mig.
När jag smeker dig med handen
skälver havet ini dig.
Djupa hav,
som födde dig.
Kom intill mig, nära till mig,
djup som blivit du.
Detta som inom dig skälver
är ditt hjärta ju.
Är ett mänskohjärta ju.
***
Så här dagen efter Mors dag kan det passa bra att lyfta fram Sylvia Plaths (1932-1963) dikt "Morning Song".
Jag publicerar den första versen och de två avslutande.
Morning Song, by Sylvia Plath
(From Ariel : the restored edition : a facsimile of Plath's manuscript, reinstating her original selction and arrangement /Sylvia Plath ; foreword by Frieda Hughes. New York : HarperCollins Publishers, 2004.)
Love set you going like a fat gold watch.
The midwife slapped your footsoles, and your
bald cry
Took its place among the elements.
...
One cry, and I stumble from bed, cow-heavy and
floral
In my Victorian nightgown.
Your mouth opens clean as a cat’s. The window square
Whitens and swallows its dull stars. And now you try
Your handful of notes;
The clear vowels rise like balloons.
I den svenska översättningen (med kommentarer) av Jenny Tunedal (f. 1973) och Jonas Ellerström (f. 1958) låter det så här.
Morgonsång, av Sylvia Plath
(Ur Ariel. Lund : Ellerström, 2012. Innehåller originalversionen (utgiven först 2004) samt de dikter som lades till i de engelska och amerikanska utgåvorna 1965 och 1966.)
Kärleken drog
igång dig som en fet guldklocka.
Barnmorskan
daskade dina fotsulor, och ditt kala skrik
tog plats bland
elementen.
...
Ett skrik, och
jag snubblar ur sängen, en blommig kossa
i viktorianskt
nattlinne.
Din mun öppnas,
ren som en katts. Fönsterrutan
vitnar och
sväljer sina matta stjärnor. Nu provar du
din handfull
toner;
klara vokaler stiger som ballonger
***
Även Anne Stevenson (f. 1933) har skrivit ingående om ett barns födelse och dess kroppsfunktioner. Första versen och de tre avslutande raderna kommer här. Dikten mäter upp den lilla människan och betvivlar hennes förmåga.
The Spirit is too Blunt an Instrument, by Anne Stevenson
(From Poems 1955-2005. Bloodaxe Books, 2005.)
The spirit is too blunt an
instrument
to have made this baby.
Nothing so unskilful as human
passions
could have managed the intricate
exacting particulars: the tiny
blind bones with their manipulating
tendons,
the knee and the knucklebones, the
resilient
fine meshings of ganglia and
vertebrae,
the chain of the difficult spine.
...
It is left to the vagaries of the
mind to invent
love and despair and anxiety
and their pain.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar