måndag 26 december 2016

Three women in the spotlight

  Nio vinnare har klivit fram i rampljuset och den tionde ska snart kallas upp på scenen. Jag är riktigt nöjd med hur bloggen utvecklats under året och väldigt tacksam över responsen som jag får. Jag hoppas ägna mer tid åt högerspalten under jullovet, den är lite eftersatt. 
  Sen drar ett nytt år igång med fem perioder, en galavecka och några avslutande krönikor. Bloggen följer sin rutt och redaktören inväntar sin femtioårsdag.

***


  Det blir tre kvinnliga kandidater till Årets Poet 2016. Det är svårt med bildrättigheter för personer, så jag avstår foton på kandidaterna. Avslutningen innehåller ett filmklipp där vinnaren avslöjas.



Kandidat 1:

Alice Oswald (f. 1966), Storbritannien

  Hon är nominerad för sin senaste bok Falling awake.

  Poeten Alice Oswald har klassisk utbildning vid universitetet i Oxford. Hennes första diktsamling, The Thing in the Gap-Stone Stile (1996), erhöll Forward Poetry Prize för bästa debutsamling.


  Följande ord är hämtade från The Guardians recension av Alice Oswalds senaste diktsamling Falling awake. Boken har nominerats till; T.S. Eliot Prize, Costa Book Award och Forward Poetry Prize.


"Her characteristic, Ted Hughesian voice is in full song. Once again she delivers us from the quotidian, and offers instead a West Country landscape that is sometimes dreamlike, sometimes pure dream, and is always “sliding at the speed of light straight […] on to the surface of the eye”.

The second thing to say is that Falling Awake really is a poetry collection. No other contemporary poet of note has proved as resistant as Oswald to the charms of this form; no other British poet writing in the lyric mainstream has managed to dodge its specific constraints so successfully. Since her crystalline debut, 1996’s The Thing in the Gap-Stone Stile, she has published two book-length river poems, an album of flower poems, the astonishing performance piece Memorial about Homer’s dead, and just one further, relatively slight “straight” collection. This restless experimentation has more in common with North American poets such as Claudia Rankine than with anyone else writing in the UK." (Fiona Sampson, August 2016)

A Rushed Account of the Dew, by Alice Oswald
(From Falling awake. London: Jonathan Cape, 2016.)

I who can blink

to break the spell of daylight

and what a sliding screen between worlds

is a blink

I who can hear the last three seconds in my head

but the present is beyond me
listen

in this tiny moment of reflexion

I want to work out what it’s like to descend
out of the dawn’s mind

and find a leaf and fasten the known to the unknown

with a liquid cufflink
and then unfasten

to be brief


to be almost actual


oh pristine example

of claiming a place on the earth
only to cancel

***

Kandidat 2:
Ann Jäderlund, Sverige

  Hon är nominerad för sin senaste bok, djupa kärlek ingen, som Augustnominerades, och för andra bidrag i bloggen.

  Ann Jäderlund, född 1955 och bosatt i Stockholm, är framför allt lyriker men har också skrivit dramatik. Ända sedan sin debut med Vimpelstaden 1985 har hon konsekvent följt en egen linje: hon låter inte bara orden ha de innebörder de har i vardagsspråket, genom att låta språket sjunga avvinner hon orden nya och hemlighetsfulla betydelser. Rytmen är viktig i hennes dikter och hon dröjer gärna vid vissa ord som vartefter får starka laddningar. Källa: Albert Bonniers Förlag

*

Några rader ur Aftonbladets recension av djupa kärlek ingen.

"År 1985 debuterade Ann Jäderlund, trettio år gammal, med diktsamlingen Vimpelstaden, och slog genast an en egen ton i den svenska lyriken. Tre år senare avfärdades hon som obegriplig av Tommy Olofsson i Svenska Dagbladet och Jäderlunddebatten bröt ut, utmynnande i en diskussion om kvinnligt och manligt skrivande. Jäderlund har dock fortsatt att följa sin egen stig, att skriva sin egen dikt. För som ingen annan skriver hon dikt. Och även om hennes förra diktsamling, Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar utkom 2009, är frågan om inte Jäderlunds enastående översättning av Emily Dickinson, Gång på gång är skogarna rosa från 2012, också ska räknas.
Den diktsamling jag nu har i min hand och som genast naglar fast sin läsare med den uppfordrande och allvarsamma titeln djupa kärlek ingen, rymmer dikter från 1992 fram till 2015, en period på hela 23 år under vilken Jäderlund publicerat flera andra böcker." (Jenny Högström, april 2016)

(Ur djupa kärlek ingen, av Ann Jäderlund. Stockholm: Bonniers, 2016.)

Ljuset som speglar ansiktet
Oåtkomligt dina sinnen
Här inne i örat
Håret bakom öppnar sig
och uttrycker flera
olika känslor
i en särskild våg
Det är färgerna
Fantasin om att få vara
Så ökar tätheten
Driver syrener fram
Genom förträngningarna
i hjärnan


***

Kandidat 3:
Liz Howard, Canada

  Hon är nominerad för att hon som debutant tilldelades det högt ansedda Griffin Poetry Prize för boken Infinite citizen of the shaking tent. Följande biografiska uppgifter är hämtade från Griffin Poetry Prize webbplats.

"Liz Howard was born and raised in northern Ontario. She received an Honours Bachelor of Science with High Distinction from the University of Toronto. Her poetry has appeared on Canadian literary journals such as The Capilano Review, The Puritan, and Matrix Magazine. Her chapbook Skullambient was shortlisted for the 2012 Nichol Chapbook Award. She recently completed an MFA in Creative Writing through the University of Guelph and works as a research officer in cognitive psychology at the University of Toronto."

Summary (regarding her debut book): "In Liz Howard’s wild, scintillating debut, the mechanisms we use to make sense of our worlds – even our direct intimate experiences of it – come under constant scrutiny and a pressure that feels like love. What Howard can accomplish with language strikes us as electric, a kind of alchemy of perception and catastrophe, fidelity and apocalypse."

Thinktent (Extract), by Liz Howard
(From Infinite citizen of the shaking tent. Toronto : McClelland & Stewart, 2015.)

I am my world. (The microcosm.)
– Ludwig Wittgenstein

Hospitality: the first demand
what is your name?
the city bound me so I entered

to dream a science that would name me
daughter and launch beyond
grief, that old thoracic cause

myocardium: a blood-orange foundry
handed down by the humoral
anatomists and not be

inside my own head perpetually
not simply a Wittgenstein’s girl
but an infinite citizen in a shaking tent

***

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar