Remembrance

  Dags för en ny Utblick. Men innan dess vill jag berätta om Adventskalendern i högerspalten. Jag kommer att presentera förnamn och bild på personer jag beundrar och som kan inspirera till dopnamn för er som väntar tillökning i familjen.
  Idag blir det en av mina favoritkonstnärer, Diana Sudyka. Det är hon som målat bilden jag kommer att dela ut till årets illustratör. Jag rekommenderar er att klicka på hennes foto för då landar ni på hennes webbsajt som är fylld med fler konstverk.

  För övrigt så närmar vi oss galaveckan med stormsteg:
19 december - presenteras vinnaren av årets Fågel Blå
20 december - presenteras Årets Illustratör
21 december - utnämner jag årets poesiantologi
22 december - Årskrönika del 1
23 december - Årets Metafor och Årets Tonsättning
24 december - Årets Rim
25 december - Årets Översättare och Årets Webbplats
26 december - Årets Poet och Årets Dikt
  Sen rullar året i mål med ytterligare avsnitt ur årskrönikan.

***

 Fast nu återgår vi till dagens Utblick. 

  I Edinburgh har Sir Daniel Day-Lewis och ytterligare fyra kändisar spelat in diktuppläsningar för Edinburgh Napier University's War Poets Collection i samband med nystarten av utställningen. Sir Daniel har ett speciellt förhållande till Wilfred Owen - vars verk han läste in. Hans far var nämligen redaktör för utgivningen av Wilfred Owens poesi under 1960-talet. Wilfred Owens mest kända dikt är väl den här:

Anthem for Doomed Youth, by Wilfred Owen (1893-1918)
(From The Poems of Wilfred Owen, edited by Jon Stallworthy. W. W. Norton and Company, Inc., 1986.)

What passing-bells for these who die as cattle? 
      — Only the monstrous anger of the guns. 
      Only the stuttering rifles' rapid rattle 
Can patter out their hasty orisons. 
No mockeries now for them; no prayers nor bells; 
      Nor any voice of mourning save the choirs,— 
The shrill, demented choirs of wailing shells; 
      And bugles calling for them from sad shires. 

What candles may be held to speed them all? 
      Not in the hands of boys, but in their eyes 
Shall shine the holy glimmers of goodbyes. 
      The pallor of girls' brows shall be their pall; 
Their flowers the tenderness of patient minds, 
And each slow dusk a drawing-down of blinds.

***

  Det var länge sedan jag besökte webbplatsen "Society of classical poets". Den 19 november publicerades en dikt med anledning av ettårsminnet av terrorattackerna i Paris 2015.

Hide and seek at the Bataclan, by Elizabeth Boquet
(Published in Society of classical poets, november 19, 2016.)

Paris, 13 November 2015

The hiders: cheaters with suicide-belted access
to ethereal hiding places — traceless
but for grieving faces searching sidewalks.

The seekers: police, army, press corps, beloved
— my son in front of the TV. I try to shove
the new rules into our silent conversation.

The Bataclan echoes, Come out! Come out
wherever you are! but nobody can breakout
from their infinite hiding spots.

Us and them. We’re all entangled in
an eternal endgame. Nobody wins.
Together, we’re all it.

***

  Slutligen så snubblade jag över ett litet annorlunda webbmagasin, nämligen Online Newspaper for Manhattan Center for Science and Mathematics. Men det som förvånade mig mest var nedanstående dikt, adresserad till jultomten.

Dear Santa, by Penda Smith
(Published in MCSM RamPage, november 28, 2016.)

Dear Santa
Tomorrow,
I don’t expect to wake up to presents,
I don’t expect to see you coming down a chimney,
Simply,
Cuz we ain’t got one,
Not in these projects,
Residing in the heart of Harlem,
Where poverty knows claws ,
Knows peeling,
And cracking of walls,
Where mouths drool,
Where hunger strikes,
Where money got amnesia.
You got amnesia,
You forgot to visit last year,
And the year before that,
And the year before that,
Even when I left the last dripping milk,
And stale cookies,
I woke
Empty plate,
No presents.
I don’t expect you be visiting tomorrow,
Cuz we aint got a chimney.
But in case you remember us this year,
The cookies and milk are on the counter,
And the front door is open.