A pink house and a bunch of rambutans

  Det blir en kombination av webbmagasin och Asien-tematik i dagens inlägg. Jag hade utlovat att sista besöket i Hong Kong skulle ske genom den asiatiska tidskriften Cha. Men samtidigt har jag dåligt samvete över min halva sågning av Sarah Howe, tidigare i år. Så rubriken London-Hong Kong får en Sarah-epilog imorgon. Årets sista Utblick postas på söndag.

  I Lucka 14 hittar ni Joar Tiberg. Han föddes 1967 och är uppvuxen i Oxelösund och Luleå. Numera bor han i Stockholm. Tiberg debuterade 1995 och har utgivit ett tjugotal böcker i olika genrer. 2010 utkom diktboken Ansvaret Ansvaret Ansvaret Ansvaret och 2013 kom Tung trafik och lilla vägen. 2016 utger Joar Tiberg Atts jord. Hans dikter har översatts till danska, franska, norska, kinesiska och japanska, och även tonsatts av den norske tonsättaren Frode Haltli. Källa: Albert Bonniers förlag

***

  Jag börjar med att återge tidskriftens historiska bakgrund:

"Cha, founded in 2007, a decade after the handover, is the first Hong Kong-based English online literary journal; it is dedicated to publishing quality poetry, fiction, creative non-fiction, reviews and photography & art. Cha has a strong focus on Asian-themed creative work and work done by Asian writers and artists. It also publishes established and emerging writers/artists from around the world.

  The journal had a launch in Beijing on 31 August 2009 by Royston Tester. The March 2013 issue was launched on 7 March by guest editors Kaitlin Solimine (prose) and Marc Vincenz (poetry). The event was co-hosted by the Fairbank Center for Chinese Studies at Harvard University."

*

  Cha är verkligen ett öppet webbmagasin, till skillnad mot flera av de kandidater som var påtänkta för onsdagsrubriken. Jag har studerat deras senaste utgåvor men också tittat i deras kompletta!! arkiv. Jag fascinerades av en dikt, vars text andas Japan (ej Hong Kong), och som är skriven av en författare bosatt i Canada. När jag läser hennes text får jag surrealistiska bilder i huvudet.

Nagoya Castle

A Samurai's Pink House, by Sonia Saikaley

(Published in Cha: An Asian Literary Journal. November, 2011.)

In a shroud of blackness, I peer out my window

across the road, a pink house stands abandoned. 

 

Shadows stir behind broken shutters

I wonder if it is a samurai ghost,

 

a seppuku victim still oozing blood turned pink

stucco cracked with battlefield or earthquake scars

 

along my own belly remind me of

the child whispering sensei behind a plum tree

 

a slice of pale orange fruit in her small hands

I almost wept thinking of the youngster

 

lost in my diseased womb, cut out years ago

a flash across the way, I imagine the samurai's sword

 

over belly flesh, in the lonely house

slivers of moonlight shimmer on the moving blade

***

  Även nästa diktexempel är svårtolkat, och jag har fullständigt absorberats av de fyra textraderna:

My memory a plot of land

I plant my secrets

So some may later blossom

Words traceable to their seeds

  Andrea Lingenfelter är en poet, översättare och forskare på kinesisk litteratur. Hennes översättningar inkluderar The Kite Family (2015), en samling av surrealistisk kortprosa av Hong Kong-författaren Hon Lai Chu. Andrea Lingenfelter bor i San Francisco.

Forgetting, by Andrea Lingenfelter

(Published in Cha: An Asian Literary Journal. March, 2016.)

"Remembering is difficult, but forgetting is even harder." 

                                            —Shang Qin (1930-2010)

The neighbor's kitchen garden

Grows inches every day

I pass by feathers of fennel

Pea vines still climbing but

Soon to tumble

Is it clematis that resembles

Purple starfish with pink and white mouths

And barbs at every point?

My memory a plot of land

I plant my secrets

So some may later blossom

Words traceable to their seeds

This low alley, its heavy air so

Proximate to water

The lake’s swampy edges a blur

Of duckweed and sodden grasses

By the time I return from this walk

I will have forgotten

The lines my footsteps tapped out

The massive waxy leaves of a plant I can't name

The throaty belligerence of crows

An old chest of drawers

Left beside a driveway

***

  Cha-avsnittet avslutas med en text om en välkänd (numera även i Sverige) asiatisk växt.

Rambutans, by Shuli de la Fuente-Lau

(Published in Cha: An Asian Literary Journal. March, 2016.)

My father didn't know any

better, so he chose the biggest bunch of them all.

That is how the story goes, the one reminisce of light,

in a courtship many dusty years ago, before the

empty stomachs, and the stale darkened bedrooms,

before the fights and the silences, and all

those words thrown against walls, before the disease,

and the staggering walk, before the trajectories

that refused to bend towards the same horizon but

somehow found themselves aligned, taut with dusty

rubberbands,

like the branches of those rambutan, bound together

in the biggest bunch that made my mother's eyes 

as wide as her stammering heart, looking, looking at the only

man who brought her her favourite.