Stories with fourteen lines

  Sonettlördagarna har nått The End. Det avslutande inlägget innehåller två annorlunda sonetter, skrivna av Paul Muldoon och Elizabeth Bishop. Den tredje är en favorit i repris, signerad Wendy Cope.

  I adventskalendern syns ytterligare en förebild, Kwame Alexander. Han är poet, utbildare, bästsäljande författare till 21 böcker, och mottagare av 2015 års Newberymedalj för romanen, The Crossover. Han är grundare av två organisationer, Book-in-a-Day och LEAP for Ghana, och reser regelbundet världen över som expert och förespråkare för läs- och skrivkunnighet. Kwame har ägt flera förlag, skrivit för scen och TV (TLC: s "Hip Hop Harry"), spelat in en CD, producerat jazz och bokat festivaler, varit värd för ett radioprogram, och undervisat i high school engelska. Källa: http://kwamealexander.com/

***

The Princess and the Pea, by Paul Muldoon (f. 1951)
(From 101 Sonnets : from Shakespeare to Heaney. London : Faber, 1999.)

This is no dream
By Dulac out of the Brothers Grimm,
A child's disquiet,
Her impish mouth,
The quilt upon embroidered quilt
Of satin and shot silk,
Her lying there, extravagant, aloof,
Like cream on milk.

This is the dream of her older sister,
Who is stretched on the open grave
Of all the men she has known.
Far down, something niggles. The stir
Of someone still alive.
Then a cry, far down. It is your own.

***

  Följande dikt är redan nominerad i kategorin, "Årets rim". Nu kör jag den i repris.

Wendy Cope (f. 1945)

from Strugnell's Sonnets, by Wendy Cope
(From 101 Sonnets : from Shakespeare to Heaney. London : Faber, 1999.)

Not only marble, but the plastic toys
From cornflake packets will outlive this rhyme:
I can’t immortalize you, love – our joys
Will lie unnoticed in the vault of time.
When Mrs. Thatcher has been cast in bronze
And her administration is a page
In some O-Level text-book, when the dons
Have analysed the story of our age,
When travel firms sell tours of outer space
When aeroplanes take off without a sound
And Tulse Hill has become a trendy place
And upper Norwood’s on the underground
Your beauty and my name will be forgotten –
My love is true, but all my verse is rotten.

***

  Den avslutande sonetten bryter mot de flesta regler. Till yttermera visso är den inte alldeles lätt att begripa sig på.

Sonnet, by Elizabeth Bishop (1911-1979)
(From 101 Sonnets : from Shakespeare to Heaney. London : Faber, 1999.)

Caught - the bubble
in the spirit-level,
a creature divided;
and the compass needle
wobbling and wavering,
undecided.
Freed - the broken
thermometer's mercury
running away;

and the rainbow-bird
from the narrow bevel
of the empty mirror,
flying wherever
it feels like, gay!